Bokslut: Valencia A till Ö 2011
När 2011har blivit 2012 är det hög tid att analysera hur föregående år har behandlat Valencia CF. Ett år präglat av fortsatta framgångar i ligapspelet, ett delvis nytt lagbygge under sommaren och samma problem som tidigare i cupspelet.Häng med i Valencias utveckling under 2011, från A till Ö.
A till Ö 2011
Adil Rami. Fransmannen värvades redan i januari förra året men anslöt till Valencias först i somras och har under hösten styrt upp Valencias defensiv på ett föredömligt sätt! Med sin inställning och fysiska spel har Rami blivit den härföraren i försvaret som vi saknat sedan Ayalas efterträdare. Den franske landslagsmannen är höstens stora utropstecken i Valencia och kanske hela ligans bästa nyförvärv om man tar med övergångsummorna i beräkningarna.
Banega. Den lille argentinaren fick redan ifjol ett genombrott i Valenciatröjan efter ett par mindre lyckade säsonger. I somras syntes Ever med en Real Madrid och hamnade i blåsväder och transferryktena satte fart. Inter var de som låg på hårdast men till slut så redde Emery, Llorente och Banega ut situationen och argentinaren blev Valencia. Det har ingen behövt ångra i efterhand. Ever var Valencias mittfältsmotor under hela hösten och det var när just Banega var borta på grund av skada som lagets formsvacka kom. I dagarna förväntas Valencia förlänga kontraktet med Banega till 2016 så vi har många år att se framemot med Ever i den finaste svartvita tröjan.
Champions fucking League. Vi slog spanskt målrekord i CL genom hemmasegern mot Genk med 7-0, Jonas gjorde historiens näst snabbaste mål någonsin i hemmamötet med Leverkusen och Soldado blev Valencias bästa målskytt någonsin i turneringen med sina 5 mål i gruppspelet. Trots de här succérna så blev det respass inför åttondelsfinalerna. En svag premiär borta mot Genk där vi endast fick 0-0 och förlusten borta mot Leverkusen blev Valencias fall och nu får man istället börja om i Europa League och se framemot bättre lycka i nästa års Champions League.
Derbykungar. 2011 var los Ché stora derbykungar i Valenciaregionen då man hade övertag på såväl Villarreal, Levante och Hercules. Den närmaste framtiden ser inte ut att bli något undantag då den gula ubåten har ett väldigt problematiskt år, även om där den största konkurrens om tredjeplatsen i ligan så här långt något otippat kommit från lokalkollegan Levante. Blir det dubbla Champions League äventyr i Valencia kommande säsong?
Europa League. Normalt sett är det lite av ”förlorarnas” turnering och det har aldrig funnits alls lika mycket stjärnglans eller glamour kring EL som det är i CL, men den här våren kan det bli annorlunda. När man på tisdagskvällen försökte glädja sig åt det faktum att Valencia har större chans att vinna EL än CL (direkt efter utslagningen mot Chelsea) så förändrades läget avsevärt kvällen efter när både Manchester City och United blev klara för turnerningen. Samtidigt som gör det besvärligare för Valencia att gå hela vägen så kommer det öka både bevakningen och statusen på turneringen. Jag kan nästan säga att det aldrig varit svårare att vinna Europa League än det kommer vara 2012. En spännande vår väntar runt hörnet där första hindret på vägen mot en ny Europeisk titel är engelska Stoke City.
Förväntan. Förra året så värvade vi in såväl Jonas som Adil Rami i januarifönstret för en väldigt billig peng med tanke på den kvaliteten vi fick in i en fransk och brasiliansk landslagsman. Det är därför inte utan viss förväntningar som vi nu närmar oss vintertransferfönstret den här gången. Vad har Llorente i i bakfickan den här gången? Det ryktas att man vill värva sex spelare inför säsognen 2012/2013, en mittback, en högerback (Van der Wiel), en innermittfältare, två yttrar (Guardado) samt en anfallare. Vilken eller vilka av dessa blir klara redan i januari?
