FC Groningen - Ajax0 - 1
Ketchupeffekt á la Valencia och vidare till semifinal
Som vi väntat och hoppats, nu hände det äntligen. Valencia spelade självsäkert ut och vann rättvist mot AZ Alkmaar för att säkra en plats i semifinalen mot Atletico Madrid. Svackan laget drabbats av under några matcher såg helt bortblåst ut och publiken fick precis vad de ville och främst av allt behövde.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Eller jo, inom fotboll finns det såklart en tidsgräns innan man måste börja prestera igen, men ni fattar uttrycket. Vi Valencianistas har färdats mellan hopp och förtvivlan under de senaste månaderna och den här vinsten gav svar på så mycket. Detta var precis vad alla involverade i klubben behövde!
Första halvlek
Emery ställde upp men en stark elva. Victor Ruiz och Albelda, som lämnats utanför truppen mot AZ, ersattes av Topal och Ricardo Costa. Egentligen var det i princip samma elva som mötte AZ senast. Skillnaden var att Rami spelade istället för Dealbert och Jonas tog platsen bakom Soldado samtidigt som Feghouli klev ut på kanten.
Alkmaar visade tidigt i matchen att man ville spela fotboll. Istället för att backa hem så tog man sig upp och passade runt bollen på offensiv planhalva. Det tog ett några minuter innan Valencia fick tag i bollen ordentligen inom laget men sedan började mittfältet rulla boll på allvar. Efter några halvfarliga chanser med bland annat ett snyggt jongleringsskott från Soldado fick Valencia en hörna som man tog hand om enligt Emerys handbok. Den korta hörnan och spelades sedan bakåt till Feghouli som drog in ett inlägg på Ramis panna. Fransmannen hann föremålvakten och nickade in 1-0.
Bara några minuter senare var Adil Rami i farten igen. Soldado nickade vidare ett inlägg och på andra sidan straffområdet stod Rami helt omarkerad. Han behövde bara använda foten för att smälla in 2-0 bakom Esteban i AZ-målet. Valencias självförtroende ökade för varje minut som gick och passningarna gick hela tiden rätt. Dessutom var försvaret mer kompakt än vad det varit i de senaste matcherna och när Valencia förlorade boll var alltid en självsäker Rami eller en revanchsugen Costa där och rensade bort bollen.
AZ hade inga livsfarliga möjligheter, knappt några målchanser alls faktiskt. Egentligen kunde de bara utmana Diego Alves från avstånd, för backlinjen släppte inte igenom någon, men inte ens långskotten lyckades ställa Alves. Istället var det Los Ché som pressade holländarna ytterligare genom bland annat Roberto Soldado. Precis innan halvlek spelade Jonás en djupledsboll till den djupledslöpande Soldado som var fri mot Esteban, dock från en svår vinkel, och skottet blockerades av målvakten.
När domaren blåste av så verkade publiken på Mestalla väldigt nöjda med vad de fått se. Spelet stämde perfekt och balansen mellan försvar och anfall kunde inte vara bättre. Men samtidigt fanns det en oro då laget inte lyckats hålla sina lendingar på sistone. Hur skulle laget så ut i andra halvlek och hur taggade skulle AZ Alkmaar vara?
Andra halvlek
Det holländska laget visste i halvlek att de endast behövde göra ett mål för att ta matchen till förlängning, men som matchbilden sett ut så var det målet väldigt avlägset. Inte bara hade Valencia spelat ut bortalaget passningsmässigt utan hade även betydling fler målchanser. Farligare dessutom.
Fladdermössen öste på för fullt och verkade inte ha någon tanke på att tappa ledningen. I den 56:e minuten stökade Valencia till det i Alkmaars straffområde. Efter en misslyckad rensning snappade Feghouli upp bollen och spelade Soldado som blev helt ren i straffområdet. Istället för att skjuta så drog han en passning in framför mål där Jordi Alba befann sig och petade in 3-0 i öppen kasse. Alba firade sedan målet genom att krama om den gamle Españeta vid sinlinjen.
Vid 3-0 var det ganska uppenbart att Valencia skulle gå vidare. Man dominerade spelet och skapade fortfarande mycket fler lägen än Alkmaar. Valencia höll holländarna på avstånd och såg till att stänga till utanför straffområdet samtidigt som man sjönk lite lägre med laget. Tiden gick och chanserna radades nästan upp för Valencia. Soldado, som spelat otroligt bra under hela matchen och gjort assist till både Rami och Alba, fick tyvärr inte se sina försök slinka in i mål och istället sökte han sig ut på kanterna för att få känna på bollen.
I den 80:e minuten var Soldado återigen i farten då han spelade loss Alba på kanten. Passningen såg först ut att vara för djup men Alba hann ifatt den då han kastade sig och glidtacklade in ett inlägg in till straffområdet. Där stod den nyinbytte Pablo Hernandez som tog ned bollen utan minsta problem och skruvade in den i krysset i nästa tillslag. Magiskt och 4-0!
