Krönika: En match utan segrare, en spelare utan självförtroende
Oavgjort borta mot Rangers är inget drömresultat, men inte heller någon katastrof. Långt därifrån. Nu avgörs allt på Mestalla. Det finns andra saker som oroar mer i dagens Valencia.
Vi fick se en match som aldrig riktigt satte fart. En match där hemmalaget spelade bortaspel, där bortalaget inte alls fick igång sitt passningsspel och där kreativiteten var lika flödande som floden Turia genom Valencia just nu. Man ville mycket i Valencia, man försökte på sina håll, men det gick aldrig riktigt hela vägen fram. Valencia dominerade bollinnehavet rejält, medans hemmalaget spelade smart/tråkigt efter sina förutsättningar och satte alla sina kort på lågt försvarsspel, kontringar och snabba spelvändningar. Med gott resultat i framförallt den första halvleken där Valencias försvar uppträdde lika stabilt som ett darrigt höstlöv en blåsig dag i oktober och 1-0 i paus var i underkant målchansmässigt.
Men man kan inte säga att Valencia inte ville denna kvällen. Eller att inställningen var fel. Man ska komma ihåg att Rangers gjorde det svårt för Valencia den här matchen genom att krypa hem och stänga alla ytor runt eget straffområde. Valencia fick gärna ha bollen kring mittplan men hade stora problem att förvalta sitt stora bollinnehav till målchanser. Mycket av det här misslyckandet kan tillskrivas en tillsynes trött eller kanske något missförstod argentinare vid namn Alejandro Dominguez. Flera spelare har nämnt att Chori kan vara helt överlägsen och dominera träningarna totalt. Något av de här kvaliteterna har vi inte sett så här långt när det väl nalkats match. Då ser Chori mest oinspirerad och håglös ut.
Försvaret vet jag inte ens om vi ska gå in på. Ricardo Costa har visat sig vara en kvalitetsvärvning, men igår fick vi se prov på att Bruno och Navarro kanske inte riktigt håller för den här nivån. Då ska vi komma ihåg att vi "bara" möter Glasgow Rangers. Navarro andas Valencianismo och ger alltid 100%, men ibland så räcker helt enkelt inte kvaliteten till och då spelar egentligen inte inställningen någon större roll. Svagheterna blottas alltför tydligt. Försvarsspelet är något som Unai Emery absolut måste gnugga och fundera över efter den här insatsen.
Men det var en konstig match. Jag vet egentligen inte om något lag var nöjd efteråt med en poäng eller om något lag var missnöjt. Inför matchen talades det om att man absolut inte fick förlora. Ett oavgjort resultat gjorde att chansen fortfarande fanns kvar, för båda lagen. Därför fick vi en märklig matchbild efter Valencias kvitteringsmål i början av andra halvlek. Båda lagen ville säkert vinna och koppla greppet om andraplatsen men ingen var helt beredd att riskera något eller chansa det minsta för att få segermålet. Därför fick vi en relativt sömning och intetsägande match med två vinnare eller förlorare. Kanske borde Emery ha kört 4-4-2 med Soldado och Aduriz tillsammans för att på något sätt överraskat Rangers. Vi har också sett att både Soldado och Aduriz spelar som bäst när man har en lekkamrat vid sidan om sig. Ingen av de båda har direkt anpassat sig som ensam anfallare fullt ut.
Vad som gjorde mest ont i mitt Valenciahjärta den här kvällen var att se Juan Mata. Jag har nog aldrig sett en så ängslig och likgiltig Mata göra så många enkla misstag som han gjorde igår. Det är väldigt tydligt att han inte är i sin bästa form just nu. Kanske känner han av pressen att han ska vara en av stöttepelarna och stjärnorna i årets lag när Silva och Villa lämnad, kanske är det den pågående kontraktsdiskussionen som spökar i Matas huvud, klart är det i alla fall att Mata inte funnit sin plats i årets Valencia. Jag är samtidigt säker på att vi inte har fått se den riktiga Mata så här långt. Han kommer att återvända. Matas höga nivån, hans extraordinära kvaliteter och trygga personlighet behövs i Valencia. Kom tillbaka Juan Mata!
Trots allt så ser läget väldigt bra ut för Valencias del inför framtiden. Poängen i Skottland innebär att man bara är en pinne bakom just Rangers på andraplatsen när halva gruppspelet återstår och man möter både Rangers och Bursaspor på hemmaplan. Med andra ord så ska allt avgöras hemma på Mestalla. Helt fantastiskt utgångsläge skulle jag vilja säga! Men så är jag också en obotlig optimist.
