2017-09-16 16:00

Port Vale - Forest Green Rovers
1 - 1

Schalke 04-Valencia 3-1: Valencia tappade motivationen

Kvällen som skulle sluta med ett glädjetjut och en grupp av vilt springande vitklädda Valenciaspelare i Gelsenkirchen blev inte vad man hoppades på utan resulterade i frustration och olycka. Ett Valencia som började extremt bra och dominerade första halvlek hade nästan ingenting på sin sida denna kväll, och fick snöpligt lämna Champions League redan i åttondelen.

Efter 1-1 hemma på Mestalla var dagens match en öppen historia där båda lagen aspirerade på avancemang. Valencia kom till Tyskland med en härlig seger över Mallorca i bagaget, och verkade ha självförtroendet på topp.
På plan ställde Emery upp med en på pappret stark elva. Guaita fick som vanligt starta i mål, bakom en backlinje bestående av Bruno, Navarro, Costa och Mathieu. Den starkaste lagdelen- mittfältet såg riktigt bra ut, med Banega och Topal som defensiva pjäser. Joaquin, Pablo och Mata agerade springare, kors och tvärs på olika kanter. Som ensam anfallare fann vi Aduriz längst fram.

Tyskarna var drabbade av en avstängning och ett par skador, vilket resulterade i ett par bortfall jämför med den första matchen.

En härlig stämning inne på Veltins Arena och domare Jonas Eriksson blåste igång matchen inför drygt 52.000 skanderande åskådare. Till en början böljade matchen fram och tillbaka utan något strukturerat spel från endera laget.
Efter tio minuter kunde man dock urskilja en dominans från bortalaget, som knappt lånade ut bollen till de blåklädda. Joaquin var som vanligt en frisk fläkt på både vänster- och högerkanten, där han i sina ruscher lämnade bakom sig en hord av jagande spelare. Spelet såg riktigt bra ut för Los Ché, med fina kombinationer, passningar och en snabbhet som tyskarna inte verkade hänga med i.
Sakta men säkert arbetade Emerys mannar sig närmare mål.

Efter 17 spelade minuter var det så dags. Duktige Topal vände bort två hemmaspelare helt och hållet med en härlig sulfint utanför straffområdet och skickade in ett stenhård inlägg rakt på Ricardo Costas panna som knappt hann reagera innan bollen låg otagbar i nätmaskorna. 0-1 och en ren chockstart för hemmalaget!
Det fina spelet fortsatte och hoppet hade nu tänts på allvar. Detta var Valencias match och de skulle gå vidare!

Tidigt kunde man identifiera två problem i laget. Det ena var Ever Banega, som gång efter annan slog bort sina passningar, hamnade i krångliga situationer och förlorade bollen. Detta ställde till det för hela laget som snabbt var tvunget att jobba tillbaka och försvara sig. Att en av argentinarens sämsta kvällar någonsin skulle infinna sig just idag var verkligen inte passande.
Det andra problemet befann sig längst fram genom Aritz Aduriz. Baskfödde Aduriz gjorde, utan att överdriva, ingenting rätt ikväll. De få bollar som nådde fram till honom förvaltades inte utan slogs konstant utanför mål om inte rakt på försvarande spelare. Detta måste ha varit en av hans sämsta matcher någonsin, lika dåligt timing som för Banegas del.

Schalke å sin sida hade inte mycket att komma med, utan såg förvånansvärt slöa och bleka ut.

I fotbollen brukar man tala om effektivitet, och det kan man verkligen tala om denna kväll.
Efter en konstig situation där Valenciaspelare blev fälld utanför tyskarna straffområde (Tysk TV vägrar visa repris så situationen gick inte att återse) ställer sig Navarro i vägen för en framrusande blå spelare 22 meter från sin egna mållinje. Domare Eriksson blåser genast frispark, en indirekt sådan trodde jag (obstruktion). Ingen hand upp i vädret dock, vilket var mycket konstigt. Farfán stegade fram och drog frisparken klockrent i Guaitas kryss, efter touch från dennes handskar, och kvitterade därmed Valencias ledning. Ett mycket surt mål som uppkom efter en misstänkt frisparkssituation i motståndarnas försvarszon, och på tal om effektivitet var detta hemmalagets första skott på mål, efter 40 minuter.

1-1 i paus var absolut inte rättvist, men spelet som Los Ché visade upp bådade gott inför fortsättningen av matchen. Jag hoppades att Emery skulle bryta mot sina ”bytesprinciper” och ta ut Aduriz redan i paus, men icke.
Samma lag äntrade planen, dock inte med samma spelförmåga som innan paus.
Spelet blev nu mer lojt, och tyskarna bjöds in i matchen.

Redan i 52:a minuten var så vändningen fullbordad. Efter ett inlägg som Guaita inte riktigt lyckades boxa ut tillräckligt långt, hamnade bollen efter en snöplig retur hos Gavranovic som helt fri kunde peta in sitt lags andra mål. Här fick vi se Guaitas svaga punkt, de låga bollarna.

