Helgspecial: Resumé Valencia 2012
Julen är över och nyårshelgen står runt hörnet vilket brukar innebära tillbakablickar på årets som gått, detta gäller även i Valencia. Här är en snabbresumé av året som gick!
Om vi tar en titt i backspegeln och blickar bakåt som hastigast på 2012 så var det ett år som inleddes med stora framgångar i Copa del Rey där Sevilla och Levante avverkades på vägen fram mot semifinal. Lika vinstgivande och framgångsrikt som Valencia var i Copan, ja ungefär lika tama och poänglösa var man i ligaspelet där man tog årets första ligaseger först i början av februari där alltså januari var en mörk ligamånad. När framgånarna i Copa del Rey tog hastigt stopp mot Barcelona i semifinal så kom nästa cupspel lämpligt nog som på beställning för Valencia där slutspel i Europa League väntade.
Första hindret på vägen mot en ny Europatriumf var Stoke City där många anglofiler menade på att Valencia skulle få det tufft. Men Valencia vann såväl i England som returen hemma på Mestalla och forcerade fram mot åttondelsfinal där PSV väntade. I ligaspelet var det fortsatt tungt för Valencia med grädde på moset fick vi obehagligt pinsam 1-5 förlust på Nou Camp, vilket följdes upp av en ny ligaförlust hemma mot Sevilla i omgången efter. Under januari och februari månad tog laget alltså endast en seger, mot bottenlaget Sporting Gijon.
Marsmånad inleddes på bästa möjliga vis med ligaseger mot Granada omgående och sammanlagt 5-3 mot PSV vilket betydde kvartsfinal mot Alkmaar i Europa Leauge. Den fina månadsinledningen fortsatte med en imponerande 3-0 seger uppe i Katedralen i Bilbao mot ett erkänt starkt Athletic. Men marsmånad avslutades precis så som januari och februari sett ut med tunga förluster och Unai Emerys huvud hängde allt lösare. Förlust hemma mot Zaragoza och borta mot Getafe följdes upp av förlust nere i Holland mot Alkmaar med 2-1 och ett tufft utgångsläge inför returen på Mestalla.
Ett derby mot Levante och returmöte i EL var det som väntade för Valencia när våren började komma nere i Apelsinlundarnas stad. Två oerhört viktiga matcher för laget där CL-platsen i ligan skulle befästas och semifinal i EL hägrade. Derbyt mot lillebror Levante slutade med broderligt delade poäng och nervositeten var påtaglig inför Alkmaar-matchen på Mestalla några dagar senare. Men Valencia bjöd på årets bästa prestation och spelade ut hela register inför sina hängivna fans och tog sig till semifinal utan problem efter en 4-0 seger. I kölvattnet av EL-framgångarna följde ett kryss mot blivande mästarna Real Madrid på Santiago Bernabeu och en enkel 4-1 seger hemma mot Rayo, innan Valencia stenhårt togs ner på jorden av Espanyol som förnedrade Valencia och vann med 4-0.
Inga bra förberedelser inför första mötet i EL-semin mot Atletico Madrid som var pånyttfött efter tränarbyte. Farhågornar sannades tyvärr och Valencia var fullkomligt utspelade på Vicente Calderon, att förlusten stannade endast vid 4-2 var det mesta positiva den här kvällen, vilket säger det mesta. Höga berg och djupa dalar blev ett väl använt begrepp för Valencia denna våren och innan april tagit slut så hade laget besegrat Betis med 4-0 men samtidigt åkt ur Europa League och förlorat på bortaplan mot Malaga.
Det var väldigt mycket 4-0 för Valencia denna våren. Tre raka ligamatcher hemma på Mestalla slutade matcherna så här och i början av majmånad var det Osasunas tur att besegras, en seger som i praktiken även säkrade CL-spel för säsongen 12/13. Var det inte helt klart så blev det så efter Emerys avskedsföreställning på Mestalla omgången efter där Villarreal besegrades med 1-0, vilket betydde att u-båtarna låg pyrt till i bottenstriden. Säsongen avslutades redan i mitten av maj på grund stundande EM-slutspel och synonymt för hela våren så avslutade Valencia med en tam insats och förlust borta mot Sociedad.
Sommaren som följde blev som vanligt en följetång i Silly Season-djungel samt en tränarjakt. Mauricio Pellegrino blev valet där det i slutändan framförallt stod mellan argentinaren och Miroslav Djukic. På spelarfronten ryktades det bland annat om Cazorla, Gameiro, Michu samt flera Villarreal-spelare. Inget av ovan blev av istället så förstärkte vi bland annat med Joao Pereira som gjorde ett starkt EM för Portugal, Andres Guardado som gjort flera fina säsonger i Deportivo och Aly Cissokho som skulle ersätta flyktande Jordi Alba på vänsterbacksplatsen.
