Krönika: Stora saker på gång i Valencia
Det såg mörkt ut. Det kunde ha gått åt helvete. Då reste sig Valencia och visade styrka. Unai Emerys mannar imponerar gång på gång den här säsongen.
Valencias harmoni är på många sätt väldigt beundransvärd och respektingivande. Kanske är det där som den största hemligheten bakom Emerys lagbygge den här hösten ligger. Ingen är större än laget och man verkar ha skapat en enorm lagkänsla där alla drar åt samma håll. Men det är egentligen inte förrän den första lilla motgången och krisen kommer som den här harmonin och samhörigheten på allvar testas. Det är enkelt att hålla god min och ha roligt tillsammans när allting går bra och spelet rullar på litegrann av sig själv. Sen kommer formsvackan. Svarta oktober skulle man kunna kalla det. Man förlorade serieledningen, tappade fyra poäng hemma på Mestalla i ligaspelet och såg att ut att även förlora fästet i Champions League. En tuff prövning för ett, på många sätt och vis, nytt lag och en tränare som fortfarande får kallas relativt oerfaren på den här nivån.
När det blåste som snålast och gällde som mest, när Rangers väntade hemma på Mestalla i en helt avgörande match, inför de krävande hemmafansen som så sent som tre dagar tidigare hade busvisslat och viftat med vita näsdukar när laget lämnade planen – då visade Valencia styrka. Mental styrka framförallt och en otrolig energi, hjärta och intensitet i spelet. Istället för att ta den enkla men fega utvägen och gömma sig i den här typen av pressande och betydelsefulla matcher tog Valencia ett kliv framåt och visade inte bara Mestallapubliken utan hela Spanien, ja tamejfan hela Europa att man ska vara ett lag att återigen räkna med den här säsongen. Soldado blev den stora och självklara hjälten med sina två förlösande mål. Men bakom honom fanns det många hjältar att finna.
Albelda gjorde en av sina bästa matcher sedan tidigt 00-tal och totaldominerade den ytan på innermittfältet där laget ofta varit sårbart den senaste tiden. Det riktigt brann i Albeldas ögon och det var ljuvligt att se! Ute på högerkanten verkade Joaquin ha fått på sig Betiströjan återigen och såg inga Rangersspelare utan endast vitröda Sevillaspelare och spelade som i trans. Två av lagets mest rutinerade spelare tog sitt ansvar när pressen var som hårdast. Detta ska de ha rejäl kredit för. Med en Ximo i den här formen får vi ett helt annat anfallsspel med en dimension som tydligt saknats i de senaste bottennappen när Joaquin inte varit tillgänglig. Med sitt yviga och frejdiga spel, där han ständigt utmanar och söker nya vägar att luckra upp motståndarnas defensiv får Joaquin med sig övriga spelare i offensiven och exempelvis Mata gjorde kanske sin bästa match för säsongen på den andra flanken.
De här Champions League-kvällarna hemma på Mestalla är magiska. Håret på armarna reser sig bara man tänker på den elektriska stämningen som skapas runt arenan på de branta läktarna. Den här kvällen var dock publiksiffran förvånansvärt låg. En avgörande match i världens förnämsta klubbturnering och arenan är bara halvtom i en period då klubben skriker efter varje krona man kan dra in är givetvis inget annat än skandal. Biljettpriser som låg på den dubbla nivån av de normala priserna fick många valencianistas att helt sonika protestera genom att stanna hemma. Väldigt förståeligt med tanke på att klubben för så sent som ett drygt år sedan räddades mycket på grund av att supportrarna gick in och hjälpte till att finansiera en nyemission så att de mest akuta ekonomiska hålen kunde tätas. Det krävs en bättre kommunikation mellan klubbledning och supportrarna för att undvika den här typen av onödiga problem. Jag tror att alla tjänar på att sänka priserna litegrann, fylla arenan vilket i sin tur skapar en atmosfär som är ovärderlig för spelarna nere på planen. Gör om, gör rätt mot Bursaspor i nästa omgång!
Men vi ska inte fokusera på det negativa just nu. Svarta oktober övergick till något ljusare november i tisdagskväll. En strimma ljus går att skönja på Valencias himmel. Samtidigt så väntar framöver flera viktiga och avgörande matcher, bland annat mot topplaget Sevilla och derby mot ett annat topplag -Villarreal- i ligaspelet, returmatch i Copa del Rey och en plats i åttondelsfinalen i CL kan säkras när turkiska mästarna Bursaspor kommer på besök till Mestalla den 24:e november. En tuff månad ligger med andra ord framför oss.
Valencia tappade aldrig hoppet trots att resultaten uteblev och spelet mer eller mindre rasade samman i jämförelse med hur det såg ut inledningsvis. Man körde vidare på sin idé och det gav resultat, åtminstone tillfälligt mot Rangers senast. Nu gäller det att visa att man är tillbaka på vinnarspåret när man åker ner till Sanchez Pizjuan till helgen för att ta sig an ett revanschsuget Sevilla som fick 0-5 av Barcelona senast. För los Ché är smekmånaden över. Man klarade av den första lilla krisen i det nya äktenskapet och ser nu ut att ha pekat ut riktningen inför framtiden. Starkare och mer sammansvetsade än någonsin går Emerys mannar ut i strid. Bakom laget står vi – lojala, euforiska, galna, hängivna, lätt naiva, engagerade, romantiskt lagda Valencianistas. Magkänslan säger att vi är på väg att få vara med om något stort den här säsongen.
Vägen ser plötsligt lite rakare ut igen.
Vi är på väg.
Tillsammans.
A por ellos!
