Bokslut 2010: Valencia Club de Futbol
När 2010 har blivit 2011 är det hög tid att analysera hur förra året har behandlat Valencia CF. Ett år präglat av fortsatt ekonomiska bekymmer vid sidan av fotbollsplanen men samtidigt flera kliv framåt när det handlat om de sportsliga framgångarna.
Att sammanfatta ett år är aldrig enkelt. Det är väldigt enkelt att gå i den klassiska fällan och bara minnas de goda stunderna och det som hänt allra senast. Jag menar när man sitter här idag på 2010 års nästsista dag har man väldigt svårt att bli alltför upprörd över en onödig poängförlust av ett håglöst Valencia ute på semesterön Tenerife. Man har en tendens att i efterhand sätta saker i perspektiv på ett sätt som kanske inte klarar av i samma utsträckning just i stridens hetta. Utan att vara någon slags Agneta Sjödin med Nyårskarameller finns det en hel del godbitar när vi sammanfattar 2010 för los Ché. Det här tänkte jag försöka sammanfatta med ett moderiktigt A till Ö.
*****
A till Ö 2010
Aduriz. Aritz i förnamn, värvades in under sommaren ifrån Mallorca för att se till att saknaden efter Villa skulle bli så smärtfri som möjligt. Baskern har med sin uppoffrande spelstil och sitt giftiga huvudspel blivit en viktig kugge i Emerys lagspel.
Baraja. El Pipo tog efter säsongsavslutningen i våras avsked till Mestallapubliken efter en lång och framgångsrik karriär i Valencia. Ruben Baraja var en nyckelspelare i klubbens framgångsrika era i början av 2000-talet med bland annat två CL-finaler, två Ligaguld och en Uefacups-vinst. Tio år blev det för Baraja i den vit-svarta tröjan och han är för evigt inskriven som en av de allra största legendarerna.
Cesar Sanchez. Målvaktsveteranen som när han kom till Valencia kändes som en tillfällig nödlösning var en av lagets bästa spelare under våren och räddade laget flertalet gånger när han spelade kanske sitt livs fotboll. Blev snabbt en publikfavorit och 39 åringen fick förnyat förtroende även den här säsongen före yngre förmågor som Moya och Guaita. Inledde bra i höstas innan skadorna var framme och ställde till det för veteranen.
Dr Jekyll and Mr Hyde. Valencia har under hösten fortsatt att uppträda medett närmast schizofrent beteende och ena dagen sett ut som ett mästarlag medan man i omgången efter kunnat tappa poäng mot vilket bottenlag som helst och där inställningen varit under all kritik. Lite bättre balans och jämnare Valencia önskar jag inför 2011.
Ever Banega. Den lilla argentinaren som köptes in av Ronald Koeman hade under säsongen 09/10 väldigt svårt att få till det och imponera på tränare eller publik. Det var därför ingen större skräll att klubben försökte sälja honom inför förra säsongen. Men Ever stannade i Valencia och hade en helt underbar säsong i klubben! Han växte fram som en av Valencias viktigaste spelare och faktiskt kanske en av Spanska Ligans bästa mittfältare under våren.
Fransmän i försvaret. Fjolårets bästa nyförvärv stavas Mathieu och uttalas med fransk accent. Jeremy, som han heter i förnamn, fick oss alla att längta lite mindre efter Carboni när han flög fram längs sin vänsterkant med de speciella älgakliven. Har i höst haft det lite tuffare men jag tror att vi får se en pånyttfödd Mathieu under våren! Just innan 2010 blir 2011 verkar franska landslagets mittback Adil Rami dessutom vara klar för Valencia och förstärker därmed lagets kanske svagaste lagdel. Ett mittbackspar med Costa och Rami låter som ljuv musik i mina öron.
Genombrottet. Kikar på 2010 som ett helt år istället för två olika halvsäsonger så vill jag nog påstå att det stora genombrottet stod Jordi Alba för. Han kom in som en nödlösning och ett galet experiment av Emery på vänsterbacken när övriga alternativ var borta på grund av skadorna och gjorde det med sådan frenesi och ungdomliga energi att vi plötsligt hade två fullgoda alternativ på vänsterkanten. Under hösten fick se mindre
genombrott av både Guaita och Isco, men de får stå på sparkapital till 2011 då jag förväntar mig rejäla genombrott med dunder och brak!
Hemmaplan. Under hösten 2009 var Valencia ett av de sämsta hemmalagen och samtidigt Europas bästa bortalag. Under våren 2010 vände man på steken och blev i stort sett oslagbara och såg till att Mestalla blev en ointaglig borg. Under hösten har det varit lite fram och tillbaka men en sak som är säker är att hemmapubliken burit fram laget till många segrar även under 2010 med sitt passionerade och smått galna stöd.
