En historisk dubbel!

Seger med 2-0 i UEFA-cupfinalen. Bilder från matchen och matchrapport.

Ovan ser ni situationen som kom att avgöra hela finalen. Många Marseillesupportrar anklagade den italiensk stjärndomaren Pierluigi Collina för att ha avgjort matchen men bilderna visar tydligt att det faktiskt var Fabien Barthez som gjorde det.

Straffen och utvisningen är otvivelaktig. Fransmannen kommer ut med båda skorna före och träffar Mista över båda fotanklarna. En ruskigt ful kapning som Collina gjorde helt rätt i att bestraffa med både rött kort och straffspark.

Första halvlek

Vid det här läget var nästan hela den första halvleken gången och det var faktiskt som så att Marseille hade varit det bättre laget. Det hade varit en enda lång kamp på mittfältet där fördelningen i vunna närkamper var ungefär 50-50.

Valencia hade inte mycket i anfallsväg men när man väl kom upp och skapade något som kunde liknas en målchans så var det Rufetes högerkant som användes.
Marseille skapade en riktigt het chans under den första halvleken och det var Drogbas missade nickläge. Ett långt inlägg gick mot den bortre stolpen, över hela backlinjen i Valencia, där Drogba dök upp men missade bollen.
Det var inte långt ifrån ett ledningsmål för fransoserna.

Istället blev det Valencia som tog ledningen på straff genom Vicente i halvlekens andra övertidsminut.
En säker straff i målvaktens högra hörn gav Los Ché ledningen innan man tågade ut till ackompanjemang till Marseille-klackens visselorkan.

Andra halvlek

Andra halvleken blev en kattens lek med råttan. Valencia hade full kontroll på matchens utgång, rullade boll och gjorde lite som de ville. Precis när halvleken skulle börja och spelarna sprungit ut sprang också något annat ut på planen...en streakare.

Matchen fick definitivt sitt avgörande när Vicente från sin vänsterkant slog ett perfekt inlägg till Mista på en kontring. Miguel Angel Ferrer "Mista" tog ned den perfekt på bröstet och klippte in bollen lågt i det vänstra hörnet. 2-0 och alla på Ullevi visste att det var avgjort.
Det dröjde inte länge förens den stora skaran med tillresta valencianistas började sjunga på "Campeónes, campeónes, olé-olé-olé".

Valencia skapade inte mycket mer än Albeldas hårda skott på en snett/inåt/bakåtpassning inne i straffområdet. Den bollen svävade över ribban.
Marseille i sin tur hade inte mycket att sätta emot ett så defensivt skickligt lag som Valencia.

Drogba blev isolerad på topp och från start tagen hårt av Ayala. Varje gång bollen spelades upp på Marseille-anfallaren hade han Ayala i ryggen och han drog sig inte för att relativt sparka ned honom varje gång och på så vis sätta stopp för precis varje anfall och uppspel som gick genom Drogba. Någon gång missade han men då var Marchena där och täckte upp för honom.

Marseille kom aldrig riktigt nära en reducering och Valencia promenerade hem UEFA-cupguldet.
Det var fest redan innan matchen och det var ännu mera fest efter. Spelarna firade både länge och väl på planen och lät supportrarna verkligen glädjas med dem när de tog ärevarv efter ärevarv.

Summering

Det har varit ett fantastiskt år som Valenciafan. Kvällen igår var grädden på moset. Det var inte bara underbart att se laget få ta sin hett efterlängtade Europatitel utan också själv få vara med och uppleva skillnaden mellan svensk och europeisk supporterkultur.
Jag har varit på ett fullsatt Ullevi flera gånger för att se Göteborgsderbyn men ändå har aldrig ljudnivån nått upp till den nivån som var igår. Både Marseille och Valenciasupportrarna stödde sina lag konstant. Även när det stod klart att Valencia skulle vinna fortsatte man dansa, sjunga och slå på sina trummor i Marseille-klacken.
De hyllade sitt lag som hjältar även i den bittraste stunden.
Efter att ha varit på Ullevi igår förstår jag också varför Sverige aldrig kommer att bli någon stormakt inom fotboll i Europa. Vi har inte den här mentaliteten och den här kulturen helt enkelt och utan den kommer vi aldrig att bli något nere på kontinenten.

Jag konstaterar också att jag hade mycket rätt vad det gäller mina "matchen-i-matchen" matcher. Ayalas roll blev avgörande då han helt och hållet plockade bort Drogba som inte hade en chans. Barthez fällde sitt eget lag med tacklingen på Mista och blev på så vis avgörande.
Spelsystemen spelade givetvis även de in. Marseille blev p.g.a. sin uppställning väldigt klena framåt, precis som Valencia. Det blev på mitten det mesta spelet hölls och där gick Albelda, och framför allt, Baraja segrandes ur striden. Skillnaderna i de klena anfallen var också att Mista satte den enda riktigt heta målchansen han hade om man räknar bort läget då han blir fälld av Barthez.

Segern var allt efter som ändå fullt rättvis i mina ögon.
Det var högt tempo inledningsvis, t.o.m. FÖR högt, och matchen var jämn och väldigt tät enda fram till utvisningen.

Matchfakta:

Valencia:
Cañizares
Curro Torres, Ayala, Marchena (Pellegrino, 85), Carboni
Albelda, Baraja
Rufete (Aimar, 63), Angulo (Sissoko, 82), Vicente
Mista

Marseille:
Barthez
Ferreira, Beye, Hemdani, Meite, Dos Santos
N'Diaye (Celestini, 83), Flamini(Batlles, 71), Marlet, Meriem (Gavanon, 45+1)
Drogba

Mål:
1-0 Vicente (45+2)
2-0 Mista (58)

Varningar:
Valencia: Vicente, Carboni
Marseille: Marlet, Drogba

Utvisning:
Marseille: Barthez

Domare: Pierlugi Collina (ITA)
Åskådare: 40000
Spelplats: Ullevi, Göteborg

»Mer om matchen

»Spelarbetyg