Lagbanner
Valencia-Athletic 2-1: Los Ché behåller serieledningen
Vem behöver Villa när vi har Vicente?

Valencia-Athletic 2-1: Los Ché behåller serieledningen

Återigen bjöds vi på en fantastisk första halvlek med sprudlande anfallsglad fotboll från Valencias sida. Varenda anfall var en fröjd att se, och nu kan vi enkelt konstatera att förlusten mot United i veckan endast var en engångsförteelse.

Emery ställde upp med en elva som inte var särskilt lik den i CL i onsdags. Albelda, Chori och Tino Costa fick börja på bänken till förmån för Topal och Fernandes. Och visst syntes det att det hade blivit en förändring på mitten. Spelet gick mycket snabbare, och många lösningar skapades. Pablo stormade fram på sin kant med fina finter och slog flera inlägg mot Aduriz och Soldado på topp. Under de första sju minuterna hade Valencia fått hela tre hörnor, vilket mycket bra speglar den anstormning Bilbao utsattes för. Bortalaget med Llorente i spetsen hade inte mycket att komma med, och César i målet måste ha haft väldigt tråkigt.

De kraftfulla attackerna gav även snabb utdelning när en stark Soldado lyckades hålla sig på benen i straffområdet, ta sig ner mot kortlinjen och lyfta bollen perfekt till Aritz Aduriz som enkelt kunde nicka in bollen till 1-0! Återigen ett nickmål från vår baskiske anfallare, vilket borde bli det fjärde för den här säsongen. Faktum är att han bara gjort mål med hjälp av huvudet, riktigt kul att se.
 
Men anfallen slutade inte där, utan de fortsatte halvleken igenom. Mata provade skott, Topal drog till en riktig rökare, Mathieu visade prov på enorm speed och var ständigt ett orosmoment för Athletics högerback.
Det var en fröjd att se Valencias alla spelare kämpa på det sättet. Det såg bra ut på alla positioner, både backar, mittfältare och anfallare. Ricardo Costa visade många kvalitéer från sin mittbacksposition, och samarbetet med Navarro verkade fungera riktigt bra.
De få gånger bortalaget kom till anfall redde backlinjen ut det, och det närmaste mål de kom var Llorentes nick som dock var för kraftlös för att César skulle ha något problem med den.
 
Första halvlek slutade med 1-0 till Valencia framburna av det fullproppade Mestalla, men vi hade stora förväntningar om att se fler mål i andra halvlek.
 
Tyvärr, men ändå ganska väntat, så såg det inte riktigt likadant ut när de sista 45 minuterna drog igång. Athletic tilläts komma in i spelet igen, och nu var det dom som skulle stå för pressen istället. Rätt förståeligt med tanke på att Valencia antagligen blivit trötta efter den tunga anstormningen i första halvlek. Pressen var dock inte lika intensiv och påtaglig som hemmalagets varit, men anfallen blev farligare och farligare. 1-0 ledningen var plötsligt inte lika säker ändå, det behövdes definitivt ytterligare ett mål för att säkra segern. Men det målet uteblev.
Istället blev det gnälligare på plan, och dagens domare Carballo kände sig tvungen att dela ut gula kort till Soldado (för snack?), Navarro och Topal. Det sista kortet kändes mycket onödigt då Mehmet när han hoppade råkade få upp sin hand på bollen. Från TV-rutan såg det oavsiktligt ut, så jag tar det som en plump i domarens annars nästintill felfria protokoll.
 
Emery s byten för dagen var intressanta. Chori togs in istället för en rätt gnällig Soldado, kanske för att undvika ännu en varning och därmed utvisning. Unge Feghouli fick öka på sin speltid i ligan från 20 till 30 minuter när han byttes in istället för en tröttkörd Pablo med tio minuter kvar. Den lilla tiden han befann sig på planen visade han att han besitter många kvalitéer och att han kommer vara en spelare att räkna med i framtiden. Riktigt kul att se en ung talang sakta men säkert skolas in i laget för att sen förhoppningsvis blomma ut till en mycket duktig mittfältare.
 
Vicente gjorde comeback efter en tids skada och ersatte den på slutet ganska osynlige Mata, och oj som han gjorde det! Det blev genast fart på vänsterkanten med löpningar som endast Vicente kan göra.
 
Ju längre halvleken led mot sitt slut, desto fler anfall fick vi se åt båda håll, men trots att baskerna skapade ett par öppningar i Valenciaförsvaret så kändes det aldrig riktigt hotfullt. Men det var juste det där andra målet vi ville se, för att vara på den säkra sidan.
Fyra minuters tilläggstid annonserades, och visst trodde nog alla att det här ändå skulle gå vår väg.
 
Men inbytte Vicente ville annorlunda. Han och Chori var svaret på våra önskningar. Efter ett flertal felaktiga passningar signerade Alejandro Dominguez så ville han betala tillbaka, och det med besked.
I den andra tilläggsminuten kom han ut på högra sidan av straffområdet, vände inåt och slog en perfekt passning till en obevakad Vicente som i sin tur tog emot, myyyyycket kyligt vände bort sina försvarare och avslutade den otroligt vackra dragningen med att sätta 2-0 för Valencia bakom Iraizoz.
Total lycka! Äntligen kunde vi pusta ut, Vicente hade räddat oss från en hjärtattack.
 
Med det påståendet menar jag allvar. För i anfallet efter när Bilbao otroligt nog fortsatte kämpa och springa som aldrig förr, kapade Fernandes onödigt en anfallare precis utanför Césars straffområde och bjöd på ett farligt frisparksläge. Frisparken slogs snabbt av Gabilondo, som fick till ett perfekt skott. Otagbart i Césars kryss, och reduceringen var ett faktum.
 
Tacka högre makter för Vicentes genidrag minuten tidigare, annars hade vi förlorat två poäng.
Det blev mer spännande än nödvändigt i slutet, men Los Ché lyckades hålla undan och ta ännu en seger och därmed försvara sin förstaplats inför landslagsuppehållet nästa vecka.
 
En otroligt skön vinst i en match där den första halvleken och tilläggstiden i andra är det vi kommer minnas bäst.
 
Härnäst väntar Barcelona på bortaplan, och spelarna behöver all tid de kan få för att ladda upp inför den andra stora prövningen den här säsongen, eller egentligen tredje då Bilbao absolut inte ska betraktas som ett dåligt lag, vilket vi fick se idag.
 
Det är fantastiskt kul att se vårat kära Valencia spela så fint som idag, att de fortsätter med sin fina svit och återigen visar att de klarar sig ypperligt med den truppen vi har.
Jag slutar aldrig förvånas, om man ska vara ärlig, och jag hoppas att jag kommer fortsätta förvånas även i kommande matcher.

Amunt Valencia!

Andreas Manea2010-10-03 11:53:44
Author

Fler artiklar om Valencia