Isco. Det är inte ofta nuförtiden som man slås av spelares debuter eller någon ifrån ungdomsleden slår igenom över en natt. Lite av den här varan fick vi se när unge Isco debuterade för Valencias A-lag i Copa del Rey matchen mot Logrones hemma på Mestalla. Iscos tekniska kvaliteter fick hemmapubliken att tappa andan flera gånger och två mål fick ynglingen kröna sin debut med. Fortsätter Iscos utveckling i samma takt har vi en ny blivande världsspelare i los Ché inom den närmaste framtiden.
Juni. Juni, juli, augusti sjunger Per Gessle om och de här månaderna blev oerhört intensiva för Valencias del under 2010. Trafiken både in och ut på spelarfronten gick i högsta hastighet och när vi summerade transfersommaren 2010 var det ett på många sätt helt nytt Valencia som tog sig an säsongen 2010/2011.
Kanal Plus (ja jag vet att det heter Canal +). Ett av de stora samtalsämnen när det gäller spansk fotboll har varit skifte ifrån TV4 Sport till Canal +. Inte mycket har blivit som det var utlovat innan säsongen och bara det faktum att miljontals tittare nu inte kan se Spanska Ligan live på TV är en stor förlust för alla inblandade. När då dessutom Canal + sändningar och kommentatorer inte håller måttet saknar man faktiskt Robban Perlskog och Pontus Kåmark, hur jobbigt det än må vara att erkänna det. Gräset är inte alltid grönare på andra sidan, så att säga.
Ligatiteln. I dagens Spanska fotboll känns tyvärr ligatitel som vikt åt Barcelona eller Real Madrid. Det är i stort sett omöjligt för något annat lag (kanske kan Shejken i Malaga ändra på detta) i Spanien att seriöst utmana de två stora. När man dammsuger transfermarknaden och slår nya rekord sommar efter sommar samtidigt som många av utmanarna dras med ekonomiska bekymmer blir det en tvålagsliga som resultat. För Valencia blir då titlar som exempelvis Copa del Rey allt viktigare att fokusera på för att fylla på troféskåpet.
Mestalla. VCF Mestalla aka B-laget har gjort en strålande höstsäsong i skuggan av A-laget och leder i överlägsen stil Tercera Division utan att ha förlorat en enda match under hösten. Vicente Mirs lag är därmed det enda laget i de Spanska seriesystem som kan skryta med en förlustfri svit under första halvan av säsongen.
Nou Mestalla. Ständigt samtal även under 2010 var nybygget av Nou Mestalla som påbörjades 2007 men som stått stilla sedan början av 2009 på grund av bristen på pengar. De senaste nyheterna från president Llorente i slutet av 2010 var att man hoppas hitta en lösning för nuvarande Mestalla och sedan kunna fortsätta nybygget under 2011, för att få klart arenan snarast möjligt.
Once inicial. Emerys startelva var i år ungefär lika enkel att förutspå som lottodragningen. På 25 matcher i höst startade aldrig Valencia med exakt samma startelva två matcher i rad. Skador och avstängningar i all ära men en del rotationer och beslut har varit något märkligt och kontinuiteten har många gånger saknats.
Piraterna. För The Pirates of the Mediterranean blev 2010 året då man kom tillbaka på allvar. Man befäste sin plats som Spaniens tredje lag och kunde återigen kvalificera sig för Champions League efter ett par fattiga år utanför fotbollens finrum.
Quien ha sido el mejor Valencianista? Frågan ställer vi till er genom en omröstning här på våran hemsida: Vem har varit bäst i Valencia hösten 2010? Min röst faller på nyförvärvet Ricardo Costa.
Rånet. Valencia forcerade i slutminuterna av Europa League kvartsfinalen mot Atletico Madrid på ett kokande Vicente Calderon. Ett mål av los Ché skulle innebära semifinal och i matchens absoluta slutskede kommer läget när den väldige serben Zigic får fritt nickläge i straffområdet. Hemmaförsvaret uppfattar detta och river tag i Zigic tröjan så pass mycket att tröjan går i två delar. Hela Vicente Calderon, hela Spanien, ja tamejfan hela fotbollsvärlden ser det och sitter bara och väntar på domarsignalen för straff. Denna uteblir dock och Atletico avancerar vidare och tar till slut hem hela Europa League. Känslan ”det skulle varit vi” sitter i långt efteråt och att det här var det största rånet sedan tågrånet i Vilda Västern är de flesta överens om.
Silva. David Silva försvann precis som sin namne Villa under sommarens transferperiod efter år av rykten och spekulationer. För Silvas del gick turen till de brittiska öarna och storsatsande Manchester City där han efter lite problem med acklimatiseringen inledningsvis, nu verkar ha kommit bra in i såväl ligan som laget. Självklart är kanarieöarnas stolthet väldigt saknad i Valencia med sitt offensiva spel och öppnande passningar. Förhoppningsvis får vi se Silva tillbaka hos los Ché inom en inte alltför avlägsen framtid.