De resterande 10 minuterna var fortfarande tempofyllda och det såg verkligen ut som att Valencia lärt sig något av sina tidigare misstag. Nu spelade man hela matchen ut och tog inte ut något i förskott. Detta till vi se mer av, mycket mer av. Segern innebär att Valencia är vidare till semifinal, där man ställs mot Atletico Madrid. Det blir chans på revanch (inte romans) för Valencias del som blev utslagna ur Europa League av Atletico säsongen 09/10 efter mycket dramatik och en feldömd straffsituation i slutet på matchen. Till råga på allt känns det som att Valencia skickat ut varningssignaler till sina rivaler. Vi är tillbaka!
Analys
Vad är det egentligen som saknats de senaste matcherna? Självklart är det säkerthet och självförtroende, men laget har verkligen haft problem med att sätta sina chanser. Hade man tagit tillvara på det man skapat så hade den forna svackan aldrig hänt. Idag tog man verkligen tillvara på chanserna. Trots att man gjorde fyra mål så förblev lagets största mållskytt Soldado mållös. Han låg istället bakom tre av målen och var ständigt aktiv i motståndarnas straffområde men faktum kvarstår att det var en mittback och två yttrar som stod för målskyttet. Inte för att det är något negativt. Tvärtom, det är ett styrkebesked. Om bara Soldado gjort alla våra mål så hade vi varit för beroende av honom men nu är det hela laget som skapar målchanser.
Emery lyckats bra med att undvika ”stjärnspelare” inom truppen. Han har skapat ett lag som inte är beroende av en speciell spelare. Jag kan personligen knappt nämna någon som allt spel hänger på. Om jag blev tvungen att nämna någon så skulle jag säga Banega, men honom har vi saknat ett tag och vi kommer inte se honom under resten av säsongen. Därför är jag extra imponerad över att Valencia faktiskt spelar så bra som de gör. Att anpassa sig utan sin mittfältsmotor är allt annat än lätt och det ska delas ut kred till alla, från tränare till spelare.
Adil Rami gjorde två mål och såg självsäker ut hela matchen. Han kommer behövas i full form om Valencia ska klara av att bärga tredjeplatsen och kunna utmana om titeln i Europa League. Likaså Soldado. Det är kul att han faktiskt bidrar på annat sätt än att bara göra mål. Han visar att han faktiskt är en ganska allsidig anfallre trots all.
Efter kvällens insats har optimismen börjat spridas i Valencia. Personligen tror jag Valencia kan lyckas med att vinna Europa League, vilket på pappret skulle bli Emerys mest framgångsrika säsong som tränare i Valencia. Sedan får president Llorente fundera på om det är rätt val att släppa honom eller om han faktiskt förtjänar minst ett år till i Los Ché. Det skulle vara nästintill komiskt om Emery lyckas bärga EL-titeln och sedan måste gå. Nu kommer han i alla fall få lite arbetsro efter avancemanget och kan fokusera på hur man ska störa Real Madrid på bästa sätt nu i helgen. Segern var viktig för Unai som såg nervös ut inför och bitvis under matchen. När målen kom firade han nästan mer än någon annan och det råder inga tvivel om att segern betydde oerhört mycket för vår pressade tränare.
En spännande notis är att 5 av 8 lag i semifinalerna i Champions League och Europa League kommer från Spanien. Total dominans från La Liga det vill säga!
Matchens giganter
-Soldado
Magnifik insats från landslagsanfallaren. Det enda som saknades var ett mål, men det är väl tur det eftersom vi alla vet att mål är något han kan göra i sömnen i vanliga fall. Hans spelförståelse har blivit bättre och han försöker sig på och lyckas med allt mer kreativa saker.
-Adil Rami
En kille som inte brukar göra mål, men visst kan han också. Farlig i luften och ganska bra med fötterna har han visat sig vara under hela säsongen. Att han skulle göra fler mål än Soldado i en EL-kvarsfinal hade nog inte många trott. Han var stabil i defensiven och ingav ett lugn i backlinjen. Vi får hoppas att han kan hålla jämnheten från och med nu.
Matchfakta
Valencia: Diego Alves, Barragán, Rami, Ricardo Costa, Mathieu, Topal, Tino Costa (Maduro, m.84), Feghouli (Pablo Hernández, m.76), Jonas (Parejo, m.68), Jordi Alba, Soldado.
AZ Alkmaar: Esteban, Marcellis, Moisander, Viergever, Poulsen, Maher, Elm, Martens, Beerens (Falkenburg, m.80), Altidore (Benschop, m.68), Holman (Gudmundsson, m.46).
Mål: 1-0, m.15: Rami. 2-0, m.17: Rami. 3-0, m.56: Jordi Alba. 4-0, m.81: Pablo Hernández.
Bollinnehav: 50-50 %
Skott (på mål): Valencia 16(9) – AZ Alkmaar 8(6)
Domare: Pavel Kralovec. Gula kort på Tino Costa och Barragán.
Publik: 35 000 åskådare på Mestalla.
Nu säger vi starkare än någonsin: Amunt València!