Helgspecial: Att vara eller icke vara
När vi nu gör bokslut för 2016 och ska summera året kan vi se tillbaka på ett av Valencia CF allra tyngsta år någonsin i klubbens historia. Kanske det allra mest misslyckade om man ser till förutsättningar och förväntningar.
Valencias storägare Peter Lim har inte varit på Mestalla en enda gång under 2016. Åtminstone inte vid någon match eller officiellt besök. Det kanske säger en hel del om Lims intresse men även hur lyckad hans satsning i Valencia varit. Det har passerat flera tränare i Valencia än nere hos galningarna i Palermo på Sicilien (nåja inte riktigt). Valencia har gått från att vara på väg tillbaka till den stora scenen såväl i Spanien som ute i Europa till att på allvar vara ett bottenlag i La Liga och därmed också halkat ner rejält i kretsloppet – vilket inte minst märks när vi pratar nyförvärv och när i stort sett alla spelare med lite ambitioner lämnar Valencia CF så fort någon större klubb vädrar minsta intresse.
Vi inledde 2016 med Gary Neville vid rodret efter att Nuno Espiritou Santo fått kicken att det skulle vara början på ett ras utan dess like är så här i efterhand ganska så enkelt att förutspå men då kändes det väl snarare som ett nödvändigt ont att Nuno fick gå för att få till en förändring. Och en förändring blev det allt. Vad som hände mellan Nunos första säsong 2014/2015 i klubben då vi återigen slog oss in på topp fyra och kvalificerade Los Ché för Champions League igen efter några års torka. Det var i mångt och mycket en fantastisk säsong då vi såg storspelare komma till Valencia igen, vi upplevde framgång och vi var med och slogs i med de stora som i fornstora dagar. Peter Lim fick omgående bra effekt på sitt projekt och sina satsningar. Åtminstone utåt sett och om man bedömde Valencia lite sådär lagom ytligt. Men något krackelerade under ytan. Få kanske egentligen brydde sig då, efter år av konkurshot som hängt som en våt filt över klubben och misslyckande i ligaspelet så såg vi bara de sportsliga framgångarna. Vi trodde naivt att satsningen och miljoner som flödade in skulle vara gott för Valencia CF, på såväl kort som långsikt.
Redan under hösten 2015 så började sprickorna i luftskeppet skönjas. Tålamodet med Nuno som gjort succé första året brast väldigt tidigt samtidigt som agenten Jorge Mendes tilläts styra alltmer i klubben och Peter Lim tappade kontrollen. Sen har det bara eskalerat och varenda beslut och förändring som ledningen tagit har gjort situationen bara ännu värre.
Nu summerar vi ett 2016 som är det sämsta någonsin i Valencia CFs nära på 100-åriga historia. Klubben har spelat 45 matcher under året och förlorat 22 utav dessa. Förlust i 45% av matcherna alltså. Gary Neville hade som tränare en statistik på 39% förluster, följt av Pako Ayestaran som hade 66% förluster och nu Prandelli på 40%. Men det stannar inte här. Valencia har historiskt sett alltid varit starka hemma i borgen Mestalla – 2016 är även det sämsta året historiskt sett på Mestalla. Det är med andra ord ett nattsvart år vi summerar och äntligen vänder blad ifrån, framförallt med tanke på vilka förutsättningar rent ekonomiskt som faktiskt funnits tillgängliga.
När då president Lay-Hoon kanske mer känd som Peter Lims marionettdocka ska hålla ett klassiskt jultal till fansen så räknar man kanske med att hon ska nämna detta och lyfta fram eventuella åtgärder eller vilken analys som ledningen gjort. Istället så kallar Lay Hoon de svaga resultaten under 2016 som en ”dålig trend” (mala racha). Det blir för mig tydligt där och då att man fortfarande inte insett allvaret, att ledningen fortsatt inte förstår att risken för nedflyttning och att 2017 blir ännu sämre om inget radikalt görs är överhängande stor. Det är som om man tror att 2016 var det sämsta året hittills – nu kan det inte gå värre så vi kör på som vanligt.
Om man fortsätter i samma hjulspår, jobbar vidare på exakta lika otydliga och ostrukturerade vis som tidigare – så kommer vi få andra resultat under 2017. Men om man gör som man alltid gjort så kommer resultatet också alltid att bli detsamma. Det går inte att utgå från något annat. Valencias problem är inte Cesare Prandelli, det är ledningen i de allra innersta kretsar och kanske framförallt att deras brist på ledarskap och passion har smittat av sig ner i omklädningsrummet. Många spelare skiter idag i vilket känns det som. Prandelli har själv sagt ungefär samma sak fast med lite mer utvalda ord. Vi hade en träning i december där alla spelare förutom en dök upp för sent till en träning. Ett tecken på en trupp i harmoni som vill vända en negativ trend?
