Kan Valencia rubba Atleticos otroliga segersvit?

Ikväll gästar Atletico de Madrid Valencia på Mestalla. Samtidigt som Valencia sviktat i ligaspelet har Atletico gått som tåget och laget har i kvällens match chansen att ta fjortonde raka segern denna säsong.

Valencia – Atletico de Madrid. Ett tungviktsmöte som brukar bjuda på riktigt underhållande fotboll. Ikväll blir matchen extra speciell då det inför kampen skiljer hela 14 poäng lagen emellan. Fortsätter Atleticos segersvit även efter mötet på Mestalla, eller gör Soldado & co en stormatch likt de gjorde i Vitryssland och fullständigt sopar banan med sina motståndare? Ingen vet på förhand, men har ni inget jätteviktigt för er 22.00 ikväll föreslår jag att ni sätter på TV:n, för det här är en match som ingen vill missa!
 
Sedan Atleticos comeback i högstadivisonen har lagen spelat 10 ligamatcher på Mestalla. Fem av matcherna har slutat med hemmaseger, fyra oavgjorda samt en ynka vinst för gästerna från Madrid. Med årets upplaga av Atletico kan vi dock slänga statistiken åt sidan, för detta är ett Atletico utöver det vanliga.
 
 
Valencia
 
Om Atletico-fansen fått jubla mer än vanligt är det något omvänt för Valenciasupportrarna. Efter bragdvändningen mot Athletic samt den perfekta Champions League-insatsen i Vitryssland trodde nog många att Valencia var på gång. Att vara så dominanta mot ett erkänt duktigt hemmalag som BATE (3-1-segern mot Bayern säger det mesta) visar den enorma kvalité som finns i detta års upplaga av Valencia.  Tyvärr har vi under Pellegrinos era sett en lägre lägstanivå än på länge och när Real Betis väntade i Sevilla förra helgen hoppades vi på ett trendbrott, dvs. att plocka första trepoängaren på bortaplan i ligaspelet. Men precis som det sett ut mot såväl Mallorca som Levante var los Ché förvånansvärt uddlöst och laget fick ännu en gång åka hem med noll poäng och noll gjorda mål framåt. Just matchen i Sevilla dödade ett visst hopp om en vändning, för i ärlighetens namn kan det bli enormt kämpigt för laget att ens nå en fjärdeplats denna säsong då Barcelona och Atletico går som tåget samtidigt som ligatrean Malaga smyger bakom tillsammans med ett Real Madrid som troligen kommer att vara med och slåss om guldet när säsongen väl ska summeras.
 
Vad är det då som har gått snett? Som jag nyss nämnde har Valencia inte rosat marknaden på bortagräs direkt. Laget har endast plockat en poäng utanför Mestalla och det var i premiären mot Real Madrid. Därefter har det gått rätt utför…
 
Dessutom har målskyttet inte fungerat till fullo. Laget har på sina 13 tävlingsmatcher endast levererat 19 mål, vilket inte är godkänt för en klubb som Valencia. Jämför vi med Atleticos målskörd har de gjort 31 mål, vilket tydligt indikerar varför klubbarna ligger där de ligger i tabellen.
 
Efter den tråkiga 0-1-förlusten mot Betis har laget i veckan spelat match i cupen på bortaplan, och vunnit. Motståndarna hette dock inte Levante, Mallorca eller Real Betis, utan UE Llagostera som till vardags spelar i Segunda B. Målen gjordes av Jonas samt Nelson Valdez och anmärkningsvärt med paraguayanen är att han gjort alla sina tre mål i Valenciatröjan med pannan. Något annat som höjde på vissas ögonbryn var att lagets stora hackkyckling bland fansen, Dani Parejo, låg bakom bägge målen efter sina fasta situationer. Spanjoren, som ryktats vara på väg bort från klubben under en längre tid, spelade ihop med Éver Banega på det defensiva innermittfältet och den senare börjar allt mer bli aktuell för en startplats. En som dock lär vänta på sin chans i de stora matcherna är den mycket lovande vänsterbacken Gayá (född 1995) som spelade från start i veckan och gjorde det bra.
 
