Alejandro ”Chori” Dominguez – Världsspelaren som aldrig blev något
När Argentinaren värvades till Valencia i januari 2010 trodde många att Spaniens tredje största klubb funnit sin playmaker. Knappt ett och ett halvt år senare är svaret ett annat. Valenciaredaktionens Casper Nordqvist ger er en inblick i varför det gick som det gick.
Alejandro Dominguez föddes den tionde juni 1981 i en förort till Buenos Aires. Som 20-åring debuterade han i Argentinas U20-landslag och spåddes en lysande framtid. Tre år senare lämnade han River Plate och sitt hemland för spel i den välbetalda ryska ligan. Rubin Kazan blev hans klubbadress och efter bara två år i det nya landet blev han utsedd till bästa utländska spelare i den ryska ligan. Trots det ville klubben göra sig av med honom då han inte kom särskilt bra överens med vare sig tränarna eller spelarna. Buden på mittfältaren var dock för låga och Chori blev kvar i ytterligare ett år. Sommaren 2007 såldes han till ligakonkurrenten FC Zenit Saint Petersburg för sju miljoner euro, den dittills högsta övergångssumman mellan två ryska klubbar. Hans nya klubb utklassade Bayern München med 4-0 i Uefa Cup-semifinalen där Dominguez var den klart lysande stjärnan med två målgivande passningar som följe. Finalsegern över Glasgow Rangers är den tyngsta titel som argentinaren hunnit med att vinna i sin karriär.
I mars 2009 värvades han tillbaka från Rubin Kazan då han inte längre var önskvärd i Zenit. Ett nytt tränarbråk hade ägt rum, den här gången med den meriterade Dick Advocaat. I Champions League var Chori strålande och låg bakom det mesta när hans Rubin bortaslog självaste Barcelona med 2-1. Det var också där, på Camp Nou, som mittfältaren presenterade sig internationellt. Valencia såg ut att ha dragit turlotten då Chori signades in som bosman. Spanjorernas nummer 25 inledde dock uddlöst och började i stort sett alla matcher på bänken. Ifjol ryktades det därför att en utlåning var nära till hands då Juventus ryckte i honom. Unai Emery behöll honom dock som inför säsongen fick Ruben Barajas nummer 8, ett prestigefyllt sådant.
Märkligt nog startade Dominguez i ett flertal Champions League-matcher under hösten, trots att han var långt ifrån en startplats i ligaspelet. I Europa dominerade argentinaren stundtals och det kändes som att han var på gång. I mötet på Old Trafford som handlade om förstaplatsen i grupp C var argentinaren bäst på plan, men dessvärre drabbades han av en skada och fick linka ut i den andra halvleken.
När han väl kom tillbaka i spel visade han upp sitt bästa register och det kändes som att han ÄNTLIGEN skulle blomma ut till en stjärna. Men hela historien om Alejandro ”Chori” Dominguez känns som en olycklig saga. 0-0- matchen mot Sporting Gijon hemma på Mestalla i februari var en bedrövlig prestation på alla sätt och vis, inte minst för argentinaren. Inte många passningar gick rätt och han byttes ut med rätta efter 45 minuter.
Efter det var jag rädd att min favoritspelare skulle drabba samma öde som en annan personlig favorit i Djurgården, Thiago Quirino. 14-miljonersmannen floppade totalt under debutåret, vilket syntes i hans ansiktsutryck, både på och utanför planen. Jag hade turen (eller oturen) att se honom på tunnelbanan hem från Stockholm City. Han satt ensam och gömd bakom än en mer blyg hund. Det var inga lätta steg som togs från brassen när han steg av i Gullmarsplan. Redan då såg jag att han undrade var han var. En vilsen brasilianare i ett kylslaget Stockholm går bara inte ihop, hur många pusselbitar som än finns att tillgå. Under senare delen av säsong två började han dock att producera mål, i mängder. Till slut stannade han på 8 mål på 12 spelade matcher, ett mästerlig facit. Likaväl där tänkte jag: ÄNTLIGEN. Men lika snabbt som jag fick nya förhoppningar, dog de i samma snabba hastighet när hans tredje säsong drog igång. Han var återigen utanför truppen, nya bråk med tränarna sades vara anledningen. Han hämtade sig aldrig från det och lämnade landet med svansen mellan benen, som tidernas dyraste utlänning genom alla tider i Sverige.
Nu var Dominguez inte Spaniens dyraste genom tiderna, men hade åtminstone en hel del förväntningar på sina axlar när han kom. Om han är kvar i höst påbörjar han sitt tredje år i Valencia, och det är vinna eller försvinna som gäller för honom. Om succén uteblir lär han lämna landet i lika snabb takt som Quirino gjorde hösten 2008. Brassen hamnade i Sydkorea, frågan är var Dominguez hamnar om ännu ett år kastas bort till ingenting.
Sporting Gijonmatchen ja, efter den pinsamma prestationen spelade inte Dominguez en enda minut i ligaspelet. Skador och bråk med klubben sägs vara anledningen. Just bråken med klubben var det som till sist fällde Thiago Qurino i Djurgården, och som det ser ut nu verkar dispyterna med Unai Emery vara det som även fäller krokben för Alejandro Dominguez fortsatta karriär.
Frågan är hur ansiktsuttrycket på argentinaren lyder om man skulle stöta på honom på tunnelbanan i Valencia just nu…