Port Vale - Forest Green Rovers1 - 1
Valencia-Villarreal 0-0: Mållöst efter fantastiskt spel
Det var en match med en helt ny karaktär jämfört med förra mötet lagen emellan. Ett vilt pressande Valencia lyckades inte få hål på ett blekt Villarreal som var helt inriktade på försvarsspel. Men av spelet att döma har vi mycket att hämta i framtiden.
Truppen som äntrade Mestallas gräs inför de taggade hemmasupportrarna var ändrad jämfört med den som börjat de senaste ligamatcherna.
Då César återigen skadade sig mot Sociedad, och Moyá fortfarande är skadad så fick vår mer orutinerade Vicente Guaita återigen ställa sig mellan stolparna. Alla har vi sett hur han växt i sin roll som målvakt de senaste gångerna, så jag skäms ändå lite för att ha ifrågasatt hans kompetens tidigare under höstens gång. Här har vi sett en ung man som har bevisat att han är en målvakt att lita på och en riktig talang!
I bakclinjen fick Miguel börja istället för Bruno och även ha äran att bära kaptensbindeln. Bredvid sig hade han Stankevicius, Dealbert och Ricaro Costa som mittbackar. Fransmannen Mathieu spelade på höger sida. Intressant att se något som liknade en fembackslinje, där Miguel och Mathieu fick vara de offensiva pjäserna.
I mitten stod Pablo tillsammans med Maduro, Albelda och Mata på vänsterkanten. Längst fram sprang Aduritz.
Villarreals, som ligger på tredje plats i ligan, kom till spel med en mer eller mindre ordinarie uppställning. Enda väsentliga skillnaden var målvakten i form av unge Juan Carlos samt Marchena som inte spelade p.g.a skada.
Annars såg truppen ut som följande:
Juan Carlos, Ángel, Gonzalo, Musacchio, Capdevila, Bruno, Borja Valero (Mario, m.90), Cazorla, Cani, (Marcos Senna, m.46) (Altidore, m.71), Nilmar och Rossi.
De flesta förutspådde en match där båda lagen skulle gå for seger, helst göra ett mål och sedan försöka hålla tätt tills matchuret tickade ut. Speciellt Villarreal skulle ha nytta av denna taktik då ett bortamål skulle tvinga Los Ché till två mål på El Madrigal- en inte helt enkel uppgift.
Det skulle dock visa sig att vi alla hade fel. Efter tio minuter kunde vi se att det enda laget som ville anfalla och göra mål var Valencia. Bortalaget backade hem och spelade på kontringar, något som inte var särskilt lyckat. Emerys mannar pressade från första minuten bak ubåtarna som fick slita hårt i försvaret för att inte få ett tidigt baklängesmål. Den enda chansen de hade att sticka upp var på uppspel till mittfältare som förlängde bollen till en för det mesta ensam Rossi på topp.
Detta vållade inte Dealbert och hans kollegor några större problem, utan laget kunde enkelt koncentrera sig på att anfalla, gång på gång.
Mata och Pablo hade vaknat på nytt och sprang som aldrig förr. Miguel tog sin kaptensroll på allvar och spelade upp sig rejält, han bjöd på både riktigt snygga inlägg, fint passningsspel och långa ruscher på kanten.
Mathieu på vänsterkanten kom upp i normal matchform igen och spelade riktigt bra, han var konstant ett hot mot ubåtarna, både offensivt och defensivt.
Guaita hade inte alls mycket att göra i målet men stod för en perfekt insats.
Aduriz bjöds på många chanser och det syntes att han kämpade som ett djur, men just det där sista avslutet lyckades han aldrig få till, mycket synd då han verkligen var värd minst ett mål.
Karakteristiskt för matchen, speciellt i första halvlek, var mängd offsideavblåsningar vi fick höra. Aduriz, Mata m.fl. stod på fel sida av linjen väldigt många gånger, liksom Rossi och Nilmar åt andra hållet, men vid ett flertal tillfällen kom avblåsningarna felaktigt, främst efter avvinkning från den bortre linjedomaren. Detta ställde till det för båda lagen och hindrade ett antal frilägen från att slutföras.
Om domarens insats kan man annars lätt konstatera att han hade en kärlek för att blåsa mot Valencia under hela matchen. Det var nästan så att man fick tinnitus av att höra signalen konstant under 93 minuter. Visst var det en tuff match, Valencia visade vilka det är som är störst och spelar hemma, men det ska inte förnekas att lillebror inte försökte mopsa upp sig ett stort antal gånger.
När matchen blåstes av tror jag Valencia hade dubbelt så många frisparkar emot sig än de gula, något som inte på något vis speglar matchbilden.
Högt tempo präglade hela matchen, och just Los Chés spel var riktigt roligt att se på. Det var längesen dom spelade så pass snabbt och fantasifullt, så förhoppningarna var stora efter en kvarts spel.
Bortalagets första chans kom efter 20 minuter då Guaita fick sträcka på sig och styra ut ett inlägg, mer än så fick vi inte se.