Guaita. Vicente Guaita slog igenom med dunder och brak under vårsäsongen och förpassade rutinerade Cesar till bänken. Under hösten har målvaktskampen tätnat ytterligare då brassen Diego Alves tillkommit. Emery satsade inledande på Guaita men när han blev skadad så imponerade Alves som ersättare mellan stolparna. Kampen fortsätter under våren och oavsett hur det går kan vi konstatera att målvaktsuppsättningen i Valencia är väldigt god!
Hemmaplan. Valencia har faktiskt varit ligans nästbästa lag på hemmaplan den här hösten med endast en förlust och hela 20 inspelade poäng på 9 matcher. Förlusten kom som vi alla vet något orättvist mot Real Madrid där los Ché förtjänade minst en poäng. Den fanatiska hemmapubliken på Mestalla har annars sett till att Valencia tagit idel hemmasegrar förutom mot Barcelona och Bilbao då vi fått nöja oss med oavgjort.
Isco. Han slog igen litegrann över en natt ifjol och blev snabbt en favorit bland de yngre lovande spelarna. Sommaren blev en enda lång såpan med Iscos vara eller icke vara i Valencia och till sist stod det klart att han nobbade kontraksförslaget hos Los Ché och istället skrev på för Malaga. Återkomsten till Mestalla blev ingen rolig kväll för Isco som blev överkörd, utbuad och dessutom fick lämna Valencia med svansen mellan benen efter 0-2 förlusten.
Jordi Alba. Redan ifjol fick Alba sitt genombrott när till en början som nödlösning kom in på vänsterbacken och gjorde stor succé. Under hösten har framgångssagan fortsatt för den unge Jordi som dessutom slagit sig in i det spanska landslaget. En av höstens stora utropstecken i Valencia och en spelare som i stort sett levererar varje match.
Kaos. 2011 var året då det kändes som om Valencia gick från kaos till mer ordnat kaos. Ekonomin börjar man åtminstone få kontroll över och bygget av Nou Mestalla ska återupptas under våren 2012. Samtidigt som man kämpat med en sträng ekonomi så har man lyckats med en sportslig satsning och varit otroligt smarta på transfermarknaden. Man har sålt av sina dyraste stjärnor, värvat in ungt, lovande och billigt. En perfekt kombination á la Llorente!
Levante. Det finns ingen riktigt hatkärlek mellan Valencia och stadens andralag Levante, snarare tvärtom. Detta är i alla fall min uppfattning. Valencianistas vill att det ska gå bra för sin lillebror i alla matcher förutom mot just los Ché och den här hösten har det blåröda laget verkligen gått fram som en stor överraskning i ligaspelet och parkerar på en fjärdeplats vilket innebär CL-spel kommande säsong. Imponerande arbete av Levante med en betydligt mer begränsad budget än exempelvis Malaga, Sevilla och Atletico som famlar längre ner i tabellen.
Mata. Juan Mata fanns med laget under försäsongen och spelade till och med i presentationsmatchen mot Roma, men i sista stund så hostade Chelsea ryska miljardär Abramovitch upp tillräckligt med rubels och Mata försvann till de brittiska öarna. Väl i Chelsea har Mata gjort snabb succé och det är oerhört glädjande att se hur såväl Mata som Silva nu hyllas för sina insatser i Premier League, samtidigt som det känns aningen bittert att de aldrig kunde få den cred de förtjänade när de var i Valencia.
Nou Mestalla. Arenabygget som drog igång 2007 och som skulle bli en av Europas modernaste arenor men där bygget stått stilla sedan 2009 på grund av ekonomiska problem. 2011 blev året då den här såpan äntligen verkar få ett slut och under första halvan av 2012 så lovar man att sätta igång med färdigställandet av Nou Mestalla som ska vara helt färdig 18 månader senare. En otroligt god nyhet för alla Valencianistas inte enbart för att vi nu får en ny och fräsch hemmaarena utan även för att det öppnar upp för ekonomiska fördelar för Valencia, som samtidigt som man kom överens om att återuppta bygget även omförhandlade sina lån och skrev sin skuld ytterligare.
Ojämnt värre. Det som saknas i Valencia för att ta ytterligare ett steg i utvecklingen är en jämnhet. Laget bjuder på strålande fotboll mot ligans särklass bästa lag och kunde/borde/skulle faktiskt ha besegrat såväl Real Madrid som Barcelona i höst. Samtidigt så tappar man på övertid en 1-0 ledning mot bottenlaget Betis till 1-2 förlust och kastar bort tre poäng i toppstriden. Det har man absolut inte råd med om man vill utmana de två stora och se till att avståndet krymper upp till toppduon.
