Helgspecial: Tränarcirkusen i Valencia – ett oavslutat kapitel
Året 2012 har varit ett år med tre olika huvudtränare för Valencia. Unai Emery lämnade efter fjolårssäsongen och in kom ungtuppen Pellegrino, som då ännu inte coachat ett A-lag som huvudansvarig. Det talades om tålamod – men efter uteblivna resultat sparkades han redan i december månad.
Det snackades om välkända namn som Di Matteo och Luis Aragonés, men istället blev det den inte allt för populära Ernesto Valverde som fick ta över laget. Hans kontrakt sträcker sig säsongen ut och det är ingen hemlighet att han inte är förstavalet som tränarpost i Valencia. Därför lär en ny manager anlända sommaren 2013 och därmed kan vi ännu inte stryka ett streck över karusellen bland tränare i Valencia.
Det var i maj månad 2012 som Unai Emery fick beskedet att han inte skulle få fortsätta som tränare i klubben. Spanjoren, som vid 37 års ålder tog över ett stukat Valencia efter Koeman-fiaskot, hade gjort ett kanonjobb under de fyra säsonger som han var i klubben, men ansågs inte vara den tränare som skulle föra laget till ytterligare dimensioner. Valet av Emerys ersättare föll på Mauricio Pellegrino, argentinaren som bildade mittbackspar med Roberto Ayala under Valencias framgångsera i början på 2000-talet. Efter avslutad spelarkarriär började han att träna klubbens ungdomslag innan han bestämde sig för att gå i Rafa Benitez fotspår och därmed bli assisterande åt sin f.d. huvudtränare i Valencia som så framgångsrikt ledde klubben till dubbeln 2004. ”El Flaco”, som Pellegrino kallas, anlände till Benitez Liverpool 2008 och blev kvar där till sommaren 2010 innan flyttlasset gick vidare till Milano och Inter där Rafa blivit ny huvudtränare. Italienvistelsen blev dock kortvarig för de båda herrarna pga. usla resultat och därefter gick Rafa och Mauricio skilda vägar.
Sedan dess har Pellegrino inte utmärkt sig nämnvärt och därför kom det som en smärre chock när denne presenterades som ny Valenciatränare. Skeptikerna menade att det var ett misstag att tillsätta en så orutinerad tränare, men valet av Pellegrino var en långsiktig lösning som ledningen skulle ha tålamod med… Sades det på förhand, åtminstone. Pellegrino inledde sin tränarsejour i Valencia på bästa sätt genom att kryssa på Santiago Bernabéu i ligaspelets första omgång, men sedan gick det utför på inhemsk mark och hans Valencia låg som oftast och knatade på en mittenplacering under hösten, vilket givetvis inte var acceptabelt. I Champions League gick det desto bättre och laget var jämsides med Bayern München när gruppen var färdigspelad, men pga. bättre inbördes möten fick spanjorerna nöja sig med en andraplats. För Pellegrino var det inte mycket värt då han efter två magplask i ligaspelet mot först Malaga borta (0-4) och sedan Real Sociedad hemma (2-5) fick lämna klubben som anställde honom bara månader tidigare.
Bland fansen gick det givetvis delade meningar om beslutet att sparka Pellegrino. Något stod inte rätt till och resultaten i ligan var under all kritik, men samtidigt var tålamodet som ledningen inför säsongen talade om som bortblåst. För mig är inte tre-fyra månader långsiktighet och de kunde väl knappast ha väntat sig stordåd direkt från en kille som aldrig varit huvudtränare för ett A-lag? Den hetaste kandidaten att fylla Pellegrinos tomrum på tränarbänken tycktes länge vara Roberto Di Matteo, som på samma bisarra sätt fått sparken från det Chelsea han vann Champions League-titeln med i våras. Många hoppades även på den gamla räven Luis Aragonés, mannen som förändrade spansk fotboll. Om det var någon som höll tummarna för Ernesto Valverde låter jag vara osagt, men för merparten av Valenciafansen var det nya tränarvalet en stor besvikelse. Valverde har, förutom andraplatsen i Uefacupen med Espanyol 2007 samt de tre ligatitlarna med grekiska Olympiacos, inte mycket att skryta med. Till råga på allt har han även varit huvudansvarig för Villarreal, vilket inte är någon bonus för en nybliven Valenciatränare, direkt. Kontraktet han kritade på var endast fram till sommaren och det troliga är att klubben säger tack och adjö till honom då.
Vem ska då bli Valencias fjärde tränare på ett drygt år och förhoppningsvis stänga den cirkus som varat sedan Emerys avsked i maj 2012? För mig är Rafa Benitez den stora favoriten. Hur häftigt vore det inte om succétränaren från förra sejouren gör comeback i Valenciakostymen? I nuläget befinner sig spanjoren i London och tränar Chelsea, men precis som med Valverde räknar många kallt med att han ersätts när säsongen lider mot sitt slut. Han om någon bör kunna styra upp Valencias svajiga försvarsspel. Om Benitezaffären inte går igenom skulle jag gärna vilja se Levantes Juan Ignacio Martinez (eller kort och gott ”JIM”) som ny Valenciamanager. Under sin första säsong ledde han lilla Levante till en otroligt imponerande sjätteplats i den spanska högstadivisionen, vilket ledde till Europa League-spel där de enkelt tog sig vidare från gruppen och nu får möta Olympiacos i åttondelsfinalen. Trots minimala resurser har JIM omvandlat bottenlaget Levante till en klubb som utmanar om Europaplatserna och i nuläget ser det ut som att hans manskap även kan nå Europa nästa säsong då de i skrivande stund placerar sig på den välbekanta sjätteplatsen.
En annan joker, som visat att han är en enormt skicklig tränare, är Valladolids Miroslav Ðukic, som länge ryktades vara Emerys ersättare. Ðukic har även han ett förflutet i Valencia och detta är en tränare som prioriterar defensiven i första hand, vilket kan behövas i dagens skakiga backlinje. Inför den 17:e omgången låg Valladolid på en stark åttonde plats, tre placeringar före Valencia vars spelartrupp inte går att jämföra med Valladolids. Dessutom hade Ðukic mannar bara släppt in 18 mål, vilket var lika få som Barcelona.
Det finns med andra ord långsiktiga lösningar som bör kunna stoppa Valencias tränarcirkus. Valencia år 2013 måste bli ett år där den negativa trenden vänder och där vi åter på allvar konkurrerar om Champions League-platserna, som Valencia under Emerys era prenumererade på. Det är i toppen som Valencia hör hemma, oavsett inhemsk eller internationell turnering. Samtidigt önskar vi Pellegrino ett stort lycka till i framtiden. En Valenciaikon som argentinaren ändå är skulle ha behandlats på ett bättre sätt.
Må 2013 bli Valencias år!
Amunt!
