Ché we can: Tio orsaker till Valencias revolution

Skruva tillbaka tiden ett år bakåt i tiden – vi pratar om kaos, kris och dåliga resultat. Idag är det med helt andra ord som det talas om Valencia CF. Men vad är det egentligen som har hänt och förändrats?

Det skulle säkert gå att skriva hundratals listor och orsaker på vad som förändrats hos Los Ché sedan i somras. Fjolåret var verkligen mörkret där strax innan gryningen när det ser som allra mörkast och dystrast ut – inte mycket talade då för att vi ett år senare skulle kika på en tredjeplacering i ligan och prata om en framtid som idag ser så pass ljus ut, på så många olika plan och dimensioner. Här tänkte jag försöka lista åtminstone de tio mest uppenbara orsakerna, utan inbördes ordning eller betydelse, som jag ser är orsaken till den revolution som vi faktiskt upplevt och upplever inom Valencia CF.

Försäljning av spelare underminerad omklädningsrummet

Det krävs inga raketforskare för att inse att Valencias omklädningsrum, som i den mening ska ses som något större än det faktiskt fysiska rum där spelarna byter om, under fjolåret var förorenat och splittrat. En av Marcelinos och många med honom i ledningens stora krav inför säsongen var att om man skulle göra en omstart, krävs det först att man får rensat ut de största orosmolnen. Detta lyckades man med under sommaren och även om det oftast rent ekonomiskt var helt miserabla affären så tror jag på lång sikt att det visar sig vara helt nödvändiga åtgärder. Iår ser vi ett sammansvetsat lag där stämningen verkar vara väldigt god.

Marcelino Garcia Toral

Det kan verka uttjatat att hela tiden nämna hur stor del Marcelino faktiskt har i denna förvandlingen, men det kan inte understrykas nog. Efter tre säsonger med tränare utan någon tydlig ide och med experiment på tränarposten var Marcelino e x a k t vad Valencia behövde. Med sin erfarenhet och med sin tydliga spelidé har han på kort tid gjort närmast underverk med detta Valencia.

Den taktiska tryggheten

Det är inte med några nydanade tankar eller ideér som Marcelino med tränarstab stövlat in i Valencia, istället är det enkla, trygga och välkända strategier som spelarna känner igen och snabbt kan anpassa sig till som varit den framgångsrika melodin. En kompakt fotboll med fokus på snabba spelvändningar, en fotboll som många av oss dessutom skulle säga sitter i Valencias DNA och som tog klubben till flera titlar och finaler i början av 2000-talet.

Sammansvetsningen på Mestalla

Det har varit närmast öppna konflikter mellan supportergrupp och klubben, det har varit mer vita näsdukar och visselkonserter än den tolfte spelaren de senaste åren. Klyftan mellan klubben och fansen har under det här året återigen minskat och vi ser en publiktillströmning till Mestalla som ökar och samtidigt en stämning inne på arenan som återigen bör skrämma bortalagen. När fansen ser att spelarna nere på planen ger allting i varje duell för klubbmärket på bröstet och inte spelar för sin egen skull och har tankarna någon annanstans – då ställer sig också fansen helt villkorslöst bakom sitt lag och stöttar dem till döden.

Kvaliteten på nyförvärven

Den här säsongen kan vi verkligen se att i stort sett varje nyförvärv som kom under sommaren (och det var en hel del) har varit spetsspelare som direkt kommit in och levererat och höjt kvaliteten på laget. Samtidigt som man värvat in rätt karaktärer som också passar väl in i Marcelinos tänk och i gruppen som helhet. Spelarna är i Valencia för att växa och maxa sin kapacitet och det känns som alla vill göra skillnad och har en grym vinnarmentalitet, man är inte på Mestalla för att varva ner och tjäna lite pengar.

Närvaron av canteranon

Efter flera år där canteranos fått stå till sidan för dyra, omotiverad legoknektar så har man nu återigen börjat bygga ett lag där canteranos får en central plats. Carlos Soler, Toni Lato, Nacho Vidal, Jaume Domenech framförallt men även Nacho Gil och Javi Jimenez har inte bara kommit inte och tagit en plats, utan flera av dessa har dessutom varit rena nyckelspelare vilket ser oerhört positivt ut för framtiden och såklart dessutom har en ytterst positiv effekt på såväl fansen och publiktillströmning som det har för framtida finanser då man inte behöver köpa in spelare efter spelare utan kan fortsätta utveckla våran akademi och flytta upp någon ny spelare varje år i A-truppen.

