Valencia – Real Madrid 0-5: Fotboll är bara en lek
Utklassning. Utspelning. Utskåpning. Förnedring. Taktiskt självmord. Men hopp för framtiden.
Hur ska vi rapportera om den här matchen då? När jag började den här rapporten, tio minuter in i andra halvlek ungefär så var det mycket hårda ord och en extremt bitter ton. En lärdom jag tagit är att aldrig skriva rapporter i ren affekt, det brukar inte bli så konstruktivt. Gör om, gör rätt helt enkelt. Nu några timmar efter matchen är känslor åtminstone lite svalare och huvudet lite mer klarsynt, förhoppningsvia. Vi kan dock redan här konstatera att matchens första 45 minuter var rena rama avrättningen för oss Valencianistas. Real Madrid bjöd upp till säsongens bästa fotboll kanske där man var sylvassa i sina kontringar varje gång. Samtidigt så bjöd Valencia sina gäster att spela den typen av fotboll som man älskar. Ett taktiskt självmord av Valverde och en kollektiv kollaps av laget, så beskriver jag väldigt kortfattat det faktum att Valencia låg under med 0-5 redan i pausvilan. Ronaldo hade två skott – två mål, Di Maria hade två skott – två mål och Higuain ett skott – ett mål i första halvlek. Vi snackar fotbollsspelare som var hungriga som vargar och när Valencia genom sitt taktiskt misslyckande bjöd på lillringret så slukade man hela kroppen.
Matchen mellan Valencia och Real Madrid hade på förhand extremt höga förväntningar. Vi hoppades att Valencias fina hemmafacit på Mestalla skulle fortsätta och laget skulle ta en välbehövlig skalp mot ett förnärvarande skakigt Real Madrid. Facitet blev ungefär som den bostadsbubblan som blåstes upp i Spanien för några år sedan. Platt fall med ansiktet före rakt ner i asfalten.
Jag orkar inte ens referera hur målen gick till eller beskriva matchskeendet ute på planen i någon slags kronologi som kanska annars är det vanligt i matchrapporter. Det känns ganska onödigt då slutresultatet 0-5 ekar högt och säger det mesta. Det finns inga undanflykter med det här resultatet, Valencia var helt enkelt jävligt dåliga och tillät Real Madrid samtidigt att se ut som århundradets lag.
Kikar man på statistiken för matchen känns det helt orimligt att detta skulle slutat 0-5. Avslut mot mål vinner Valencia med 20-13, likaså hörnstatistiken (9-5) och bollinnehavet var jämt men där Valencia även här gick segrande ur striden med 56-44 %. Hade man bara skullat analysera denna statistik utan att veta resultat så tror jag man tippat att Valencia minst fått med sig ett kryss. Att det ska sluta 0-5 med dessa siffror är orimligt, samtidigt som det förklarar litegrann och befäster åtminstone mina teorier – Valencia var extremt dåliga igår och Real Madrid var väldigt effektiva. Det var ingen normal match, det skiljer inte så här mycket mellan de båda lagen. Det är inte jag som är naiv och försöker intala mig detta. Det känns ganska så uppbackat, men tyvärr är det föga tröst en dag som denna.
Vad gick snett?
- Valverdes taktik
- Fernando Gago
- Försvaret
- Kollektiv kollaps
Matchfakta
Mål: 0-1 min 9, Higuain; 0-2 min 35, Di Maria; 0-3 min 36, Ronaldo; 0-4 min 41, Ronaldo; 0-5 min 45, Di Maria
Varningar: Valencia Jonas, Gago och Banega. Real Madrid Arbeloa, Coentrao, Di María och Essien
Bollinnehav:
Avslut totalt: 20-13
Avslut på mål: 4-7
Hörnor: 9-5
Domare: Teixeira Vitienes, får betyget 7/10 i Marca
Positiva klubben
Det finns inte mycket positivt med att förlora med 0-5 hemma på Mestalla. Det enda jag kan komma på är att detta endast var en match i mängden. Visst det svider rejält och kommer att sitta kvar taggar i hjärtat ett bra tag, men vi måste glömma och gå vidare. Omedelbart. Framförallt spelarna får inte gå och älta denna matchen och låta självförtroendet som sakta men säkert byggts upp under 2013, återigen falla nere i det svarta hålet var det befann sig under hösten. Redan på onsdag (i övermorgon) finns det ypperligt läge för revansch och upprättelse för Valencia när Real Madrid gästar återigen. Då är det returmatch i Copa del Rey och faktiskt en kanske viktigare match för Valencias del då det är i Copan man har absolut störts möjlighet att ta en titel den här säsongen. Dessvärre är det väl samma sak för Real Madrid då ligan är körd och man har tuff lottning i Champions League.
Livet går vidare, det måste det göra. Vi ska inte göra den förlusten större än vad den faktiskt är. Nu gäller det att enade återigen gå samman och bära fram vårt älskade lag. Vi är Valencia, vi är vana vid att det går upp och ner. 2013 ska bli vårt år, 90 minuters kollaps ska inte få förstöra detta. Det är tider som dessa som jag tänker på Daniel Cerveras ord:
”Som Valecianista är man inte rädd för snålblåsten. Staden är ständigt utsatt för Levantens vind, och klubben likaså. Stabilitet och jämn hög nivå är en lyx få förunnat, något som vi ständigt blir påminda om att inte ta för givet.”
Siempre Amunt!