Krönika: Ny säsong, nya förutsättningar
Valencia blev ännu en gång ”best of the rest” genom att sluta på tredje platsen som innebär direktspel i Champions League. Efter en tuff säsong där Valencia till en början hade förlorat stommen i truppen, samt behövt leva inom hårda finansiella gränser, är Valencia redo att ta Europa med storm. Det nu läge att se fram emot vad som komma skall.
Fladdermössen har börjat vakna ur sin årliga sommardvala. Fansen är ovanligt förväntansfulla inför den nya säsongen och klubbledningen jobbar hårdare än någonsin för att uppfylla fansens förväntningar. För första gången på länge har lubben agerat väldigt starkt på marknaden och de har visat att det finns stora ambitioner för att ha en bättre och yngre trupp än förgående år. Detta har genomförts på ett billigt och smidigt sätt. President Llorente och sportchefen Braulio har lyckats plocka in ett gäng spelare som håller en hög internationell standard till rekordpriser. Dessutom ersätter de spelare som haft högre löner än vad klubben har varit beredd att hantera och spelare som inte levt upp till den standard som klubben kräver av dem. De nya tillgångarna har onekligen potential nog att bära Valencias klubbmärke flera år framöver.
Manuel Llorente har sedan han tog kontroll över klubben utfört mästerverk på samtliga plan inom klubben. Han har lyckats förbättra ekonomin genom bland annat att sälja nyckelspelare och han har dessutom dragit ner på alla onödiga kostnader. Detta har genomförts utan att klubben har presterat sämre ur ett sportsligt perspektiv. Att man har lyckats upprepa fjolårets bedrift genom att sluta trea talar sitt tydliga språk. Klubbledningen har även lyckats pressa ner skulden från massiva €550m till det lite mindre massiva €368m, vilket är ännu ett bevis på hur nyttig Llorentes närvaro har visat sig vara i klubben.
Truppen är nu betydligt bredare och bättre än föregående år och spelarna som plockats in har alla visat en passion och vilja att vara en del av denna magnifika klubb. Emery har för förstå gången ett riktigt lyxproblem framför sig och det är nästan så att man tycker synd om de unga mittfältarna från Canteran, då det ser väldigt svårt ut att slå sig in på klubbens tätbefolkade mittfält.
Att en spelare som Gameiro inte kom till klubben tidigare i somras har visat sig vara en välsignelse i förklädnad och istället kunde man köpa in spelare som Piatti och Parejo, vilka jag tror kommer bidra med mer än vad Gameiro skulle gjort. Detsamma kan vara fallet med förlusten av Isco (som i princip ersätts av Sergio Canales) och försäljningen av Joaquin.
I år blir det upp till bevis om Unai Emery kan lyckas fixa det ständigt så oroande försvaret utan att det blir på bekostnad av lagets normalt sett effektiva offensiv. Att en spelare som Adil Rami nu kommer ta Stankevicius plats i laget kan endast ses som ett positivt byte i mina ögon. Försvaret i år känns bättre än tidigare, men det är fortfarande inte så bra som det skulle kunna vara. Med hårt defensivt arbete och med ett försvar som börjar redan ifrån anfallarna så kan vi se en markant förbättring som kan leda till att marginalen upp till Real Madrid och Barcelona minskar betydligt.
Vägen dit klubben just nu är på väg har inte varit självklar och det kommer den med all säkerhet inte vara i framtiden heller. På samma sätt som spelare kommer och går så är det omöjligt att avgöra ett resultat på förhand, så Valencia måste även leva upp till fansens förväntningar på planen. Som Valencianista älskar man sin klubb oavsett hur vägen till framgång ser ut. Efter ett gäng svåra år kan klubben bara bli bättre och det finns en glödande vilja på Mestalla att visa varför Valencia är laget att räkna med under Temporada 11/12.
När apelsinlundarna blommar år 2012 så skördar Valencia förhoppningsvis en ny titel.
Amunt València!
