Bataljen i San Sebastian

Real Sociedad och Valencia möttes under söndagen i en match som kom att visa sig bli en riktig kamp. 0-0 skrevs slutresultatet i en ruggigt grinig tillställning där lagen låg i luven på varandra konstant.

Det var inte mycket till anfallsspel att reflektera över hos Valencia i första halvlek. Som vanligt står laget i en 4-4-2 formation där vi inte drar oss för att slå den där direkta bollen och kontra när vi har möjligheten. Desto mer intressant är det att titta på hur defensiven såg ut. 

Den högintensiva första pressen vi är vana att se mot de lite sämre lagen hade Bordalas medvetet valt att skala ned på i första halvleken. De få gångerna vi faktiskt pressade högt (framförallt i början av matchen) stod laget i en 4-1-4-1 formation med Racic som defensivt ankare, Guedes ensam uppe på topp, och Duro som sjönk ned på mittfältet. 

Men framförallt låg fokus på att hålla laget kompakt, vilket vi ofta gjorde genom att sjunka ned i en defensiv 4-2-3-1 shape. Majoriteten av tiden såg vi ett lag i rött som vara bekväma med att försvara med elva man på egen planhalva. Firma Racic/Wass gav inte Silva och Merino mycket andrum, medans Soler tog rygg på en djupt droppande Guevara. Diakhaby och Alderete lyckades hålla Isak under någorlunda kontroll, där framförallt Diakhaby fick ta ansvar för löp duellerna. Domaren hade satt en hög nivå, och vår backlinje kunde med hjälp av till viss del otillåtna medel störa den svenska frontmannen. 

Halvlekens bästa läge kom till när bollen nådde just nämnde Isak. Han vände ut och in på Diakhaby och försökte nå bortre gaveln men Cillessen lyckades komma ned bra och avvärja. Valencia i sin tur lyckades inte skapa mycket i första, utan i chans-väg hade vi ett par nästan-lägen såsom när Guedes i den 20:e minuten är nära att bli fri med målvakt, men inte mer. 

Visst syntes det att Bordalas innan match pratat med spelarna om att konstant vara på och irritera motståndarna i varenda situation. Stenhårda närkamper, fulspel och mycket snack är vägen att gå för att få motspelare i obalans, vilket inte minst var tyldigt i den andra halvleken. 

Andra halvlek 
Att första halvlek inte renderade i ett enda kort kan tyckas konstigt vid första anblick. Ännu märkligare blir det när man efter avblåsning ser att hela 11 gula och 1 rött kort delats ut.  

Bordalas var uppenbart nöjd med taktiken och det var inte mycket förändringar som gjordes till andra halvlek. Laget gick ut på nästan exakt samma sätt som i första, med undantag för lite mer bollinnehav och offensivt spel. Fortsatt var Sociedad det spelförande laget, men man kom inte till jättemycket chanser. Valencia såg oerhört bekväma ut i positionsspelet, samtidigt som irritationen hos hemmalaget växte. 

I den 76:e matchminuten står Wass för en oerhört medveten knuff på Elustondo, som tappar huvudet. Han sparkar med dobbarna utåt mot Wass, och domaren står precis intill situationen. Han kan inte göra annat än att plocka upp det röda kortet. Hur många gånger har man inte sett den här typen av situationer?, med VAR slutar de i 99 gånger av 100 i samma utfall. Det är nästintill ofattbart att fotbollspelare på den här nivån fortsatt kan står för sådana aktioner när man vet att man har kameror som tittar på allt man gör på planen ur alla vinklar som går att tänka sig. 

Om matchen tidigare varit lite smågrinig, kan resten av matchen liknas ett tredje världskrig. Utvisningen följde ytterligare 7 gula kort, och ett bråk mellan lagen i den 86:e utbröt. Vissa kanske ropade på straff när Musah gick ner, själv tycker jag det är svårt att säga. Men Rico i motståndarlaget verkade definitivt inte hålla med. Han ställer sig i Musahs ansikte och gormar, som snabbt får uppbackning av lagkamrater i form av bl.a Wass och Kondriendi. Det är kul att se att laget har varandras rygg på det sättet, och det tyder på att sammanhållningen är stark. 

Trots utvisningen för de vitblåa sker det inte någon stor förändring av matchbilden, och vi får spola fram hela vägen till tilläggstid för att hitta någon chans värd att nämna för Valencia. I den 94:e sticker Costa iväg på vänsterflanken, och hittar med ett bra inlägg in på inbyte Gomez vars nick med all sannolikhet går in om inte Sociedad-försvarare stått i vägen. Synd, då man när inlägget slogs var helt säker på att bollen skulle gå in med tanke på alla viktiga mål vi lyckats göra sent den här säsongen. 

Med några avslutande ord vill jag säga att dagens insats och resultat var väldigt programenlig från Bordalas sida, medans besvikelsen La Real lämnar matchen med lär vara snäppet större. Nu har vi haft några viktiga matcher på rad den senaste tiden där vi lyckats kriga till oss poäng, och framöver väntar ett betydligt mer lättsamt spelschema. Vi är än så länge inte helt avskurna från toppen, och drömmen om Europa lever för ett tag till. 

AMUNT!!!

0 kommentarer