Krönika: Kärlek vid första ögonkastet
Sommarflörten blev något seriöst och efter Kondogbias debut i Valenciatröjan på Santiago Bernabeu i söndags så ska det bli oerhört spännande att följa den framtida utvecklingen för såväl Kondogbia som Marcelinos Valencia den här säsongen.
Man kan debutera och sen så kan man debutera. Att göra sin första match för sin nya klubb mot världens kanske bästa klubblag just nu Real Madrid, på bortaplan dessutom, är en utmaning som nog fått de flesta att bli extra nervösa. Men för Geoffrey Kondogbia verkade det få motsatt effekt. Efter enbart fem träningspass med sina nya lagkamrater så briljerade Kondogbia på Valencias innermittfält i sin debut. Han var den defensiva innermittfältare som städade bort Modric, Kroos och Isco stora stunder, samtidigt som han var spelfördelaren med sina passningar, motorn som satte tempot för Valencias spel och målskytt på en och samma gång. En box-to-box mittfältare med all inclusive som överträffade alla förväntningar med råge och balanserade alldeles perfekt tillsammans med Parejo på innermittfältet. Valencia har sökt efter en innermittfältare med Kondogbias kvaliteter i tre år utan att lyckas – men 2017 med Marcelino vid rodret så verkar man äntligen ha fått in exakt den spelartypen som det här bygget saknat.
Nu ska man vara försiktig med att dra alltför stora växlar över 90 minuter men samtidigt rapporteras det från Italien att denna Kondogbia har man inte sett en enda minut av de senaste åren i Inter, snarare så verkar Kondogbia ha hittat tillbaka till sin Sevilla och Monaco-form där han var väldigt framgångsrik. Debuten för Kondogbia gav också tecken på varför Marcelino så gärna ville ha Kondogbia till Valencia, för det ska vi alla veta att det funnits mängder med andra alternativ under sommaren för Marcelino, men Kondogbia har hela tiden varit Marcelinos förstaval och faktiskt så har Valencia hela tiden varit Kondogbias förstaval, trots att andra anbud varit såväl mer lukrativa ekonomiskt sett och sportsligt gett honom chansen till Europaspel. Marcelino har med andra ord lyckats sälja in sitt projekt i Valencia CF väldigt väl hos Kondogbia och flera andra nyförvärv under sommaren för den delen, som samtliga tydligt understrykt hur viktig Marcelino varit i deras val av klubb. Men det är intressant att gräva sig djupare bakom kulisserna i just Kondogbia-affären för att förstå hur Marcelino och Valencia jobbat denna sommaren.
Likt en perfekt storm har förhandlingarna mellan Inter och Valencia fortlöpt under sommaren. Från det att första kontakt togs i slutet av juni tills affären gick i lås förra veckan har båda parter mot samma mål med tålamod, för det har inte varit en enkel affär. I synnerhet inte för Valencia just nu, varken rent ekonomiskt eller sportsligt är vi idag en toppklubb i det översta skiktet. Att då kunna värva in en spelare på högsta nivån ifrån en toppklubb, på lån med en låg utköpsklausul. Ja det måste bedömas vara en otrolig succé. Kondogbias tid i Inter har aldrig riktigt levt upp till de förväntningar som kom med en prislapp på 40 Meur från Monaco men det som på riktigt fick bägaren att rinna över var tränarbytet till De Boer där Kondogbia kom på kollisionskurs och bestämde sig för att söka sig till en klubb där han kunde känna sig önskad och få en viktig roll i ett lag återigen.
Då ska man veta att Inter och Spalletti försökt få Kondogbia på andra tankar under sommaren, och förklarat att man vill se till att få ut Kondogbias potential en gång för alla i Inter och vill göra honom till en viktig pjäs i ett Inter som vill slåss om titlar i Italien. Men Kondogbias hade bestämt sig, det var Valencia och Marcelinos projekt som han ville vara en del av och där han kände att hans karriär just nu passade helt perfekt. I La Liga och i Valencia har Kondogbia alla möjligheter att hitta tillbaka till den bästa versionen av sig själv. För att Kondogbia har kvaliteter tror jag ingen betvivlar, men det krävs rätt miljö och omgivning för att få ut maximalt av dessa. Och inte bara det. Med Kondogbias kvaliteter och karaktär så kommer Marcelino dessutom att få ut betydligt mer av sitt lag som helhet, man får muskelpaketet på innermittfältet som kan styra upp defensiven, men samtidigt avlasta och komplettera Parejo i speluppbyggnaden.
Mot Real Madrid fick vi se en försmak av Kondogbias kvaliteter, han var överallt på planen kändes det som och ett tecken på att man gör saker bra på Bernabeu är när hemmapubliken visslar så fort du får bollen och skriker efter varning varje gång du tacklar. Då har man lyckats som bortaspelare på Santiago Bernabeu, Kondogbias sållar sig till en skara valencianistas såsom Albelda och Baraja före honom som varit lika hatade av Bernabeu-publiken. Kondo har fått en perfekt start på sin karriär i Valencia CF, men gäller det att fortsätta arbeta ödmjukt framåt och se till att hålla denna nivån som minimum och bit för bit växa alltmer som spelare och ledare i det här Valencia.
För egen del var det som en förälskelse vid första ögonkastet. Det är längesen man såg en lika elegant, men på samma gång bordus och hårdför spelare bära Valenciatröjan med samma självklarhet. Samtidigt så blev det också litegrann Kondogbia som förkroppsligade ute på planen det som Marcelino vill göra med Valencia CF. Det ska vara obekvämt att möta Valencia, det ska vara ett enat Valencia, ett Valencia som aldrig viker ner sig vare sig motståndet är Leganes hemma på Mestalla eller Real Madrid på Bernabeu, det ska vara stolthet att bära Valenciatröjan. Det Valencia som Marcelino så här långt visat upp är verkligen det Valencia som jag tror att vi alla valencianistas saknat de senaste åren, ett Valencia som vi återigen kan kalla vårt Valencia. Ett Valencia jag återigen kan kalla mitt Valencia. Och det handlar inte om medgång eller motgång, det handlar om karaktär, stolthet och hjärta. Det är allt vi begär. Fan vad jag ser framemot fortsättningen på denna säsongen!
A por ellos!