Paco Alcácer. Paco öste in mål för Valencia Mestalla förra säsongen och blev dessutom stor spansk hjälte när han i somras avgjorde EM finalen för U19-landslag, detta följde han upp med att bli målskytt i genrepet mot Roma hemma på Mestalla. Trots dessa framgångarna har vi inte sett röken av Paco i A-laget under hösten. Kan Paco var esset i rockärmen som Emery tar fram under våren? En stor talang som vi ska hålla ögonen på den närmaste framtiden!
Quien ha sido el mejor Valencianista? Frågan ställer vi till er genom en omröstning här på våran hemsida: Vem har varit bäst i Valencia hösten 2011? Min röst faller på antingen nyförvärvet Adil Rami eller Jordi Alba som jag anser har varit både jämnast och bäst under hösten. I skrivande stund leder dock Roberto Soldado omröstningen.
Rånet. Valencia forcerade i slutminuterna av hemmamötet med Real Madrid, man hade kommit tillbaka efter ett hopplöst 1-3 underläge och reducerat rättvist till 2-3 och nu var man på jakt efter kvitteringen. Likt blodshundar offrades sig spelarna och gav allt. På övertid träffar Aduriz ribban med en nick, bollen studsar ut till Soldado som lyckas styra bollen mot mål där Higuain liggandes på mållinjen stoppar bollen med armen. Domaren vågar dock inte blåsa utan friar och hemmapubliken är i upplösningstillstånd.
Soldado. Valencias mest omtalade spelare under hösten som fortsatt att fullkomligt ösa in mål för Los Ché och saknaden efter David Villa har faktiskt inte varit speciellt stor den här säsongen. Enligt statistiken så har Soldado gjort gjort 23 mål sina 24 senaste ligamatcher, en helt fantastisk siffra och målsnitt! Totalt under 2011 spelade Soldado i 47 av Valencias totalt 49 matcher, gjorde 32 mål vilket var 38% av samtliga mål. Det här bevisar hur oerhört viktig Soldado är för Valencia men även svaghet att förlita sig alltför mycket på en anfallare i offensiven.
Troliga flyttfåglar. I Valencias trupp är det fem spelare som riskerar att lämna som Bosman till sommaren på grund av utgående kontrakt, dessa är Albelda, Miguel, Dealbert, Maduro samt Bruno. I de två första fallen är det mera troligt med en förlängning även om Miguel strulat till det (som vanligt) den här säsongen och vi kommer allt närmare Albeldas avskedsföreställning i Valenciatröjan. I fallen Dealbert/Bruno/Maduro är det ytterst tveksam om klubben väljer att behålla någon av dessa och om de själva är intresserade av en förlängning då speltiden varit ytterst sparsam. Något som även talar emot dessa spelarna är deras ålder, där de förmodligen upplevt sin peak men undantaget Maduro möjligen.
Unai Emery. Så länge Unai är tränare i Valencia kommer han att vara ett hett nyhetsstoff och dela anhängarna i två läger. Det finns de som menar att Emery gjort och gör ett kanonjobb efter att ha kommit in i klubben när man stod på ruinens brant och numera prenumerar på tredjeplatser i ligan och konkurrerar ute i Europa. Den andra sidan menar att visst det här är bra, men med Emery kommer vi aldrig nå längre. Att den gode Unai har problem i Cup-spel har blivit väldigt tydligt de senaste säsongerna med snöpliga respass alldeles för tidigt i såväl inhemska Copa del Rey som ute i Europa. I ligaspelet har det visat sig att Emerys taktik fungerar väldigt väl och kontinuitet har här varit en stor framgångsfaktor. Ska Emery bli accepterad av den stora massan krävs det säkerligen en titel, om det ens räcker. Fråga bara Rafa Benitez som trots dubbeln 2004 inte var helt accepterad i alla Valencialäger då. Det är synnerligen ingen enkel uppgift att vara ansvarig för vårt älskade Valencia CF.