Säsongen 2013 startade med tuffaste möjliga match när regerande mästarna Real Madrid väntade på Santiago Bernabeu, ett tuff elddop för nya tränaren Pellegrino. Men efter spelmässigt helt ok insats så fick man med sig en poäng från premiären vilket lovade gott inför fortsättningen. Hemmapremiären på Mestalla inleddes på ett närmast magiskt vis där första halvlek förmodligen var det bästa som denna upplagan av Valencia bjudit på under hela hösten. Men ett stort spelövertag och tvåmålsledning tappades och matchen slutade 3-3 efter en väldigt svag andra halvlek. Därefter väntade Barcelona på bortaplan vilket inte direkt brukar passa Valencia särskilt väl. Efter en blek insats stannade förlustsiffrorna vid 1-0 och Valencia ståtade med två poäng efter säsongens tre första omgångar.
Första segern kom dock i omgången efter hemma mot nykomligen Celta Vigo och även om inte spelet imponerade alls så fick Pellegrin lite arbetsro innan laget åkte till Bayern för att inleda CL-gruppspelet. En hedersam förlust skulle man kunna kalla det med en hel del ljusglimtar och lärdomar att ta med sig. CL-förlusten följdes upp av en ny missräkning i ligan när Mallorca besegrade Los Ché med 2-0. Men Pellegrino hittade snabbt åter in på vinnarspåret och vi två raka segrar, mot Zaragoza i ligan och Lille i CL, så kanske laget nu hade hittat sitt spel? Men derbyt mot Levant i omgången slutade med förlust och vips så var man tillbaks på ruta ett. Nu väntade två tuffa matcher mot Bilbao i ligan och BATE Borisov på bortplan i CL. Ännu en gång så studsade Valencia tillbaka och tog två tunga segrar efter stundtals väldigt starka insatser där Soldado framförallt visade gryende form.
Men Valencias ojämnhet fortsatte när laget åkte till Betis och stod för en Iniesta-blek insats och fick vända åter med noll poäng, för att i omgången efter besegra Atletico Madrid, som vid tillfället var obesegrade i 23 raka matcher, efter en klinisk insats. Hösten fortsatte att blanda och ge och Valencias insatser var ungefär lika förutsägbara som jordens utgång, det var bara att hoppas på det bästa. Man kryssade mot Valladolid, besegrade Espanyol och gjorde en heroisk hemmamatch mot Bayern Munchen i Champions League innan helvetet på allvar bröt ut för Valencia. Mitt i allt detta så var det stora grejer på gång utanför planen där en sydamerikansk affärsman sades ha lagt ett bud på klubben. Rykten spann snabbt vidare i alla riktningar, men affären blåstes bort lika snabbt och oväntat som den dök upp. Åtmninstone ser det ut så idag. Bortamatchen mot Malaga målades upp som Valencia stora chans att visa att man på allvar ville vara med och utmana om CL-platserna denna säsongen. Men Los Ché blev utspelat och fick vända hemåt med svansen mellan benen efter en 0-4 förlust. I ligaomgången efter var det Real Sociedad som hade öppna landskap i Valencias defensiv och besegrade ett lag i fritt fall med hela 5-2, på Mestalla. Detta blev droppen för fansen som var i upprorisk stämning på läktaren och krävde förändring. Framförallt ville man ha förändring på presidentposten.
Llorente räddade sitt eget skinn, sparkade istället Pellegrino och tog in Valverde och hoppades att stormen skulle rida ut sig själv. Med Valverde vid rodret tog Valencia tre raka segrar på bortaplan, tidigare hade man inte en seger utanför Mestalla, innan Valverde-effekten snabbt tog slut efter en förlust på Mestalla mot Rayo med 0-1 och de vita näsdukarna och visselorkanerna var tillbaka på de branta läktarna. Innan spelarna gick på julledigt så väntade en sista match under 2012 på hemmaplan mot Getafe, en möjlighet att ta revanschen efter två raka hemmaförluster och samtidigt peka ut vägen inför 2013.
Snart så öppnar transferfönstret och det ska bli intressant att se hur aktiva Valencia kommer att vara här. Vi vet också att Feghouli försvinner en månad nu för spel i Afrikanska Mästerskapen, samtidigt som Canales strax är tillbaka på fotbollsplanen efter sin skada. Truppen får några dagar ledigt att umgås med familj och vänner för att slicka såren efter en tung höst och samtidigt ladda batterierna och samla energin inför våren- Ernesto Valverde samtidigt får några veckor här nu att omgruppera styrkor och verkligen överföra sina teorier och tankar, vilket vi förhoppningsvis kommer att se mer av under våren. Vi vänder helt enkelt blad, 2012 var ett tungt år på många sätt och vis där cupspelen trots allt var en framgång med två semifinalplatser. Det är även i cupspelet som Valencia har bäst möjligheter till framgång under 2013, samtidigt som en bra ligaplacering är ytterst viktigt för såväl ekonomin som för den kommande säsongen. Det måste klaffa på många fronter under våren i Valencia, annars kan vi nog räkna med regimskifte och en väldigt intensiv Silly Season till sommaren.
A por ellos!
Gott Nytt År!
