Hannover 96 - Arminia Bielefeld0 - 2
CdR: Valencias insats pulveriseras av oskärpa och domarnas välvilja
Historien upprepas. I centrum finner vi återigen domarkåren, som på något vis lyckas blåsa bort tre solklara frilägen från ett Valencia som står upp otroligt bra på Bernabéu och dominerar stora delar av matchen. Slutresultatet är missvisande, men tavlan kunde ha visat betydligt större siffror om ödet hade velat visa sig från sin allra sämsta sida. Valencia åker nu tillbaka till Mestalla med ett jobbigt underläge, och avancemang i cupen blir en tuff nöt att knäcka.
Sett till de senaste matchernas utveckling var det ett Valencia med vind i seglen som äntrade ett kokande Santiago Bernabéu.
Valverde bytte ut Alves i målet och ställde Guaita mellan stolparna, med en backlinje liknande den mot Sevilla sist, undantaget Ruiz som fått hoppa in på Ricardo Costas plats i mitten.
Albelda satt på läktaren p.g.a. skadebekymmer, så Tino, Banega, Parejo och Piatti fick bilda mittfält, med Jonas och Soldado framför sig.
För Real Madrids del är storstjärnan Ronaldo tillbaka på plan, men saknas gör istället Pepe och Ramos som avtjänar sitt fem matcher långa straff. Detta innebär att spanjoren kommer missa samtliga tre möten med Valencia under den här perioden.
Valencia börjar matchen med ett relativt förvirrat och ofokuserat försvar. Hemmalaget tar genast tag i taktpinnen, speciellt genom Ronaldo som den första perioden får en hel del lägen och försöker förvalta ett par farliga frisparkar som dock inte ger utdelning.
Kanterna med Pereira och Guardado står upp bra, men mittlåset Rami/Ruiz är inte helt friktionsfritt.
Reals övertag håller i sig den första kvarten, därefter börjar Valencia tugga sig in i matchen mer och mer, och lyckas utjämna ’skott på mål’-statistiken, där Soldado står för en bra nick efter Pereiras inlägg, som Casillas utan problem kan plocka ner då avståndet till mål var för stort. I läget innan skriker Valenciaspelarna på hands på Valenciasonen Albiol, men reprisen visar klart och tydligt att bollen tar på bröstet.
Den lagdel som sköter sig bäst hos Los Ché är helt klart mittfältet, där alla, med undantag Parejo, står emot de namnkunniga stjärnorna i maränglaget riktigt bra. Tino är stabil, liksom landsmannen Banega, som inte släpper många bollar förbi sig. Parejo och Jonas tar oftast alldeles för lång tid på sig när de avancerar med boll vid fötterna, vilket naturligtvis straffar sig genom att de blir av med den innan passningen slås.
Hela första halvlek är en fröjd att se ur Guardadoögon, då han hänger med i i princip alla anfall och slår otroligt bra inlägg och passningar, detta alltså från en ytterback. Den oundvikliga omskolningen från mittfältare till back har visat sig vara ett lyckat experiment för mexikanen.
Valencia fortsätter spela bra, och av Real Madrids anfallsspel syns inte mycket, då fladdermössens försvar skärpt till sig, samtidigt som pådrivaren Ronaldo verkar ha försvunnit från scenen.
Jonas levererar två fina skott så mycket väl kunde ha suttit, men skärpan är inte inställd till 100% och landslagsmålvakten Casillas behöver inte oroa sig särskilt mycket.
Som en blixt från klar himmel kommer i 37:e minuten en snabb kontring av hemmalaget, där Rami inte hänger med i kombinationen Essien-Khedira-Benzema, och den senare enkelt kan lägga bollen lågt förbi Guaita till kvällens första mål. Något orättvist kan tyckas, då Real inte haft särskilt hög närvaro i anfallszon den senaste perioden. Dock ingen panik i Valencialägret, då spelet fungerar bra, och det endast handlar om tålamod. Halvleken blåses dock av med en 1-0 ledning för marängerna, precis efter ännu en misstänkt hands på Real-spelare i straffområdet.
**********
Tankarna i paus är att Valencia haft större bollinnehav och generellt sett spelat bättre som lag. Försvaret har sviktat något, vilket straffade sig under den blixtrande kontringen från hemmalaget. Kanterna har fungerar bra, främst i backlinjen, liksom mittfältet där Tino-Banega bildar en stabil länk. Soldado och Jonas har visat flera intentioner till att skapa målchanser, men kraften och skärpan måste öka om någon boll ska kunna trilla in.
**********
Andra halvlek börjar med en flygande Khedira, som pinsamt enkelt lägger sig ner efter ”kontakt” med Tino Costas finger, som pinsamt nog även drabbas av kvällens första varning.
