Valencia-Getafe 2-0: Efterlängtad seger hemma på Mestalla

Inte sedan den 2:e oktober hade Valencia vunnit i ligaspelet. Igår kom en lika efterlängtad som välbehövlig trepoängare när los Ché hemmabesegrade ett för dagen blekt Getafe med 2-0 i en ganska sömnig match.

Valencias form i ligaspelet var inför mötet med Getafe ifrågasatt och minst sagt tveksam. Med all rätt då laget inte lyckats ta tre poäng sedan man besegrade Bilbao i början av oktober. Däremellan har laget förvisso hunnit med att besegra Rangers i Champions League och ta sig vidare i Copa del Rey men om man vill ha fortsatt häng i toppen av ligatabellen var tre poäng livsviktiga när huvudstadslaget Getafe kom på besök till Mestalla.
Emery valde den här matchen att starta med både Soldado och Aduriz från start i en traditionellt svensk 4-4-2 uppställning med Moya i mål, Miguel till höger, Mathieu till vänster och Costa – Navarro i mittbackslåset. Framför dessa fanns Joaquin på högermittfältet, Mata till vänster samt Tino Costa och Albelda på innermittfältet.

Matchresumé

Det var bortalaget Getafe som inledde piggast på Mestalla den här kvällen och Manu del Moral gjorde en imponerande löpningen längs vänsterkanten och kom nästan helt ensam med Moya, men avslutet höll inte samma klass som löpningen utan hamnade en bra bit utanför. Efter den här inledande möjligheten hade bortalaget väldigt svårt att skapa några kvalificerade målchanser resten av matchen. Istället var det Valencia som skapade lägena, utan att för den delen imponera nämnvärt i en relativt sömnig match som endast blixtrade till då och då. Första gången i den åttonde matchminuten.

Valencia fick en drömstart när argentinaren Costa gjorde 1-0 på ett konstmål redan efter åtta minuter. Efter ett tjusigt väggspel med Mata tog Tino Costa med sig bollen på brösten, drog till på volley och bollen satt otagbart i första krysset. Ett goooooooooolazo utan dess like och förövrigt det 4000:e målet i Valencias historia. Bara minuterna senare var Soldado ytterst nära att öka på ledningen och göra mål på sin forna klubb efter ett fint inspel från Aduriz som sånär Soldado nått fram till. Man förväntade sig nu att Valencia skulle fortsätta på den inslagna vägen och sätta gasen i botten. Men istället blev det tvärtom och en tråkig föreställning.

Första halvlek fortsatte i samma takt med att Valencia blixtrade till emellanåt och skapade då något halvläge genom bland andra Mata som testade skott utifrån och Soldado med ett tamt avslut på distans. Fem minuter innan pausvilan tvingades Valencia göra ett byte när vänsterbacken Mathieu slog upp en skada och signalerad mot bänken tydligt att det inte gick att fortsätta. In kom då istället Jordi Alba.

Den andra halvleken var den första lik inledningsvis med ett Valenciaövertag som man inte riktigt lyckades omsätta till målchanser. Efter en kvarts spel slår Tino Costa en väl avvägd frispark mot Navarro och Costa men där ingen av mittbackarna hoppar upp för att nå bollen. Men bara tre minuter senare så kom revansch efter att Tino på nytt slagit en väldigt bra frispark fick Navarro gå upp relativt ostört och nicka bollen mot mål. Getafemålvakten Godina räddade första nicken men kunde inte stoppa Navarro på returen då han dundrade upp bollen i nättaket och 2-0 var ett faktum.

Med en tvåmålsledning i ryggen kändes matchen relativt säker, trots att Valencia inte alls imponerad spelmässigt. Men mot ett för dagen Iniesta-blekt Getafe räckte den här insatsen för los Ché del. Med tjugo minuter kvar bytes Vicente in för Mata (som haltade ut med en förmodad knäskada) och underbarnet Isco fick äntligen debutera i ligan när han ersatte Aduriz. Med dessa båda på planen så fick Valencia plötsligt lite fart och energi i sitt anfallsspel och den sista kvarten blev därför nästan lika underhållande som de första 75 minuterna. Med Isco på planen övergick man till 4-2-3-1 och offensiven återuppstod. Bara några minuter på planen spelade sig Isco och Tino igenom Getafes defensiv och serverade Soldado som var centimetrar ifrån att raka in 3-0.