 
Startelvan mot Llagostera: Guaita - Barragán, R. Costa, Victor Ruiz, Gayá – Éver, Parejo – Feghouli, Jonas, Guardado – Valdez
 
Med denna elva i åtanke tror jag att Pellegrino väljer Alves mellan stolparna samt att Feghouli, som nu avverkat sin tre matchers (!) långa avstängning för Zaragoza-incidenten, börjar på bänken för att ge plats åt den positiva överraskningen, Jonathan Viera. Feghouli har under den senaste veckan varit ett hett ämne i de spanska och franska medierna då PSG utryckt stort intresse för fransalgeriern. För Superdeporte berättar han att intresset är smickrande, men att han trivs bra i Valencia och att han har ett kontrakt som sträcker sig till sommaren 2014. Det stora frågetecknet är vänsterbacksplatsen. För mig har Cissokho varit lite av en svag länk när han spelat samtidigt som Mathieu inte är 100 % återhämtad än. 

Preliminär startelva mot Atletico: Alves – Pereira, Rami, Ruiz, Cissokho – Gago, Tino – Viera, Jonas, Guardado – Soldado
 
 
Styrkor:

• Den sista utposten: Diego Alves eller Vicente Guaita? Egentligen kvittar det då båda håller världsklass. Vem som än står gör de aldrig bort sig och frågan är om den utvalde kan sätta stopp för Atleticos svit på 13 raka segrar.
• Centrala mittfältet: Fernando Gago var Bernabéus stora hackkyckling och i Roma uteblev succén, men i Valencia har han levererat omgående och är i mitt tycke en av sommarens bästa värvningar. Tillsammans med landsmannen Tino Costa har de bildat en fruktad duo där den sistnämndes vänsterfot ständigt är en hot framåt. Att sedan Éver Banega snart är redo för 90 minuter säger en del om den enorma potential som finns på det centrala innermittfältet.
• Roberto Soldado: Symboliserar lagets säsongsinledning på ett bra sätt. Stundtals magisk, andra stunder tvärtom. Men Valencias målkung har en tendens att kliva fram när det väl gäller (hattrick mot BATE) och det blir minst sagt en match i matchen mellan lagens två nummer 9.

• Mittförsvaret: Varken Rami, Victor Ruiz eller Ricardo Costa besitter en snabbhet som matchar Atleticos offensiva pjäser. Därför är det oerhört viktigt att backlinjen inte lyfter för högt då ytorna bakom blir för stora för långtradarna i mittförsvaret. Samtidigt får de inte sjunka alldeles för lågt då distansskyttet hos gästerna håller högsta klass. Ett svårt dilemma för Pellegrino att handskas med, med andra ord.  
• Aly Cissokho: Som sagt, något av en akilleshäl och han har inte alls motsvarat mina förväntningar. Ser klumpig ut emellanåt och passningsfoten lämnar en hel del i övrigt att önska. 

Försvarare
12. Joao Pereira
14. Barragán
4. Rami
18. Víctor Ruiz
20. Ricardo Costa
3. Cissokho.

Mittfältare
6. Albelda
5. Gago
24. T.Costa
10. Éver
8. Feghouli
17. Guardado
15. Viera .

Anfallare
7. Jonas
16. Valdez
9. Soldado

• Backlinjen: Det som tidigare varit Atleticos stora akilleshäl har plötsligt blivit en styrka. Ytterbackarna Juanfran/Felipe Luis springer upp och ner längs flankerna och bidrar till ett mer varierat och svårstoppat anfallsspel. Mittbacksparet Miranda – Godin kan vara ligans bästa såhär långt och de kompletterar varandra på ett mycket bra sätt. Att Simeone vågade spela med fyra icke-ordinarie försvarare senast i cupen tyder på den bredd jag tidigare talade om.
• Bredden på mittfältet: Kalla mig tjatig, men Atleticos mittfältsbredd är rentav fantastisk. Mario Suarez, Gabi, Tiago, Raúl Garcia, Emre, Arda, Rodriguez, Koke konkurrerar alla om mittfältsplatserna. Ska Diego komma från Wolfsburg i vinter också? Jösses!
• Radamel Falcao: Världens bästa center (bortsett från en falsk nia vid namn Messi)? Absolut, mannen kan inte sluta göra mål. I Porto stod han för makalösa 72 mål på 87 matcher och i Atletico har han på 59 matcher gjort lika sanslösa 49 mål. Är man inte världens bästa mäskliga (!) fotbollsspelare på sin position med den statistiken saknar fotbollen logik.

• ?: I nuläget finns inte ordet ”svaghet” i Atletico-lägret.

9 kommentarer

Casper Nordqvistcaspernordqvist@live.se //CasperNordqvist på Twitter2012-11-03 00:42:00