Det finns ingen tid kvar att ge

Laget ber om lite tålamod och tid för att återfå självförtroendet men det finns varken tid eller tålamod. Fansen gav all den tid som fanns och nu är den slut och det är bara smulor kvar av tålamodet. Utrymmet för poängtapp är lika med noll och där har ni på ett ungefär arbetsklimatet som Valencia arbetar i just nu. 3 poäng uppe i Baskien är beställt och 18 tappra män tvingas dit för att slutföra uppdraget, jag får en känsla att ingen riktigt vill åka. En känsla av att ingen vet hur det skall gå till, man får kämpa vidare på samma sätt som tidigare och alla vet hur illa det fungerat.

Man hade hoppats på att Guedes skulle vara spelklar och just nu är han är det enda hoppet som återstår. I Marcelinos hatt finns inga andra kaniner än Portugisen och när Marcelino väl lyckas slita honom ur hatten får vi se om han ensam kan få fart på övriga laget. Så illa är faktiskt läget just nu när Marcelino inte vet vad som är fel samtidigt som lagets två viktigaste spelare går omkring på planen med långa ansikten som om de precis fått reda på att deras hus brunnit ner. Hoppets gnista är för tillfället borta men nånstans där måste det snart tändas en ny gnista för allt är väl inte fel?

Rodrigo har varit med i stormens öga förut och vittnar om att denna storm är helt annorlunda. Det är inte samma ruttna och förfallna hus de bor i som under Neville, Ayestaran och Prandelli. Då var klubben som helhet i total kaos och enligt Rodrigo är det bara resultaten som är kaos idag. Jag har absolut ingen anledning att betvivla Rodrigo och precis som han säger så är den enda vägen ur svackan hårt jobb och fokus.

Matchen mot Bilbao kan ju precis som alla andra matcher nu på slutet vara just den matchen där allt vänder men det kan ju lika dra laget ännu längre ner i djupet. Måtte nu Marcelino lyckats ha gjort de förändringar som krävs för en seger:

Misstagen måste bort. Vi har inte råd att skänka bort straffar till motståndarna och skärpan i bollbehandlingen måste upp i nivå. Andra halvleken mot Young boys får inte hända igen.
Antal avslut på mål måste bli fler per match och Marcelino måste få fart på anfallet. Just nu skapar vi inte fler chanser än målskörden visar och det är ohållbart.
Arbetsinsats och glöden i spelarnas ögon måste infinna sig om den här draken skall lyfta i motvinden. Det finns ingen annan väg framåt.

Avslutningsvis vill jag återigen beröra fallet Rodrigo/Batshuayi. Jag var på bollen för 3 veckor sedan och det vi såg i matchen mot Young boys visar tydligt att Marcelino har ett problem på sin hals. När en glad Batman firar Valencias ledningsmål med Gaya och Soler vet glädjen inga gränser, eller jo det gjorde den ju. En surmulen Rodrigo går sakta in i TV-bilden och lägger för en halv sekund sin hand på Batshuayis axel utan att ens titta på honom och går därifrån. Resten av matchen gjorde Rodrigo precis som han tidigare gjort och totalt ignorerar Batshuayi genom att sluta spela när Belgaren har bollen. Det finns inget samspel mellan vår nummer 9 och det Belgiska lånet och det visar Batshuayi precis lika tydligt som Rodrigo, dom är ju två som dansar.

Den rök vi ser på planen är tydlig men frågan är om inte elden är större än vi trott. Kanske dör den ut av sig själv om vinsterna börjar trilla in men fram till dess behöver Rodrigo visa mig att han är gjord av rätt virke. Att inte ge 100% när laget behöver hans ledaregenskaper som mest är inte ok och egentligen är det väl inte svårare än att Marcelino låter både Rodrigo och Batshuayi spela med Gameiro tills Mina är tillbaks.

Botten is nådd och den enda vägen är uppåt som de brukar säga och jag håller mina tummar för att Rodrigo får avgöra matchen mot Bilbao med 2 mål. Att han får vara den som kliver fram när lagets kapten tappat alla pärlorna på golvet. Kaptensbindeln förresten, den tycker jag att José Luis Gayá efter 130 matcher i A-laget och 13 år i klubben har förtjänat.