HELGSPECIAL: Framtiden inom Valencia
Vi på Valenciaredaktionen vill passa på att önska er alla en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! I vanlig ordning vill vi även bjuda er på lite annorlunda och förhoppningsvis spännande läsning här under helgerna. Först ut är Erik Avebäcks krönika om Framtidens Valencia - disfruta!
I flera år har Valencia dragits med ekonomiska problem som begränsat klubben från att utvecklas. Bankia har nu bestämt sig för att sälja Valencia och flera intresserade köpare har visat intresse för klubben. Utan att gå in på vilka köparna är, vad kan vi hoppas på inför framtiden?
”Money can’t buy you love” är ett citat som jag alltid har gillat. Det passar i de flesta sammanhang och innebär såklart att i slutändan kommer pengarna i sig inte innebära glädje och ett gott slut. I vissa situationer, däremot, är pengar den enda utvägen för att kunna bygga vidare på något. Ett konkret exempel är Nou Mestalla som stått orört sedan 2009. Arenan som skulle vara symbolen för ett nytt Valencia, som skulle bekräfta klubbens storhet och ambition, befinner sig i ett stiljebälte.
På sätt och vis kan arenan ironiskt nog klassas som en symbol för Valencia. A sleeping giant.
Skuldbergen har varit tunga för klubben att bära. Räntan har varit för mycket att hantera och varje år har nyckelspelare blivit sålda för att klubben ska kunna hållas intakt. Fansen har aldrig fått behålla sina fotbollshjältar under någon längre tid och är i princip vana vid att förlora ikoner. Till skillnad från andra storklubbar runtom i Europa tvingas Valencia ständigt till att göra förändringar i truppen, vilket har inneburit att man haft problem med att konstruera en lagstomme. Problemen bakom kulisserna har reflekterats i problem på planen och tvärtom. En ond cirkel har det blivit.
Valencia har letat efter en hjälpande hand under en längre tid och inte förrän nu verkar det finnas en sådan hjälp som har potential att stötta klubben och dessutom ge en stark knuff i rätt riktning. Vad är då rätt riktning? Fladdermössen från östkusten lär aldrig bli ett lag som köper världsstjärnor för miljarder varje sommar, även om resurserna finns. Det handlar inte om att värva dyrt, det handlar om att värva smart. Jämför bara Jonás Goncalves som blev värvad för €1 miljon, med Nikola Zigic som blev värvad för €18 miljoner. Det ligger i Valencias historia och filosofi att skapa sina egna stjärnor och satsa på lokala talanger, så kommer det säkert att förbli, även om man med större ekonomiska muskler kan komplettera med dyrare spelare. Egentligen räcker det med att bli av med skulden och bygga färdigt Nou Mestalla, det skulle få Valencia att klara sig på egen hand och ändå kunna utvecklas. Allt utöver detta är endast ett plus för klubben och för fansen som äntligen skulle slippa oroa sig för försäljningar inför varje sommar.
På kort sikt kommer Valencia behöva köpa spelare redan i januari. Oavsett om en investerare äger klubben då eller inte krävs förstärkningar på grund av den bristande truppen i dagsläget. Framför allt kommer klubben söka efter en pålitlig målskytt, något Hélder Postiga inte anses vara. Jonás är ingen skolad 9:a och den lovande Paco Alcácer kan fortfarande utvecklas. Den talangfulle mittbacken Rúben Vezo är klar sedan tidigare och ansluter officiellt efter nyår. Sedan lär Rufete och Ayala ha några ess i rockärmen.
En sak är säker i alla fall, 2014 kommer bli ett historiskt år för Valencia när försäljningen av klubben väl går i hamn. Bara för några år sedan var Los Ché konkurshotat, nu ser framtiden ljusare ut än på länge. Valencia kommer inte bli ett Manchester City, det varken vill eller behöver man på grund av sin framgångsrika akademi som man kommer fortsätta satsa på. Nico Estevez poängterade vikten av att canteraspelare tar klivet upp i A-laget, som Jose Gaya gjorde nyligen, och hur det sprider stolthet i hela klubben. Känslan är något som alla miljarder i världen aldrig kommer kunna ersätta.
Amunt València!
