Krönika: Så slutar Valencias säsong
När en fjärdedel av serien har passerat brukar det finnas tillräckligt med spelmässigt underlag för att sammanställa en säsongsprognos. Efter tio omgångar har Valencia etablerat sig själva som ett av Europas hetaste lag, så vi kikar närmare på vilka riktningar pilarna pekar åt i år. Och lite längre än så förstås.
Det var nog väldigt få som tvivlade på att Valencia skulle få sig ett lyft när Marcelino Garcia Toral bekräftades som ny huvudtränare. Trots en mindre lyckad sejour i Sevilla hade han ett imponerande facit från sina tidigare klubbar och det är sällan en så pass klockren matchning finns tillgänglig på marknaden.
Tio obesegrade ligamatcher senare befinner sig Valencia på plats nummer två i La Liga. Strukturen och idéerna, som går att se både på och utanför planen, har försett klubben med en betydligt högre lägstanivå och man kan börja ställa sig frågan:
Var ligger egentligen högstanivån för Marcelinos Valencia?
Med sin patenterade 4–4–2 samt taktiska beslutsamhet hade han precis de verktyg som krävdes för att på nytt kunna forma ett sedan länge fastlåst Los Ché. Växlandet mellan ett intensivt och rakare spel samt ett tålmodigt och bollägande sådant gör att laget är mer flexibelt än tidigare – och därmed svårare för motståndarna att hantera.
Ännu har Valencia inte bjudit något lag på några större gåvor.
Uppställningen med två anfallare gör att ansvaret fördelas jämnare och båda spelarna kan avlasta varandra såväl i målskytte som i kampen mot mittbackarna. På samma gång försvinner en spelare från det centrala mittfältet, vilket innebär att innermittfältet med Parejo och Kondogbia belastas mer än tidigare och riskerar att bli sårbara vid bristande hjälp uppifrån.
För att försvarsstrukturen ska hålla krävs det att alla orkar göra sitt jobb.
Vi har alla hört om det hårda kostschemat som truppen tvingades följa för att komma i form under försäsongen och om den hårda fysträningen laget gick i genom. Allt för att hantera av de nya kraven från lagledningen – för att formationen ska fungera. Hittills har det gått helt enligt planen just på grund av detta.
Samtidigt som Marcelinos disciplin och bestämda aura hyllas från alla möjliga håll beskrivs han av lagkapten Dani Parejo som en riktig skojare. Balanserad – ett ord som beskriver hans ledarstil ganska bra. En tränare som kan få spelare att pressa sig själva och på samma gång hålla moralen hög. Registret är brett.
Truppens bredd, däremot, är ett potentiellt problem för framtiden.
Går Zaza sönder så behöver Santi Mina leva upp till hans galna målform. Och så bra är inte spanjoren ännu. Yttersensationen Gonçalo Guedes och den skicklige Carlos Soler har Andreas Pereira bakom sig, vilket ändå ger kanterna ett bra betyg. Därefter finner vi Nacho Gil – som inte har någon större erfarenhet inom a-lagsfotbollen.
Problemet är att det kan vara farligt att bli för beroende av Guedes eller Pereira i år, eftersom båda lär försvinna efter säsongen. Den sistnamnda redan efter december, potentiellt.
Backlinje och målvakt – på lång sikt de tryggaste lagdelarna. Sett till bredden i alla fall. Att Murillo och Gabriel tävlar om platsen bredvid Garay är inget annat än ett lyxproblem, något vi inte är vana vid där bak. Dessutom kan alla mittbackar rulla boll. Ett krav för att kunna leverera i Marcelinos spelsystem.
Vad kan vi förvänta oss av laget i slutändan?
Valencia kommer inte vinna ligan, kort och gott. I en rimlig värld kommer man dock fortsätta på det inslagna spåret och haka på i tabelltoppen. Champions League är en väldigt realistisk målsättning, framför allt eftersom klubben inte tävlar på någon europeisk front i år. Denna fördel ska aldrig underskattas.
FC Barcelona må vara en klubb med ett kaotiskt klubbstyre, fast deras sportsliga förutsättningar är fortfarande överlägsna och kommer räcka för att släpa hem titeln till Katalonien. Bara det att vi talar om den klubben som en direkt konkurrent till Valencia är däremot ett mäktigt framsteg. Med fötterna på jorden och med all mänsklig logik applicerad får vi dock anta att ligatiteln är bortom räckhåll.
Om fotboll ändå vore logiskt.
