Helgspecial: 2016 kommer med drömmar om titlar
Vi säger adjö till 2015 med bitter eftersmak och stark ton av besvikelse. Men ser samtidigt framåt mot 2016 med tillförsikt, positivism och drömmar om titlar.
Den 16:e april 2008 så höjde Marchena och Baraja bucklan mot Madrid-himlen. Copa del Rey-triumfen mot Getafe i finalen var senast som Valencia vann en titel. Målskyttarna i finalen var Mata, Alexis och Morientes – bara det säger en del om hur längesen detta var, att tränaren dessutom var Koeman ger mig bara kalla kårar. Vi säger därmed adjö till 2015 med återigen en besvikelse i bakhuvudet och utan någon ny titel. Sju raka år utan att firande på Plaza Ayuntamiento mitt i centrala Valencia.
Gary Neville kom i december in i Valencia och fick ta över ett lag som var nedbrutet rent fysiskt, förlorat rent taktiskt och framförallt helt utan självförtroende eller idéer på hur man skulle ta sig upp från botten. Allt ovan resulterade i en höst där resultaten var allt annat än tillfredsställande eller godkänt vilket gör att Los Ché parkerar på nionde plats i ligan med nio poäng upp till CL-plats och topp fyra, samtidigt som vi är utslagna ur Champions League trots att vi på pappret fick en väldigt gynnsam lottning i gruppspelet. Detta är inget annat än ett stort misslyckande och hösten 2015 är med de förutsättningar som finns den sämsta halvan på säsongen på väldigt många år.
När 2015 blir 2015 och december blir januari så kan Valencia vända blad och Gary Neville smekmånad börjar alltmer gå mot sitt slut. Under januari-månad så kommer Valencia att behöva hitta ett sätt att kombinera ligaspel med Copa del Rey-spel där Granada väntar i dubbelmöte. Det nya upplägget med Copan är att man får veta nya motståndare omgång per omgång istället för som tidigare dela upp lagen i varsitt spelträd. Efter Real Madrids debacle när man spelade med en avstängd Cheryshev och blev uteslutna så återfinns plötsligt ett letalt hot mindre i turneringen och Valencia bör gå all in i vår att försöka på allvar utmana om att vinna denna titel återigen. En av de stora besvikelserna förra våren var just hur laget slängde bort sina möjligheter att bärga en titel i Copa del Rey mot Espanyol.
Sedan i februari så väntar Europaspel igen för Valencia, men efter fiaskot i CL i höstas så är det slutspel i den mindre sexiga kusinen-från-landet Europa League som väntar på Mestalla. Men kanske kan detta samtidigt vara lite av en ”frälsning” för Valencia. Om jag ser krasst på det så hade Valencia haft extremt svårt att ta sig till en final i CL den här säsongen, medans vägen till en final i EL ser betydligt mer möjlig och trovärdig ut. Vi minns väl alla säsongen 2004 och segern i UEFA-cupen på Nya Ullevi i Göteborg mot Marseille där Mista och Vicente blev finalhjältarna. Sedan dess har Valencia inte spelat en final i Europaspelet, snart 12 år sedan alltså.
Åtta år och sju säsonger sedan vi vann titel, tolv år och elva säsonger sedan vi senast spelade en final eller vann en titel ute i Europa. Det börjar bli en väldigt lång ökenvandring för Valencia nu och inte bara ett hack i kurvan. Valencia har tappat den status som man byggde upp i början av 2000-talet i såväl Spanien som ute i Europa, där man verkade ha hittat framgångsreceptet och lämnat bakom sig två tunga årtionden (80 och 90-talet) utan titlar. Avståndet till eliten och den absoluta toppen i Spanien och Europa har sakta man säkert växt sig allt större och klyftan har bara ökat. Med Peter Lims intåg i Valencia ifjol så hoppades och trodde många att nu skulle avståndet minskas igen och Valencia var på åter på väg mot att bli en stormakt att räkna med. Valencianistas lade stor tilltro och tacksamhet till Lims projekt som nu under hösten framförallt har börjat skaka på allvar och flera har börjat ifrågasätta såväl metoder som målsättningar med projektet.
Meriton har satsat väldigt hårt på Valencia med målsättningen att åter sätta Valencia CFs namn på kartan som en fotbollsmakt att räkna med och släcka den törsten efter framgångar som valencianistas de senaste åren genomlidit. Man skulle väcka fågeln Fenix inom Valencia CF, återfå identiteten och återskapa den magiska stämningen som Mestalla var känt för i början av 2000-talet framförallt. Fansen började återigen drömma och återfå tron på sitt älskade lag. Idag efter en mycket svag höst behöver Neville och laget se till att åter vända denna skutan åt rätt håll och fortsätta på den inslagna vägen ifrån fjolårssäsongen. Den stora målsättningen och rimliga drömmen för våren 2016 måste vara att slå oss in på topp fyra i ligan och verkligen vara med och kriga om en titel i såväl Copa del Rey som Europa League. Det har Valencia en trupp som absolut ska vara kapabla till, nu är det upp till gruppen och ledarskapet bakom att se till att verkligen få ut det bästa ur denna spelartruppen.
Som valencianista har man de senaste åren blivit såväl härdad som luttrad. Man känner sig som en bitter gammal man som sitter i gungstolen och berättar gamla minnen om hur mycket bättre det var förr när Valencia spelade CL-finaler på löpande band och utmanade på allvar om ligatiteln i Spanien säsong efter säsong. Jag kommer aldrig sluta drömma, hoppas eller tro att klubben Valencia CF ska kunna ta sig tillbaka till den positionen, men är också väl medveten om att det inte går att göra över en natt eller att vägen dit är spikrak. Det kommer att vränga till och vi kommer stundtals att hamna vid sidan av vägen och ur kurs mot vårt mål, men så länge man har en tydlig strategi och starkt ledarskap så tror jag att vi sakta men säkert ska kunna börja närma oss de stora elefanterna.
La sangre que ahora va corriendo en mis pelos, tiene los colores de nuestra senyera. Late en mi pecho el sentir de esta tierra, que nunca se rinde, que nunca se entrega.
Valencia är något som finns i vårt blod, det finns invävt i vårt DNA. Valencia för mig är ett lag som aldrig ger upp, ett lag som alltid strider och kämpar helhjärtat för klubbmärket på bröstet, som ser Mestalla som sin hemmaborg att försvara till varje pris. Jag går in i 2016 med lika naivt romantiska tankar om mitt älskade lag som alltid. 2015 är glömt, 2016 är nu. Det är dags för the Pirates of the Mediterranean att återigen vakna upp ur sin dvala. 2016 blir året då vi bryter våran titeltorka, året då vi får fira på Plaza Ayuntamiento igen.
Amunt Valencia!
