Barcelona - Själslösa Valencia 5-1: Skamligt och förnedrande
Valencia åkte till Barcelona med en möjlighet att närma sig katalaner på andraplatsen. Man lämnade med svansen mellan benen efter att fullständigt ha skämt ut både sig själv och klubbmärket. Nu krävs det seriösa analyser och utvärderingar för att bestämma hur Valencia behöver förändras efter den här säsongen.
Det här kommer inte att bli en vanlig matchrapport, inte för att ni inte förtjänar det utan snarare tvärtom och göra er tjänsten att slippa genomlida den här matchen och dess händelser.
Kort och gott så kan vi säga som så här att Valencia inledde hyfsat, tog ledningen efter 9 minuter genom Pablo Piatti innan man rasade samman fullständigt. Efter ett fyrverkeri av Messi så avslutade Xavi kvällen med att sätta 5-1 på övertid.
Ett slutresultat som är smickrande för Valencia om man ser till hur målchansfördelningen såg ut och med tanke på att Diego Alves var Valencias bästa spelare denna kväll.
Taktisk analys
Precis som så många gånger förr så inledde Valencia med hög press på Barcelona, vilket även den här gången var framgångsrikt. Dock så syntes det tydligt att Valencia saknade ettrige Ever Banega på innermittfältet, som nästan alltid gör bra matcher mot Barcelona samt Jordi Alba ute till vänster. I mötena mot just Barcelona har samarbetet Mathieu-Alba så gott som varje gång varit väldigt effektivt. I takt med att Valencias press högt upp i banan inte riktigt lyckades fullt ut blev det stora avstånd mellan lagdelarna och det uppstod hål framförallt precis framför Valencias backlinje som Barcelona inte var sena att utnyttja.
Valencia utan boll var inledningsvis en 4-2-4 uppställning, vilket om det lyckas alltsom oftast är väldigt effektivt, men samtidgt mot skickliga lag som Barcelona är ett oerhört riskabelt spel. Lyckas motståndarna komma förbi första pressen finns det oceaner med yta att operera på, vilket Barcelona tilläts göra den här kvällen. Albeldas tidiga varning var självklart ingen fördel i Valencias pressspel då det uppenbarligen hindrade och begränsade Albeldas närkampsspel avsevärt.Noterbart är också att Barcelona för omväxlings skull den här matchen utnyttjade sin högerkant och där de tre första målen skapades från högerflanken där Ricardo Costa hade stora problem och Feghouli inte är lika bra defensivt som offensivt.
Summa summarum så kan man konstatera att Valencia hade stora problem med sitt positionsspel den här matchen. De gångerna som vi stört Barcelona som mest i tidigare möten har vi hela tiden legat rätt i postionerna och på så vis kunnat utnyttja svagheterna hos Barca samtidigt som vi minimerat ytorna som Barcelona får spela på. Igårkväll var det precis tvärtom, vilket till viss del beror på att taktiskt och defensivt svagare spelare som Feghouli, Piatti och Tino Costa startade istället för Pablo, Jordi Alba och Ever Banega av olika anledningar.
Allmän analys
Hur definierar eller beskriver vi bäst det som hände igår egentligen? Ord som förnedring, skamligt, förödmjukande och katastrof känns inte riktigt tillräckligt. Man smutsade ner Valencias klubbmärke igårkväll. Varje spelare (kanske undantaget Alves) som deltog igår borde skämmas rejält idag, ledarna likaså. Man kan förlora och man kan förlora. Barcelona är ett väldigt bra och gjorde en bra match igår därför förtjänade man att vinna, ingenting att säga om den saken men man får ändå inte vika ner sig så fullständigt som alltför många valenciaspelare gjorde igår.
Jag kräver inte att vi ska bli något nytt Barca med tiqui-taca fotboll, men inställning, vilja och lite hjärta är väl det minsta man kan begära. I en match där resultatet i sig säger det mesta men som extra salt i såren så är målvakten lagets bästa spelare. Vad har hänt med det tidigare så hyllade mittbacksparet Rami och Ruiz? Numera uppträder Ruiz oftast som en väldigt medioker spelare och vad som hänt med Adil Rami är en gåta. Ett darrigt misslås smittar av sig på övriga försvarsspelet, när Rami kom in som fältherre i höstas fick vi sen en Valenciadefensiv vi inte varit i närheten av på många år. Idag är vi tillbaka på ruta ett. Defensivt var Valencia igår rent ut sagt bedrövligt och förlustsiffrorna kunde sluta bra mycket värre än de 5-1 som vi till sist fick nöja oss med.
Valencia har nu tio raka matcher mot Barcelona utan seger vilket är historiskt dåligt och en föga smickrande målskillnaden 22-7 på de tio senaste mötena, samtliga med Emery vid rodret. Igår såg vi Barca från sin bästa sida och Valencia från sin sämsta, det känns inte som en tillfällighet. Unai har stora problem med att få till det mot storlagen och får ta på sig sin del av det här debaclet. Kanske var det här Unais sista möjlighet att besegra Barcelona som Valenciatränare. Lite sådär kuriosaaktigt kan jag samtidigt konstatera att Valencia inte förlorat den här säsongen med både Banega och Miguel på planen, tre segrar och tre oavgjorda matcher är facitet. Kanske en slump, kanske så att dessa spelares betydelse underskattas. Igårkväll saknades båda väldigt mycket.
Vad jag egentligen upprör mig mest är den bilden av Valencia som man visar upp den här kvällen och som vi sett alltför många gånger de senaste säsongerna. Där utstrålning helt verkar saknas och där vinnarmentalitet verkar ha försvunnit med Benitez resväskor 2004, det saknas uppenbarligen ambition. Det känns inte som man tror på sig själva eller sin egna förmåga, Unai Emery har inte kapaciteten att få ut maximalt av det här laget i de matcherna som gäller som mest. Det är frustrerande och oerhört deprimerande att se Valencia vika ner sig totalt i de matcherna som är avgörande på säsongen, Chelsea, Levkusen eller Barcelona iår och Schalke exempelvis ifjol. Och idag, dagen efter en förlust som var en skam för klubbmärket och dess trogna fans, är det samma ton och verbala struntprat när någon spelare eller ledare talar om matchen. Ingen tar på sig ansvaret, ingen ser ens ut genuint upprörd eller skamsen ut. All heder åt Unai Emery för det arbete han gjort i klubben men kanske är det dags att ta in en ny röst och nya ideér. Det känns alltmer som Emery har kört fast med Valencia och inte har kapaciteten att ta laget vidare till nästa dimension för att fortsätta utvecklas, vilket jag verkligen hoppas att klubben fortfarande har ambitionen att göra.