Strax efter målet fick Aduriz bollen några meter från mållinjen men klarade inte av att vända sig tillräckligt mycket för att få in en bra träff med vänstern, en sån som David Villa hade fått till.
Det andra läget han fick tillkom efter en fantastisk passning från Joaquin (vem annars?), men San Sebastián-sonen sumpade även det friläget efter att ha skjutit bollen alldeles för lamt så att Neuer inte hade några problem med att avvärja. Hade vi haft en kompetent anfallare där hade matchen varit avgjord halvvägs in i andra, men tyvärr visar Aritz upp sig från sin sämsta sida och till viss del förlorar matchen åt sitt lag.

Banegas kräftgång fortsätter, och för en gångs skull tar sig Emery i kragen och byter ut honom till förmån för den alltid duktige Tino Costa, som borde ha kommit in mycket, mycket tidigare.
Innan dess hade en inte tillräckligt synlig Pablo fått lämna för den mer pigge Soldado, som även han borde ha fått komma in i ett tidigare skede.
Oförklarligt nog, efter alla sumpade chanser, envisas vår käre Emery med att låta Aduriz spela kvar, trots att han endast förstör och inte tillför någonting alls. Inte förrän en kvart före slutet får Jonas komma in som ersättare. Tre alldeles för sena beslut av mister som mycket väl kan ha avgjort matchen.

Det fina spelet från första halvlek är som bortblåst då de vitklädda plötsligt blivit helt utpumpade och knappt orkar röra sig på plan. Viljan finns inte, beslutsamheten är förintad, motivationen är i botten. Det känns nästan som att Unai har en stor del i detta och borde ha jobbat hårdare för att få igång sina spelare.

Schalke är inte precis en ljuspunkt och visar inte upp spel som håller kvartsfinalklass, men med en motståndare som uppträder så ointresserat som Valencia gör i andra halvlek kan vilket superettan lag som helst ta en betryggande seger.
Ett par anfallsförsök dyker upp, främst genom apelsinstadens egen Xavi- Joaquin, samt Tino Costa, men de blir inte tillräckligt farliga, och duktige Neuer plockar enkelt ner alla inlägg. Soldado var bättre än sin anfallskollega men syns inte tillräckligt mycket, samtidigt som de önskade bollarna inte dyker upp hos honom särskilt ofta.
I stunder som dessa förväntar man sig att en eller två enskilda spelare kliver fram och försöker ta saken i egna händer. Denne existerar inte i dagens Valencia, kanske bortsett från Ximo som är planens bäste.

I slutminuterna är backlinjen ungefär 1000 kilometer för långt bort från sin naturliga plats, vilket ger Schalke ett tre mot en-läge där Farfán helt ohotad (Ja, Bruno ger upp halvvägs och ser ut som att han vill gå och äta middag istället) kan lobbskjuta bollen förbi en chanslös Guaita. 3-1 och spiken i kistan.

Valencia är ute ur Champions League. Besvikelsen är total, speciellt efter en match som slutade lika dåligt som den började bra. Upp som en sol, ner som en pannkaka är en illustration som passar idag. Man är självklart förbannad, det var ju nu vi skulle visa att vi återigen är ett storlag som ska slåss med resten av Europa, som ska bevisa för omvärlden att vi är tillbaka. Vi har till och med turen (?) att lottas mot ett av de på pappret svagare lagen i turneringen, har med oss ett bra läge från första matchen, fullt tillgänglig trupp, men ändå så vill det sig inte.

Var det rättvist att Schalke vann? Nej. Hade det varit rättvist om Valencia vunnit? Nej. Det vi bevittnade i andra halvlek var en pina och bevis på total moralsänkning, och detta hör inte hemma på denna nivå. Spelmässigt var tyskarna förvånansvärt bleka, de visade inte upp mycket i sitt spel som är värt att komma ihåg, men de kunde stöta när vi var som svagast, och göra mål när de behövdes.
Hade det fina spelet från första halvlek fortsatt i åtminstone en halv halvlek till hade saken varit klar. Nu gav man upp i sämsta möjliga skede. Redan efter det tyska kvitteringsmålet tog allt en törn, och rätade inte upp sig under den återstående delen.

Jag kommer fortsätta vara stolt över att hålla på Valencia, men den här matchen kommer jag så fort som möjligt glömma och aldrig mer tänka på. Detta var den sämre sidan av laget, en sida som jag hoppas vi aldrig mer kommer få bevittna.
Nu är det bara ligan som är kvar att kämpa för, allt annat är över. Därför hoppas jag innerligt att satsningen kommer visa resultat och att Emery åtminstone där lyckas behålla sin tredjeplats säsongen ut. Spelet som såg så fint ut i de senaste tre ligamatcherna hade gott och väl räckt till en storvinst idag, och kommer gott och väl räcka till bekväma segrar i framtiden. Så det gäller för laget att plocka fram viljan igen och visa att de fortfarande står med huvudet högt och blickar framåt, mot nästa års upplaga av den turnering vi idag tvingades lämna på nästa sämsta tänkbara sätt.