Valencia grubblar inte över detta utan tar tag i spelet och försöker åstadkomma något framåt. Piatti blir fälld, kortleken stannar i domarens fickor. Victor Ruiz av alla lyckas på den efterföljande frisparken få huvudet på bollen i ett riktigt bra läge, men bollen nickas högt över i stil med Ramos straffspark i CL förra året. Samtidigt blir Jonas återigen nedknuffad innanför straffområdet…djungelns lag är dock tillåten.
Tio minuter in i andra halvlek får Soldado en fantastisk öppnande boll som han rusar efter, men assisterande domaren vinkar för andra gången av honom för offside, något som båda gångerna verkar vara helt felaktigt. Bestulna på ännu ett solklart friläge. Bittert är bara förnamnet.
Mourinho satsar offensivt och byter in nudeln Di Maria, och Rami/Ruiz förbereder sig på mer huvudbry, även om andra halvlek hittills inte utsatt de båda mittbackarna för några större farligheter.
Valencias press fortsätter, och jag bör egentligen gå tillbaka i texten och ändra antalet feldömda offsides till tre när Soldado återigen blir felaktivt avblåst när han påbörjar sin löpning ensam mot mål.
I läget efteråt blir han dock inte avblåst, och ett farligt skott räddas av Casillas och studsar ut till Jonas som lyckas med det otroliga konststycket att få oss alla att fastna med maten i strupen då han missar i princip öppet mål. Kvällens bästa chans sumpas och uppförsbacken blir ännu högre när Higuain med hjälp stöter in 2-0 minuterna senare, förbi en chanslös Guaita.
Valverde blir i samma veva avvisad från bänken och Soldado får varning för protest.
Med en kvart kvar spårar matchen något, främst spelmässigt när ytorna öppnas upp och frustrationen ökar från Valencias håll, förståeligt nog. Ronaldo får tidernas friläge, öppnare än Jonas tidigare, men det halvdana avslutet i kombination med Guaitas bra reflexer lyckas avstyra ett tredje mål i baken. Ronaldo hyllas av publiken på Bernabéu, men kommer återigen missa ett friläge i anfallet efter, när Guaita står för en fantastisk räddning.
Fernando Gago återförenas med sin gamla hemmapublik när han byts in istället för Tino Costa, men hinner inte göra något större väsen av sig då de sista tio minuterna spenderas på ”grisfotboll”, utan någon vidare chans åt något håll.
Matchen blåses av och 2-0 håller i sig tiden ut. Känslan och intrycket efter match är att Valencia ändå gjorde så gott de kunde, och i 70 minuter spelade riktigt bra fotboll, många gånger till och med bättre än hemmalaget. Det blev ingen utdelning, vilket till största del tyvärr beror på rättsskiparna som blåste av tre solklara frilägen, felaktigt för offside alla gånger. Men felet ligger absolut även hos oskärpan, främst för Jonas del när han sumpade en otrolig chans, ensam med öppet mål.
**********
Reflektioner:
-Valencia får spelmässigt segern i denna match, och 2-0 speglar långt ifrån hur matchen utspelade sig. Sanningen är att matchen kunde slutat hur som helst, Real kunde vunnit med 4-0, det kunde slutat 2-2 och Valencia kunde åkt hem med en seger.
-Rättvist slut? Nej. Valencia förtjänade mer, och borde absolut ha ett bättre utgångsläge inför returen på Mestalla. Det går inte att bortse från att våra spelare (läs: Jonas) borde ha någon form av sikte inställt, men det ska inte heller glömmas att saker och ting kunde sett väldigt annorlunda ut om Soldado fått fullborda åtminstone ett av sina frilägen.
-Duell Pereira-Ronaldo, vann Pereira denna eller var det Ronaldo som inte nådde upp till normal nivå? Svårt att säga, men vi ska vara nöjda över att han inte syntes till mer än under de första 15 minuterna, och under två tillfällen i slutat av matchen när han borde gjort både 3 och 4-0.
-Ruiz håller inte för en sådan match, och Costa borde fått starta. Om det beror på matchoträning eller ej låter jag vara osagt.
-Kan vi gå vidare? Det blir onekligen otroligt tufft att ta igen två mål hemma, speciellt när Valencia inte mäktade med något bortamål idag, men samtidigt är ingenting omöjligt på Mestalla.
-Domarna. Denna never-ending-story fick en bra fortsättning idag när kärlekssagan Real-domarna förlängdes ytterligare, med ett hjärtekrossat Valencia mittemellan. Möte efter möte hoppas man på att det för en gångs skull ska kunna gå att bevittna en opartisk match som avgörs på lagens egna kvalité och dagsform, men icke. Dessa rättsskipare ska gång efter annan stå för katastrofala felbeslut, i endast det egna lagets favör. Allt är som vanligt, kärleken växer sig starkare än vi kan hantera, och inte ser vi någon förändring i sikte. Historien upprepar sig, gång på gång.
Amunt Valencia!
