Att resa sig ur askan - med oväntad hjälp
En krönika om de senaste säsongernas famlande i mörkret och det allt klarare ljuset i tunneln inför säsongen 2015/2016.
Säsongen 2013/14 har precis tagit slut. Valencia har för första gången sedan 1997 missat all form av europaspel till nästkommande säsong och för första gången sedan säsongen 07/08 hamnat på negativ målskillnad i ligan. Det är ett Valencia i spillror, både ekonomiskt och sportsligt. Om man skulle hitta någon form av ljusglimt efter säsongen, så skulle det väl vara Fransisco “Paco” Alcacer och Juan Bernat, två egna produkter, som gått igenom Valencias framgångsrika ungdomsled och tagit klivet upp i a-laget med bravur. Två egna produkter som tyvärr, med största sannolikhet också skulle köpas upp utav de större och framförallt mycket rikare klubbarna.
För det är ju så det har varit med Valencia efter storhetstiden med Champions League-finalerna och ligatitlarna runt milleniumskiftet. De ekonomiska krafterna för att behålla sina bästa spelare har helt enkelt inte funnits där. Mycket riktigt så tog det inte lång tid innan en av de stora jättarna var där och högg. När Juan Bernat gick till Bayern München var det inte bara en förlust av en skicklig spelare, utan det kändes också som ett tecken på uppgivenhet. Valencia var inte längre den stormakt inom europeisk fotboll som klubben en gång varit. Visserligen hade man väl egentligen vetat detta länge, då de ekonomiska problemen och tappen av de bästa spelarna, såsom David Villa, David Silva, Juan Mata, Jordi Alba och Roberto Soldado hade pågått under en längre tid. Men problemen blev plötsligt så mycket tydligare, då man när man granskade tabellen efter säsongen noggrant, såg att Valencia faktiskt hade lika många poäng upp till europaspel, som det var ner till nedflyttning.
När det såg som allra mörkast ut, så tändes det dock ännu ett ljus. Ett rykte om att en miljardär från Singapore skulle gå in och först och främst stabilisera upp klubbens ekonomi och sedan ta den tillbaka dit den hör hemma. Peter Lim som kvalificerar sig in på listan över världens 1000 rikaste personer, har förutom de resurser som behövs för att hjälpa en klubb i ekonomisk kris också ett genuint fotbollsintresse, något som kan vara nog så viktigt. Tidigare har han till exempel kopplats ihop med försök till att köpa upp bland annat Liverpool, Milan och Rangers. Med Lim vid rodret gick allt så mycket snabbare i rätt riktning än man någonsin kunnat hoppas. Lim visade direkt att han menade allvar med sin satsning genom prestigevärvningar som; Alvaro Negredo, Enzo Perez, Rodrigo Moreno och Nicolas Otamendi. Detta var värvningar som var nödvändiga, dels för truppen, men också för att faktiskt visa att Valencia är en klubb som kan locka till sig spelare, som jagas av de allra största klubbarna i Europa. Förutom dessa värvningar så gjordes de också en del typiska Valencia-värvningar, det vill säga fynd, som man sedan kan utveckla till stjärnor i klubben, symboliserat av bland annat André Gomes och Shkodran Mustafi, men kanske allra främst i form av den oprövade tränaren Nuno Espirito Santo från Rio Ave. Förlusterna av Bernat och Mathieu kändes plötsligt inte alls lika tunga och Valencia gick in till säsongen 2014/15 med stora förhoppningar.
Då man hade missat Europa-spel säsongen innan och då man dessutom fick se sig utslagna ur spanska cupen i ett tidigt skede, fanns det bara en sak att fokusera på. Att ta sig tillbaka till, som Zlatan skulle säga “den där jävla Champions”. Valencia gjorde också en mycket bra säsong, framförallt var det på Mestalla som laget imponerade, med 15 vinster på 19 matcher i ligan och endast en förlust, vilken kom på grund av ett övertidsmål mot det för säsongen fenomenala Barcelona. Men trots att man tog fler poäng än vad man gjorde under samtliga tre säsonger under Unai Emery då man kom på tredje plats i ligan, så var det ovisst in i den sista omgången om man faktiskt ens skulle knipa den där fjärdeplatsen, som innebär kval till Champions League. En ångestfylld kväll i Almería väntade i den sista omgången, där 3 poäng var det enda som gällde. Efter att två gånger under den första halvleken lyckats kvittera ett underläge, så stod det 2-2 inför den andra halvleken. En halvlek som inte bara skulle avgöra om Valencia hamnade på fjärde eller femte plats i ligan eller om klubben skulle spela i Champions League eller Europa League nästkommande säsong, utan en halvlek som skulle kunna ge ett kvitto på att klubbens satsning faktiskt lönat sig. Spelet i den andra halvleken var precis som Valencias bortaspel kunnat se ut under hela säsongen, lite skakigt och ganska slarvigt. Klockan tickade förbi 60 och 70 minuter och snart så återstod det bara drygt 10 minuter för Valencia att göra ett mål som var skillnaden mellan en lovande säsong, med stundtals bra spel och en succé, med ett återtåg till Europas finrum. Då hände det, en djupledsboll och ett kyligt avslut, som gjorde så att Valencia säkrade den där fjärdeplatsen, som hela säsongen hade kretsat kring. Ett mål som var så viktigt för hela klubben och staden och som gav det där kvittot på att det faktiskt går att ta sig tillbaka, trots att det kan se mörkt ut.
Men vem var det som gjorde målet då? Jo det var ju den egenfostrade Paco Alcacer, han som hade varit en av de få ljusglimtarna säsongen dessförinnan och som trots rykten om att storklubbar som Liverpool, Chelsea och Real Madrid ville ha honom, stannat i Valencia och dessutom skrivit ett nytt 5-årskontrakt i januari 2015. Tack för det Paco!
Nu är det snart dags för en ny säsong och för första gången på länge känns det som att Valencia är ett lag i medvind igen och som att den kommande säsongen kommer vara något att se framemot med spänning. Det är inte så att jag tror att Valencia är ett lag som kommer att slåss om någon titel i varken La Liga eller Champions League, det är det fortfarande en bit kvar till. Men det känns nu verkligen som att man är på rätt väg och framtiden ser ljus ut.
Sedan kan jag heller inte låta bli att le lite, när jag tänker på att Roberto Soldado, som lämnade Valencia för Tottenham inför säsongen 2013/14 på grund av att han tappat tron på klubbens projekt, nu spelar i ett lag som kom 17 poäng efter Valencia i ligan förra säsongen. Mitt leende håller även i sig när jag tänker på den kommande säsongen. För det var ett bra tag sedan, det var såhär roligt och spännande att vara Valencia-supporter.
Amunt Valencia!