Målskyttet

Ifjol var bäste målskytt en trio spelare (Munir, Mina, Zaza) på sex mål. I år har Zaza redan efter sju omgångar gjort lika många mål och Rodrigo står på fyra mål. 15 gjorda mål framåt på 7 omgångar ger ett snitt på drygt 2,1 mål/match medans vi ifjol snittade 1,4 mål/match framåt. Om vi ska kunna konkurrera uthålligt om en topp fyra placering iår kommer det nog krävas att vi har en målskytt som landar in på omkring 15–20 mål och gärna får anfallsduon producera sådär 25-30 mål tillsammans.

Tydlighet i sportsliga ledningen

Om det känns rörigt på tränarbänken och rent taktikmässigt, så har det nog trots allt bara varit en vindpust i rymden jämfört med röran ledningen. Här har Peter Lim tagit ett steg tillbaka, dragit tillbaka sin marionettdocka Lay Hoon och istället tagit in folk som kan Spanien, som kan spansk fotboll och som har gjort detta tidigare – samtidigt som dessa personer fått tillräckligt manöverutrymme och frihet att kunna utföra sitt arbete. Denna tydlighet och förändring i ledningen tror jag var helt avgörande för att någon av alla övriga förändringar skulle kunna ske. Mateu Alemany har gjort ett stort arbete här och ska ha sin dos beröm och kredd för den förändring som skett.

Parejos ledarskap

Dani Parejo har länge varit en vattendelare i Valencialägret. Antingen så älskar man honom ohämmat eller så har man blivit irriterad och fått ökad puls av upprördhet så fort man ser honom beträda en fotbollsplan i Valenciatröjan. Inför den här säsongen har vi fått se en helt annan Parejo, en Parejo som hittar sin högstanivå betydligt oftare och som dessutom filat bort många nivåer av sin lägsta nivå. Inte nog med att han är otroligt viktigt i spelet och speluppbyggnaden han har dessutom tagit sin ledarroll som medföljer ansvaret av att vara kapten på ett helt annat allvar och har på kort tid gått från att vara en av de mest utvisslade spelarna på Mestalla till att kanske ha fått sitt erkännande.

En front att slåss på

Det ska inte underskattas att Valencia bara har ligan att koncentrera sig på i höst när flera av de direkta konkurrenterna behöver även lägga fokus och kraft på spel i Europa. Nu har Marcelino kunnat göra sina smårotationer men med allt fokus på ligan och därmed kunnat kräma ur max i varje match av Valencias relativt sett tunna trupp. Efter nyår kommer Copa del Rey in som krydda och det blir intressant att se hur Marcelino prioriterar då – ska man gå all in för att försöka vinna en titel i Copa del Rey eller får ingenting äventyra en toppplacering i ligan som innebär CL-spel nästa säsong?

*****

Inget är vunnet eller åstadkommit egentligen det ska man komma ihåg. På samma sätt som vi inte ska panik vid några dåliga matcher så ska vi heller inte sväva iväg mer än nödvändigt just nu när det trots allt bara spelat 7 av 38 omgångar i ligaspelet. Det finns mycket kvar att bevisa för såväl Marcelino som hans lagbygge men den här starten har givit laget och tränarstaben en arbetsro att jobba vidare med och det har gett fansen illusionen och drömmarna tillbaka. Det var många år sen det blåste lika positiva vindar omkring Valencia CF som det gör just nu. Och då har jag inte ens nämnt att arenabygget av Nou Mestalla plötsligt blivit aktuellt återigen efter att ha stått still sedan 2009. Det enda som kanske känns negativt just nu om man ska vara litegrann djävulens advokat är väl just detta - att det känns litegrann för bra just nu.

Men magkänslan är denna gången god, det är inget luftslott man bygger upp som får pyspunka efter minsta lilla hinder längs vägen. Tvärtom känns Marcelinos projekt väldigt långsiktigt och tryggt och ytterst eftertänksamt. Man kommer inte låta någon sväva iväg eller tappa kontakten med verkligheten. Kanske ser vi tillbaka på denna hösten några år framåt i tiden som startskottet på en ny framgångsrik era för Valencia CF.