Real Madrid-Valencia 1-1

Spaniens domarkår rycker åter en gång ut för favoritlaget Real Madrid.

Tomhet...

Det var allt man kunde känna efter att slutsignalen löjd över Santiago Bernabéus välfyllda läktare denna avskyvärda kväll. Tomheten övergick efter ett tag till både ilska, uppgivenhet och illamående. Tristante Olivas domslut får mig att vilja spy.
Egentligen var det inte bara straffen som aldrig borde ha dömts utan hela matchen blåste han Reals väg. Det Valencia fick med sig kompenserad domaren snabbt upp med att blåsa några extra gånger för Real. Statistiken i halvtid talade sitt tydliga språk. Dubbelt så många frisparkar för Real som för Valencia. Tydligen ville inte Oliva verka inkonsekvent mot slutet.
Debatten om domarnas fallenhet för Real har funnits länge men jag har aldrig riktigt lyssnat till den. Kanske borde jag lägga den åt sidan men det är väldigt svårt att förneka det som faktiskt hände.

Det är övertid, Valencia leder med 1-0 efter att Ayala magnifikt skallat in ledningsmålet i den 74:e minuten, Real pressar på och Valencia försvarar sig tappert. En lång boll går upp mot Raúl som är ganska hårt bevakad av Marchena. Båda spelarna håller i varandra men det är givetvis Raúl som säckar ihop och han gör det lika givet innanför straffområdets gränser. Oliva verkar tveka lite först men efter någon sekund kommer signalen. Han blåser straff. Valenciaspelarna trodde inte sina ögon och det gjorde inte heller vi som satt och tittade på vid teven eller på läktarn. Figo lade upp bollen och gjorde vad han skulle och åter en gång hade Real Madrid kvitterat på ett sätt som bara de kan göra...Real Madrid-sättet.
Det är alltid samma känsla och det sker alltid på ett lika jävligt sätt.

Det var ingen välspelad match vi fick se. Real bjöd på den mesta underhållningen om någon sådan över huvud taget gavs.
Valencia bjöd dock på en uppvisning i perfekt försvarsspel.

Den första halvleken präglades av många avblåsningar. Tristane Oliva blåste så fort en Real-spelare sjönk till marken. Los Merengues var inte sena med att utnyttja det heller utan man sökte ständigt frisparkar i bra lägen för både Roberto Carlos och David "Legolas" Beckham.
Bästa chansen i halvleken hade Salgado som klipte till bollen på en uppstuds och fick en riktigt bra träff. Cañizares tvingades till en bra räddning och rensade med fötterna bort sin egen retur.

Andra halvleken var lika jämn och hård den. Många tuffa närkamper resulterade så småningom i totalt nio gula kort varav två delades ut till Valenciaspelare i strafftumultet.
Figo kunde lika gärna ha blivit utvisad för sin gräsliga attack på Cañizares. Figo jagade en boll som rullade in i straffområdet. Cañi var klart och tydligt först på bollen. Man såg redan sekunder innan att han skulle vara först också men ändå fullföljde Figo som i sin glidtackling fällde Marchena och satte upp foten i ansiktet på Cañi. Gult kort blev resultatet och Raúl fick slita bort Marchena för att inte Valenciaförsvaren skulle kasta sig över Figo i rent vredesmod.

Vad som såg ut att bli segermålet kom efter nästa exakt 74 minuters spel då Ayala gick upp på en hörna och nicksköt in bollen bakom Casillas. En stenhård nick efter ett högt, vältajmat upphopp och lille Iker hade inte en chans att styra bort den även om han var på den. Ett grymt mål på alla sätt och vis. Valencia hade försvarat sig hela matchen och Real hade utan framgång försökt föra matchen. Det var och förblev Valencias enda avslut på mål under hela matchen.

Med femton minuter kvar på matchen började så jakten på kvitteringen för Real. Valencia försvarade sig för kung och fosterland och offrade sig i alla lägen. Det var nästan rörande att se det uppoffrande försvarsspelet som var så bra och så tätt att inte ens en fluga hade kunnat smita igenom.

Mellan seger och oavgjort stod dock domaren, Tristante Oliva. Tack vare hans straff blev det en poäng istället för tre och Valencia får fortsätta jag serieledarna.
Man kan sannerligen klaga på en hel del domarinsatser i spanska ligan den här säsongen men man kan inte klaga på spänningen. Valencia har inte sagt sista ordet ännu...

¡Amunt Valencia!

Betyg