Om vi återgår en stund till Lay Hoons jultal så är det några nycklar ifrån detta jag vill ta upp:
1.Den sportsliga situationen
”- Resultaten talar egentligen för sig själv, det är inget som varken fansen eller vi förväntat oss och så klart inte heller ägaren (Peter Lim) som investerat 200 miljoner Euro de två senaste åren. Resultaten är oacceptabla för det här laget och en stor klubb som VCF. Med vårt tränarbyte i oktober hade vi förväntat oss en klar förbättring vilket än så länge uteblivit. Förstärkningar är i det här läget inte den enda lösningen.”
Analysen av den minst sagt prekära sportsliga sitsen som laget befinner sig i nu var oerhört ytlig och beige. Hon tvingas nämna Lims 200 meur och lyckas samtidigt kritisera Prandelli som fick ta över ett minst sagt skadeskjutet lag helt utan ledare. Men vad man kan ta med sig är den sista meningen, en känga åt spelartruppen.
2. Januari-fönstret
”-Vi kommer att värva i januari, men det gäller att förstå att vi inte sagt vem eller hur många. Fifa Financial Fairplay ställer till vissa problem men det finns också utrymme för övergångssummor. Prandelli och Pitarch är ansvariga för såväl försäljning som värvningar.”
Namn som dykt upp i samband med Valencia känns i nuläget mest som desperata fem-i-tre ragg om jag ska vara ärlig. En Simone Zaza som varit iskall i West Ham är det hetaste namnet men känns i min bok som en sämre Di Vaio-kopia. Hernanes, Bojan, Kondogbia och allra senast Mikel är andra spelare som nämnts ryktesvägen. Någon som tror att någon utav ovanstående är den spelare eller personen som Valencia behöver idag för att vända skutan, upp med en hand? Nej jag tänkte väl det.
3. Peter Lims sits
”- Jag säger samma sak som Peter Lim skulle sagt, jag är Peter Lim. Inga planer eller förväntningar har förändrats från Lims sida när det gäller ett långsiktigt projekt att göra Valencia till en av de stora i Europa igen och jag vill döda alla rykten om att Peter Lim ska sälja klubben. Det har inte inkommit några bud på hans aktier och om det skulle göra det så skulle budet inte accepteras.”
Blir ju lite löjeväckande i min värld när marionettdockan likt Bagdad-Bob spelar helt oförstående till den kritik som framförts mot att Lim inte varit närvarande på Mestalla någon gång under 2016 i krisens tider när det kanske behövts som mest. Men inget annat hade kanske varit att förvänta. Vad jag fortfarande saknar är mer konkreta ideer och planer – vad vill egentligen Peter Lim med Valencia? Och hur ser hans 5 årsplan ut? Det är i min värld helt omöjligt att förstå hans intentioner.
4. Finansiella ställningen
”- Jag kan försäkra att klubben varken genomgår någon institutionell intern kris eller ekonomisk kris, ekonomin är fortsatt solid. Men vi lär behöva se över och strukturera om planen som ligger med Bankia angående skulderna dit.”
Det faktum att Valencia inte kommer spela Champions League nästa säsong heller börjar såklart stressa ekonomin ytterligare, vi såg inför detta året att det uteblivna inflödet av pengar från CL gjorde att satsningen inte kunde genomföras i samma takt som man kanske önskat med hänsyn till Fifa Financial Fairplay. När vi nu går ännu ett år mot samma öde tillmötes så är risken väldigt stor att mörkret blir allt tätare även rent ekonomiskt och värvningar av kvalitet allt svårare.
I mång och mycket hamnar jag i samma slutsatser och dessvärre mörka tankar. För Valencia CF handlar det inte om La Liga eller Segundan –det handlar om att vara eller icke vare. Peter Lims lilla projekt med klubben är på väg att sänka den fullständigt istället för att lyfta oss ur skiten, så har Lim satt oss ännu djupare i skiten.
Nu vänder vi blad. Hur naivt det och motsägelsefullt det än må låta så ser jag ändå trots allt framemot 2017. Kanske stämmer uttrycken att det alltid är som mörkast strax innan solen går upp och att det är motvind som draken lyfter. Kanske har vi en bit kvar att vandra på våran golgata-vandring. Men oavsett vad så kommer aldrig min kärlek till klubben Valencia CF försvinna eller ens förminskas det minsta. Valencia CF för mig är varken pengar eller titlar. Det är hjärta, kultur, historia och passion. Det är den vibrerande stämningen på Mestalla, det är det villkorslösa men sällan kravlösa stödet från läktarna. Det är klubbmärket på bröstet som för mig och många andra betyder något. Valencia CF för mig är är fansen och alla de legender som passerat och satt sin prägel i klubbens historia. Det kan varken Peter Lim eller någon annan någonsin ta ifrån mig.
Amunt!