Victor Ruiz. Bokstaven V har varit vikt åt David Villa i alla typer av Valenciasammanfattningar tidigare. Nu är det nya tider. Victor Ruiz anslöt till Valencia under sommaren ifrån Napoli där han endast tillbringat en säsong, innan dess var han en av spanska ligans bästa försvarare i Espanyol. Ruiz som endast är 22 år gammal har kanske inte gått in och dominerat lika mycket som Rami i försvaret men han har gett en stabilitet och trygghet i de bakre regionerna som vi saknat länge. I Victor Ruiz har Valencia säkerligen en framtida spansk landslagsmittback med en modern teknisk spelstil.
Wiel. Holländeran Van der Wiel har varit den här vinterns följetång i Valenciansk media. För bara någon vecka sedan verkade allt vara klart och endast detaljer återstod innan han kunde presenteras som nyförvärv på högerback. De senaste dagarna verkar affären ha svängt när Chelsea lagt sig i och visat intresse för spelaren. Istället är det nu PSV´s bulgar Manolev som är hetast på Valencias radar.
Ximo. Eller Joaquin som vi är vana att kalla honom gjorde fem säsonger i Valencia innan han i somras flyttade tillbaka hem till Andalucien för att vara en del av Malagas nysatsning. Återkomsten till Mestalla var i höstas och Joaquin togs emot med applåder för sina tidigare insatser av Mestallapubliken, ömsesidig respekte rakt i genom och man får det mottagandet som man förtjänar. Eller hur Isco?
Yttermittfältare. Valencia har en tradition att få fram väldigt duktiga yttrar och har ett spel där dessa är väldigt inblandade i offensiven. Historiskt sett minns vi exempelvis Vicente, Kily, Claudio Lopez, Rufete, Angulo för att nämna några. I senare dagar har vi sett Silva, Mata och Joaquin briljerai Valencia. Idag kommer nya namn fram såsom Jordi Alba, Pablo Hernandez och Sofiane Feghouli. Samtidigti som intressante argentinaren Piatti börjar växa in i Valencia och mexikanen Guardado ryktas vara på väg in, Valencia fortsätter att satsa på kanterna med andra ord.
Zzzz. Årets sömnpiller var i mina ögon bortamatchen mot Leverkusen där inte många Valenciaspelare gick att känna igen. Förlusten i Tyskland skulle senare visa sig bli väldigt kostsam då det innebar att Valencia inte tog sig vidare från gruppspelet i Champions League utan istället får börja om i EL till våren.
Ångest fylld mars. Mars månad var en svart månad för Unai Emerys mannar 2011. Inte nog med att man presterad klubbens sämsta resultat på fem år med endast tre poäng inspelade, man spelade dessutom över 300 minuter utan att göra mål hemma på Mestalla. Islossningen kom i aprilmånads första hemmamatch – då slog man tillbaka Villarreal med 5-0 och allt var förlåtit igen.
Ändstationen. Alla vägar har ett slut och i våras tackade en stor Valenciaprofil för sig när Vicente i derbyt mot Levante gjorde sitt sista framträdanden som Valenciaspelare. Personligen var det ett väldigt laddat och sorgset ögonblick att se en av mina tidigare favoriter för sista gången snurra ute på vänsterkanten. Vicente som hade en magisk säsong 2003/2004 och var enskilt kanske den största bidragande orsaken till dubbeln det året, har sedan dess haft stora skadeproblem och aldrig riktigt kommit tillbaka. Vicente var värd ett mera värdigt avslut efter sin tid än det han fick i våras idag återfinns han i engelska Championship laget Brighton & Hove Albion där han tränas av Gustavo Poyet. Vicente var värd ett mera värdigt avslut efter sin tid än det han fick i våras.
Överkörningen. Derbyna mot Villarreal som tidigare varit något man våndats inför flera dagar i förväg har förvandlats till ett av årets enklaste tre poäng. 4-1 segern från 2010 följdes upp med en manita-seger hemma på Mestalla där slutresultatet till slut skrevs till 5-0. En magisk afton inför fanatiska hemmafans där Valencia bjöd till rejält med 20 magiska minuter i andra halvlek som innebar fyra mål. Marchenas återkomst på Mestalla blev ingen rolig kväll, för varken honom eller Villarreal.