Turkiet. Återkomsten i Champions League blev ett kärt återseende när Valencia tog sig an det Turkiska mästarlaget Bursaspor i CL-premiären. En på förhand lurig match som inte alls blev särskilt spännande eller svår. När krutröken lagt sig hade Valencia vunnit med 4-0 efter propagandafotboll och argentinaren Tino Costa hade presenterat sin vänsterfot på allvar.
Unai Emery. Hela vårens stora snackis och debattämne var om man skulle förlänga Unais kontrakt eller inte. Vi har tidigare utvärderat Emery i en egen artikel så jag ska inte gå djupare på ämnet igen utan bara konstatera att kontraktet förlängdes och att Emery fortfarande inte lyckats övertyga fullt ut men inte heller gjort så pass dåliga resultat att han riskerar att få sparken. Jag tror att vårsäsongen blir helt avgörande för om Emery finns kvar som tränare för Valencia även nästa säsong eller inte. Det är inte för intet som det redan ryktats om Pochettino i Valencia.
Villa. Slutligen så blev ryktet/mardrömmen verklighet när David Villa i somras presenterades som Barcelonaspelare. Att se våran MaraVilla i den blåröda tröjan gjorde mig inledningsvis illamående och ångestfylld. Men det går inte att vara bitter utan istället måste vi se framåt och minnas allt fint som David Villa skänkt åt oss när han spelade i världens vackraste matchställ. 108 mål på 166 matcher i Valencia kräver respekt.
Werder. Valencia åkte till Tyskland med 1-1 ifrån det första åttondelsfinalmötet med Werder Bremen och hade en tuff utmaning framför sig. När domaren blåste av matchen stod det 4-4 på resultattavlan och Valencia hade avancerat i Europa League efter en helt makalös match där los Ché gjorde 4 mål på 12 avslut mot mål och där Cesar storspelade och stoppade 23 av 27 avslut av hemmalaget. En av förra säsongens verkliga höjdare och ett riktigt målfyrverkeri!
(E)Xperience. Valencias sponsor (Valencia Experience) lovade guld och gröna skogar, eller åtminstone bra med cash till ett Valencia i pengabehov. Man höll dock hälften av det man lovat och nu försöker klubben fälla företaget för kontraktsbrott i en väldigt invecklad och infekterad affär som även dragit in forne presidenten Juan Soler i bilden igen. Fortsättning på den här dystra affären fortsätter säkerligen under inledningen av 2011.
Ynglingarna. Under 2010 visade flera yngre förmågor framfötterna när man fick chansen i A-laget. Guaita gjorde en storstilad insats i kassen i höst, Isco har vi tidigare behandlat och i Alcacer och Montoro har vi en framtida skyttekung och försvarsgeneral. Lägg där till att spelare som Ever, Mata, Pablo, Soldado inte direkt kan sägas vara lastgamla så förstår man att det är på väg att ske en liten generationsväxling i Valencia.
Zigic. Nikola Zigic kom till Valencia för dyra pengar men det saknades nog en ordentlig analys av serbens spelstil innan han värvades. För Zigic är långt ifrån en dålig spelare men problemet var att han inte alls passade in i Valencias spelstil och därför aldrig riktigt lyckades slå sig in i laget. Under 2010 gjorde han dock flera väldigt lyckade inhopp med matchavgörande mål innan han såldes till Birmingham i somras.
Ångest. Ever Banega stod för en av årets mest uppmärksammade festkvällar när han efter det att tränaren Unai Emery bjudit på födelsedagskalas partade vidare hela natten efter den gemensamma middagen. Han kom sent/missade träningen dagen efter och det var en minst sagt bitter tränare som läxade upp argentinaren efteråt. Vi kan nog bara föreställa oss den bakfylleångesten som Ever måste vaknat upp med den där morgonen.
Äntligen! Efter att ha misströstat och frustat besviket några år, då man fått i bästa fall hålla till på Europas bakgård, så kom äntligen tillbaka till turneringen där man var i final två år i rad i början av 2000-talet och där man hör hemma. Champions League.
Överkörningen. 2010 började på bästa sätt när Valencia fullständigt körde över lillebror hemma på Mestalla i derbymatchen i början av januari. Att matchen till slut bara slutade 4-1 var enbart på grund av en storspelande Diego Lopez, domaren som dömde bort två mål och hemmaspelarnas förmåga att inte förvalta chanserna. Förhoppningsvis får vi se en liknande utveckling i 2011 års derbymatcher mot Villarreal.
Gott Nytt År på er alla!
Amunt Valencia!
