Krönika: Våga ha tålamod
För första gången på flera år upplever Valencia en tuff och motvillig säsongsstart där det mesta känns frustrerande. Pressen börjar öka och samtidigt sprids oro bland supportrarna. I detta läge vill jag samla en del av mina egna tankar och sprida lite välbehövligt lugn och optimism.
De tre bästa lagen i hela världen. I mina ögon är det Barcelona, Real Madrid och Bayern München, precis i den ordningen. Los Ché har gästat samtliga inom deras fem första officiella matcher den här säsongen. Resultat- och delvis prestationsmässigt har man gjort bra ifrån sig.
Lika mot Real Madrid, med mersmak, en felaktiv offside räddade Mou och Co.
Förlust mot Barca, där ytterligare en offsidesituation kunde betytt en poäng för Valencia.
Förlust mot Bayern, där man såg bleka ut, men det blev endast en uddamålsförlust på Allianz.
När tränare, spelare och fans såg vilka lag vi blev lottade mot förstod nog alla hur svårt det skulle bli att kamma hem full pott inledningsvis. Hoppets låga lever ständigt, men ibland måste man nypa sig i armen och plocka ned sig själv på jorden. Personligen gjorde jag detta och insåg att vi med största sannolikhet inte skulle dra ifrån rivalerna i början på säsongen likt tidigare år.
Precis så ligger det till nu.
Är det läge att stressa och diskutera tränarkandidater? Absolut inte. Det är fortfarande väldigt tidigt på säsongen och en vinst nu kan innebära ett hopp från botten till toppen.
Vad är det som skapar oron? Att Valencia tappade poäng mot Barcelona och Real Madrid är helt naturligt. Poängtappen mot Depor och Mallis är det som är oroande, eftersom det är dessa matcher som är avgörande i toppstriden i slutändan. Men det finns vissa saker vi inte får glömma. Den första halvleken mot Deportivo var fantastisk. Man spelade vacker fotboll, gjorde mål och skapade flera farliga målchanser utöver detta. Vad som hände i den andra halvleken är fortfarande oklart då Valencia föll ihop, tappade ledningen och blev av med två poäng. Det positiva vi måste ta med oss från den här matchen är prestationen under den första halvleken som visade att kapacieteten finns!
Förlustmatchen mot Mallorca på Iberostar var inte heller välkommen, men det går att förstå varför laget lämnade semesterön tomhänta. Det är inga ursäkter, men förutsättningar som kan ha spelat in. För det första satt CL-mötet mot Bayern München fortfarande i benen på de flesta av spelarna. Skadefrånvaron (Éver Banega, Fernando Gago mm.) har inneburit att en underpresterande Dani Parejo utan självförtroende fått inta en plats i startelvan. Att endast skylla det skakiga mittfältet på Parejo är fel, men vi vet alla att Valencias mittfält är som bäst när Banega är på planen. Gago är viktig för mittfältets stabilitet i både försvar och anfall. Sedan gick det som det gick. Diego Alves pinsamma misstag i början av matchen gav hemmalaget chansen att parkera bussen, bevaka sin ledning och låta Valencia hålla i bollen. Även här dominerade Valencia både bollinnehavet och chansskapandet, men bollen ville inte in p.g.a. oflyt och en storspelande Aouate.
Det är dags att se frammåt. Det värsta är över och det är inte så farligt som det känns och ser ut.
Mauricio Pellegrinos lag har fortfarande inte fått en ärlig chans att visa sin sanna förmåga. I alla fall inte till den grad att man kan göra en rättvis bedömning av Pellegrino eller spelarna. Det gör ingen något gott att börja kritisera och döma ut någon i det här skedet på säsongen. Det är många matcher kvar att spela innan man ens ska behöva överväga förändringar. Spelet har för det mesta sett övertygande ut och detta trots att nyckelspelare saknats. Marginaler och yttre faktorer har påverkat resultaten hittills. För att gå vidare och utvecklas måste vi ta med oss det positiva och glömma alla tvivel. Jag är hundra procent övertygad om att en vecka utan Champions League-spel innan man tar emot Zaragoza på Mestalla nästa helg kommer ge Pellegrino och hans mannar all den trygghet och återhämtning som är nödvändigt. Vi supportrar behöver vara lugna och våga ha tålamod. Våra känslor gungar ofta i takt med Valencias formkurva och när Los Ché visar sin rätta sida igen kommer vår genuina glädje att flöda som aldrig förr.
Amunt Valéncia!
