Lagbanner

Valencia-Deportivo 0-1 (0-1)

Smolk i Valencias "Julbägare" när ett gammalt scenario gjorde sig påmint. Deportivo och Juanmi stängde igen totalt. Räkna också med att Palops smekmånad är över.

Vad skall man egentligen säga? Jag känner mig just så här efter den snöpliga förlusten väldigt bedrövad. Valencia ägde hela matchen och borde ha haft minst en "pinne" med sig ut från Mestalla.

Första Halvlek
Ambitionerna och förväntningarna på Valencia var höga. Det talades om att man en gång för alla skulle plocka ned det stora spöket Deportivo. Och visst såg det lovande ut inledningsvis. Valencia öppnade med ett enormt tryck mot ”Depors” planhalva. Bollen var knappt över mittlinjen. Chanserna kom också. Carew, Aimar, Vicente och Rufete fick alla ganska fina lägen att ge Valencia ledningen, men det ville sig inte riktigt. Om inte bollen gick tätt utanför så var det cancersjuke Molinas ersättare, Juanmi som stod i vägen. Juanmi gjorde ett flertal otroliga räddningar. Räddningar som egentligen inte går att göra. T.ex. när Carew bröt igenom Deportivos försvar, stannade upp och osjälviskt serverade Aimar fem meter från mållinjen. Men vem gjorde då en omöjlig räddning om inte Juanmi. Han höll dessutom bollen. Jag trodde inte mina ögon.

Än mindre trodde jag de små runda gelébollarna i min skalle när Palop huvudlöst sprang ut utanför straffområdet för att möta Makaay efter en misslyckad utspark. Makaay kunde tunnla in 0-1 på Palop som var helt borta. Palops flacka utspark nickades direkt på mittlinjen framåt av en Deportivospelare och fiskades upp av Makaay. Pellegrino gav ganska enkelt upp jakten och Palop sprang ut utanför straffområdet för att stoppa Makaay. Men Palop valde att stanna upp 2 meter framför Makaay vilket gav denne precis den tid han behövde för att mellan benen på Valencias reservmålvakt kunna rulla in sitt elfte mål i ligan den här säsongen. Pinsamt värre för Palop som inte lär få några dunkar i ryggen efter den tavlan.

Valencia körde på som tidigare under halvleken och skapade chans på chans. Deportivo höll dock ut tills halvtidsvilan.

Andra Halvlek
Vad Javier Irureta sa till sina mannar i Deportivos omklädningsrum är ganska enkelt att räkna ut. När lagen väl klev ut på planen igen för att kämpa i 45 minuter till så var matchbilden delvis förändrad. I första halvlek så hade Valencia ett stort bollinnehav. Ungefär 65% mot 35%. Det hade inte ändrats till andra halvlek. Valencia ägde fortfarande bollen och försökte trycka på framåt. Men skillnaden var Deportivos inställning. De hade lagt om helt och enbart fokuserat på det defensiva. De hade byggt upp en köttmur framför Juanmi för att skydda sin ömtåliga uddamålsledning. Det kan ingen klandra dem för. Det gjorde det dessutom ganska bra.

Det finns ändå ett ordspråk som säger "Anfall är bästa försvar" men det lär inte galicierna hålla med om. Där lyder väl numera "Juanmi är bästa försvar". Carew bröt igenom "köttmuren" för att kunna ta emot en långboll innanför straffområdet. Donato var alldeles för hård i närkampen med norrmannen och drog ned honom. Solklar straff! Baraja ville/fick (?) inte lägga straffen. Istället lades ansvaret på lille Pablo Aimar. Sällan har jag sett en spelare så rädd vid straffpunkten. Det syntes på de intensiva närbilderna att Aimar skulle missa. Man kunde urskilja att han mer tänkte att han inte skulle missa istället för att han skulle göra mål. Juanmi elva meter därifrån såg ut som Aimars raka motsats. Utgången var given. Aimars straff var om möjligt ännu sämre än Barajas andra straff mot Celta Vigo i 0-1 förlusten hemma i omgång 5 den 6:e oktober tidigare den här säsongen.
Precis som Baraja tvekade eller fintade han i ansatsen fram till bollen och la en mesig "fjutt-boll" efter marken i målvaktens högra hörn.

Spelet hårdnade allteftersom frustrationen hos Valenciaspelarna ökade. Slutet av matchen präglades av hårda tacklingar, spelare som skadades, blod som rann och en del rallarsvingar. Det sista kom två minuter från slutet när Luque fick en armbåge i ansiktet och Palop rusade ut på kanten där han låg och drog ut honom från planen för att kunna få igång spelet. Irritationen som uppstod är fullt förstålig. I tumultet som uppstod deltog nästan hela båda lagen. Värst med nävarna var Vicente som verkade väldigt uppretad. Domaren Pérez Pérez kunde till slut reda ut situationen på ett bra sätt. Palop varnades för sitt hjärndöda beteende. Undrar om han glömde hjärnan hemma?

Tiden rann ut och Deportivo hade plockat tre poäng på Mestalla IGEN!

Summering
Rafa Benítez byten var inte av tillfredsställande natur. Ingen av de inbytta spelarna lyckades förändra matchbilden i en positiv riktning, snarare tvärtom. Mista som var den förste att komma in fick inte mycket uträttat. Där hade Valencia nog tjänat på att ha kvar Carew inne på plan. Enguix gjorde inget speciellt men dök upp då och då vid bollen. Men så gjorde ju Valencia ett byte till. Vem var det nu? Kan inte ens komma ihåg att jag såg honom eller att han ens rörde bollen...Juan Sánchez var totalt osynlig i sitt inhopp. Bättre fingertoppskänsla tack Señor Benítez!
Å andra sidan så ska man kanske inte klaga på Rafa som tidigare under säsongen gjort en del lyckade byten. Nej, den här gången borde man kanske klaga på spelarnas klena insats efter Aimars straffmiss. Kvalitén och finessen i anfallen försvann helt efter det.

Däri ligger Valencias svaghet den här säsongen, att inte kunna få till avsluten. Det blir alldeles för tunnt framåt med bara en anfallare. En del försvar bland toppklubbarna i både Europa och Spanien är för starka för att kollapsa när en ensam Carew försöker bryta igenom. Carew gjorde en godkänd insats men var okoncentrerad i sina avslut och missade alltför mycket. Det är inte tillåtet om man skall vinna sådana här matcher.
Kanske det är på sin plats med att öva straffskytte under juluppehållet. Mitt förslag till ny straffskytt är Fabio Aurelio. Kan man slå så bra frisparkar så kan man slå lika bra straffar.


Dagens Valencialirare:
1. Marchena: Var bra i "Albelda-rollen" och gjorde ett utmärkt defensivt arbete. Bra tajming i tacklingarna och var den ende på Valencias mittfält som kom upp i en relativt sett hög standard. Undantag för Vicente. - 3p

2. Ayala: Höll ihop försvaret, tog emot och delade ut smällar. Sprang runt med bandage runt huvudet de sista minuterna efter att ha stämplad i pannan. - 2p

3. Vicente: Kan mer men var ändå fullt godkänd till skillnad från Baraja, Aimar och Rufete. Hade några bra rusher på sin kant och slog in fina bollar förbi en uppsnurrad Scaloni. - 1p

Rickard Petersson2002-12-23 01:00:00

Fler artiklar om Valencia