Helgspecial: Valencias Julevangelium

Dagens Spanien mår inte bra. Krisen har slagit hårt mot folk. Arbetslösheten är stor, rent av enorm bland ungdomar. Hoppet om förbättring är lågt. Förtroendet för regeringen är lågt. Självförtroendet och identiteten som spanjor är lågt (inte bara för katalaner och basker). Men där någonstans finns fotbollen. Den förenar och ingjuter hopp och får människor att tänka på något annat än det dagliga brödet. 

 

Efter drygt halva säsongen har det blivit klart med nytt ledarskap för VCF. Det är ett nytt år, och dags blicka framåt mot den spännande våravslutningen.

 

Som Valecianista är man inte rädd för snålblåsten. Staden är ständigt utsatt för Levantens vind, och klubben likaså. Stabilitet och jämn hög nivå är en lyx få förunnat, något som vi ständigt blir påminda om att inte ta för givet. Uppenbarligen lyckades inte Pellegrino att nå upp till de mål som var satta för Ligan i tid, men det var sannerligen inte många poäng därifrån. 

 

Utgångsläget för vår nya Míster är därför ganska gott. 

 

Ligatiteln är förtsås utom räckhåll men det är inte så många poäng upp till Europaplats. Det finns fortfarande alla möjligheter till titel i CdR och rent av i Champions. Valencia anno tvåtusentretton har alla förutsättningar att bli ett bra år. Men, det kan också gå käpprätt åt helvete. Och just det är det fina med Valencia CF. Det går aldrig att förutse, det går aldrig att räkna med något, det är ett lag som kan slå alla förväntningar och bli slagen av dom. Kort sagt ett lag som man kan känna för i alla lägen.

 

Es un sentiment ché.

 

En sådan känsla, att få ha en färgpalett i hjärtat som kan vara svart och vitt, orange, eller röd, gul och medelhavsblå - krönt med guld. De får representera det stora känslorna om tro, hopp och kärlek. 

 

Valencia CF, anno 2013 - det blir vårt år!

//Daniel Cervera (El Guiri)

Feliz Navidad! Bon Nadal!