Valencia fortsatte att trumma på och nästa möjlighet fick Isco själv efter en snabb spelvändning så kom Vicente loss på vänsterkanten och serverade Isco i straffområdet. Tyvärr så försökte Isco först ta emot bollen istället för att dunka dit den på ett tillslag och Getafeförsvarare hann emellan. I den 77:e minuten blixtrade en för dagen mer anonym Joaquin till och snurrade upp några försvarare innan han dunkade upp bollen klockrent i bortre stolpen. Valencia spelade av matchen och Getafe var förutom den inledande möjligheten för Del Moral aldrig riktigt nära.

Matchfakta

Mål: 1-0 min 8, Tino Costa; 2-0 min 63, Navarro
Bollinnehav: 50-50%
Avslut mot mål: 14-8
Hörnor: 7-5
Publik: 40 000 på Mestalla
Domare: Clos Gomez (Varnade Albelda och Alba i Valencia samt Mané, Rafa och Diaz hos Getafe)

Vad avgjorde matchen?

Kvaliteten

Om Manu del Moral hade gjort 0-1 på Getafes inledande målchans hade vi säkerligen fått en helt annan matchbild. Istället gav Tino Costa Valencia ledning med ett riktigt klassmål vilket gav hemmalaget den tryggheten som man behövde i det här utsatta läget. Kvaliteten och effektiviteten var den stora skillnaden lagen emellan den här kvällen, i en relativt jämn match spelmässigt var det Valencia som skapade de flesta och hetaste målchanserna och dessutom utnyttjade två av de.

Mittfältet

Tino Costa och Albelda ägde mittens rike den här matchen och styrde matchtempo litegrann som man ville. Casquero och Borja i Getafe var totalt osynliga matchen igenom och koncentrerade sig mest på försvarsspel kändes det som. På kanterna gjorde Joaquin en godkänd insats medans Getafes kantspelare var alltför osynliga. När dessutom Valencia har spelare som Vicente och Isco att kasta in på mittfältet i den andra halvleken blir skillnaden mellan lagen ganska tydlig.

Tino Costa

Enskilt den spelaren som låg bakom båda målen den här kvällen. Gjorde första själv och visade upp underbar teknik och serverade sedan en väl avvägd frispark som ledde fram till 2-0. Med Tino Costas vänsterfot har Valencia ett väldigt vasst anfallsvapen att plocka fram när det behövs och argentinaren växer alltmer in i kostym hos los Ché.

Analys

Tre poäng, inte mycket i en väldigt sömnig match. Den sena söndagsmatchen är sällan min favorit tid att sätta sig i soffan för att följa en fotbollsmatch och få lite puls. Gårdagens insats av de båda lagen fick knappast någon att hoppa i soffan eller riskera blodtrycksfall. Det som började så bra med ett piggt Getafe och jättechans för del Moral och följdes upp av Tinos drömmål fortsatte med en grå och tråkig match som endast förmådde gnistra till sista kvarten med Isco på planen. Det här var utan tvekan kvällens absoluta behållning.

Den här Isco var det ja. En ganska ok vecka som ynglingen lägger bakom sig. Först var han briljant i Copa del Rey och gjorde två mål, varav det ena är ett riktigt världsklassmål. Sedan fick han igår äntligen debutera i ligaspelet. Vilken potential den här liraren besitter! I mina ögon presterade han mer på den dryga kvarten han fick spela igår än vad Chori Dominguez gjort under det senaste året han varit i klubben. Med en otrolig blick för spelet går Isco in och dominerar som om han spelat på den här nivån hur länge som helst. Många har skrikit sig hesa efter Isco i A-laget efter hans succé i B-laget och äntligen verkar Emery lyssna och ger honom chansen. Utan att för den delen springa händelserna i förväg känns det som om Isco kan bli hur bra och stor som helst i Valencia. Kanske kommer det stora genombrottet redan den här säsongen.

Men det blev tre poäng vilket var det absolut viktigaste och Valencia får lite arbetsro att jobba vidare med och ta med sig in till landslagsuppehållet. Man seglade i och med vinsten upp på fjärde plats igen och minskade avståndet till Villarreal på tredje plats till tre poäng inför derbyt mot Ubåtarna nästa omgång.