På andra sidan planen sumpade Aduritz en nick när han var helt friställd, och verkade vädja åt domaren att vinka för offside efteråt. Pablo fick ett rejält friläge där han trängd var helt fri med Juan Carlos men petade bollen precis utanför stolpen. Mycket närmare än så går det inte att komma.
Den mest kontroversiella situationen uppstod när det blev ett mindre flipperspel i kycklingarnas straffområde vilket slutade med att bollen sköts på försvarande arm och styrdes iväg. Ingen av domarna såg något och Valenciaspelarnas protester hjälpte föga. Jag håller med om att det var en tilltrasslad situation och det antagligen var svårt att se, men skottet tog solklart på armen och det borde därför ha varit straff.
Vad Emery hade noterat var just att ordinarie målvakten Diego López inte spelade, och hade därför beordrat två Chéspelare runt inhopparen Carlos, vid varje inspel. Detta var ett smart drag, och pressen tvingade ynglingen till ett flertal misstag. Problemet här var bara att domarna var extremt överbeskyddande mot personen ifråga och blåste för nästan varje närkontakt, vilket inte precis gynnade de vita.
Apropå målvakter ska vi inte glömma Guaita som stod för en underbar räddning vid Rossis friläge i andra halvlek, där han kom helt ren mot målet men inte lyckades peta bollen förbi en lugn och perfekt placerad Guaita.
I Valencia fick en duktig Pablo gå av för en ännu duktigare Joaquin och Soldado fick ersätta Aduritz som tyvärr inte fick utdelning för sitt slit.
När pressen var som störst i andra halvlek och Villarreal inte fick något andrum utan bara slog bort alla bollar bäst de kunde var Vicente på väg in för att ersätta en mer och mer osynlig Mata, men i sista stund ändrade Emery sig och tog istället in Jordi Alba för Mathieu. Ett förvånande byte då fransosen spelat mycket bra och verkligen bidragit i offensiven, samtidigt som Mata såg rätt sliten och trött ut.
En frisk fläkt genom Vicente hade verkligen behövts då alla vet hur pass farlig han kan vara. Jag hoppas innerst inne att detta inte är något som påverkar relationen mellan tränare och spelare negativt och ytterligare spär på ryktena om Vicentes missnöje med att inte få spela och istället byta klubb. Fortsättning följer…
Jori Alba är inte ett dåligt tillskott utan han satte genast full fart mot mål och ställde till med ytterligare problem för det redan pressade gula försvaret.
Tråkigt nog blev det inget mål, å något håll, och matchen avslutades efter att Alba och Joaquin blivit nersparkade på rad och domaren då dömt frispark för… juste, motståndarna.
Varför gjorde Valencia inte mål?
-Vi saknar en riktigt vass målgörare á la David Villa. Aduritz och Soldado är inte de spelartyperna som alltid står på rätt plats vid rätt tillfälle eller är de där urstarka sprintarna som på egen hand kan dribbla bort tre-fyra spelare och distinkt trycka in bollen. Tyvärr. De är bättre på huvudet, att passa och sticka, men inte de där man vet kommer kunna avgöra en match på egen hand. Detta präglar hela laget Valencia som blivit mer som EN enhet istället för två, där alla är delaktiga i spelet och målgörandet. Detta samtidigt som Aduritz inte riktigt hade turen på sin sida (Pablo och Mata också för den delen) gjorde att målen inte regnade in som de borde ha gjort med tanke på pressen de hade under hela matchen. Allt, verkligen allt, stämde igår, utom just den sista, avgörande biten.
Sammanfattning:
En fantastisk match, spelmässigt från vårt kära Valencia. Mycket mer än så kan man inte önska från detta lag, mer än att de fortsätter spela så även i ligaspelet. Kanske är dags för Emery att börja byta ut några spelare från startelvan i ligan igen?
Villarreal däremot överraskade, negativt. Den tredjeplats i ligan de besitter stod inte att skymta då allt de tänkte på var att försvara sig och sticka upp ibland. Visst kan kritikerna säga att Valencia gjorde samma sak på El Madrigal sist, men där såg det inte riktigt likadant ut, där var spelet jämnare och chanser uppstod åt båda håll. Igår hade gästerna kanske två, max tre chanser under hela matchen, varav en enda var farlig. Om det handlar om nerver eller att pressen från Mestalla var alldeles för stor överlåter jag åt den redaktionen att analysera, men klart är att rättvist hade varit med en seger för hemmalaget med minst två mål.
Villarreal är de som är mest nöjda med resultatet då de har ett hyfsat läge inför returen, men egentligen kan man tycka att de borde ha satsat på att göra minst ett mål på Mestalla för att pressa storebrorsan till att göra två i returmatchen.
Teoretiskt sett ska vi heller inte vara missnöjda med 0-0 då det kan räcka med att göra ett enda mål i januarimatchen, men spelmässigt sett borde detta självklart ha resulterat i en seger.
Det vi tar med oss härifrån är det fantastiska spel vi bjöds på, viljan och kampen på plan. Jag kan bara önska att detta sitter kvar i benen på spelarna under julledigheten på sex dagar och att vi får se samma segerlystna lag öppna ligan i nästa omgång.
Amunt och God Jul på er alla!
