- -
Ny kavalkad i missar, ny ridå, ny kris
Än en gång skulle Valencia ta tag i sig själva och visa var skåpet skulle stå. Än en gång skulle man ge sina fans valuta för pengarna. Än en gång skulle poängen trilla in sakta men säkert, och än en gång skulle Djukic visa att projektet ändå är på gång och att det finns ljus för framtiden. Av allt detta såg vi absolut ingenting när Elche, nykomlingar i La Liga, med tre målchanser vann och tog sig förbi sin storebror i tabellen.
Hela 3000 Valenciasupportrar hade tagit sig de drygt 15 milen till Elche som ligger i samma region. Nykomlingarna skulle inte bli några problem att slå, och supportrarna ville vara där och visa sitt stöd under den förväntade segermatchen.
Alves tillbaka från skada och fick ta plats mellan stolparna istället för underpresterande Guaita, sett till matcher tidigare under säsongen ett bra val.
Av Parejo, Canales och Banega skulle en få flytta på sig till förmån för de andra två, och det visade sig bli United-ryktade, även han underpresterande, Banega som fick plats på bänken. Även det ett bra val av Djukic.
Matchen börjar trevande från båda håll, där de första tio minuterna är fysiskt tuffa med mindre fokus på att vårda bollen. En varning på Ricardo Costa efter endast sex minuter visar ungefär hur nivån låg.
Efter en kvart spelad visar det sig att Valencia ändå är här för att ta tag i taktpinnen, och hemmalaget får inrikta sig på försvar. Chanserna börjar rada upp sig i takt med att bollinnehavet hos gästerna växer. Canales testar skott men de räddas av duktige Suárez i hemmamålet.
En av de mer tongivande spelarna, Fede, visar även han framfötterna men lyckas inte få in bollen i maskorna. Samme Fede spelar vid ett tillfälle in bollen från kanten, till en felvänd Jonas, som istället för att försöka ta emot bollen och vända helt oförklarligt bara lägger sig ner framför sin bevakare och tror att han ska få straff (?) för den obefintliga knuffen.
Måste se reprisen ett par gånger för att försöka fatta vad som försiggick i brassens hjärna. Har fortfarande inte förstått något.
Kapten Costa står väl placerad efter en hörna, när Jonas förlänger bollbanan med en nick som hamnar framför portugisens fötter. Med hela målet öppet och obevakat, två meter framför sig trycker han till bollen...och prickar ribban! Gnuggar mig i ögonen och inser att detta måste vara en av 2010-talets värre missar.
Även Pabón försöker sig på skott, men inte heller han har turen på sin sida, även om viljan finns där.
Första halvlek avslutas med ungefär fem målchanser från Valencias håll, och ingen av Elche, men resultatet förblir oförändrat 0-0.
Till andra halvlek har pressen mattats av något, och efter 56 spelade minuter kan Elche sticka upp och skapa sin första målchans i matchen, som det även självklart blir mål av. En riktigt bra nick av Fidel ställer Alves som slänger sig men bara kan se på när bollen går in i mål och ger hemmalaget en fruktansvärt orättvis ledning.
Valencias avslut är inte längre välriktade utan bollen flyger titt som tätt långt utanför målburen, och Elche kan enkelt mobilisera sitt manskap i försvar till publikens påhejande.
Att offensiv kraft behövdes var ingen hemlighet, så en kvart in i halvleken kom Djukic första byte när Postiga kommer in stället för Fede. För mig ett något oförklarligt byte då ynglingen ändå var en av de bättre spelarna i laget under första halvlek.
Både Postiga och Jonas har varsin riktigt het chans, men på något otroligt och sinnesförvrängt sätt ger avsluten inget bättre än två räddningar av Suárez.
I 71:a minuten kommer Valencias andra byte, då Pabón går av till förmån för Bernat.
Sitter som bäst och förbannar Djukic för det bytet (varför ta ut en offensiv pjäs som Pabón som ändå har visat vilja och tidigare avgjort med sena mål??), när Bernat efter en minut på plan trycker till med två skott där det andra går distinkt in i kassen till en kvittering. 1-1 och den planerade rubriken ”Döden i Elche” suddas ut ur mina tankar.
Målet ger Valencia ny kraft och man börjar trycka på för ett ledningsmål, vilket med tanke på bänkens vilda glädje vid kvitteringen är otroligt efterlängtat.
Istället kan Elche kontra och få sin andra respektive tredje målchans i hela matchen, där den senare går in i mål. Herrera lyckas smita bollen förbi Costa och från nära håll placera den längs marken förbi Alves, återigen, hjälplösa räddningsförsök.
Än en gång får jag sudda ut mitt nya förslag till rubrik, ”Det kämpande Valencia fick rättvis utdelning”, och istället landa på det som står överst.
Vi får bevittna ännu ett pinsamt skådespeleri signerat Jonas och Postiga, som slutar med varning på den senare, samt ett byte Fuego-Banega, innan domaren blåser av matchen och en ny Valenciaförlust är ett faktum. Elche självklart väldigt lyckliga över utgången, där man framför sin härliga hemmapublik fick knäppa storebror på näsan och placera sig på samma poäng i tabellen.
Hemmalaget förtjänar en eloge för segern, där man med tre målchanser (nio skott) lyckas göra mål i två, samtidigt som Djukic cirkusgäng gör ett på 25 skott och bollinnehav på 63%.
Den första halvleken var väl utförd och borde renderat i åtminstone två mål för Los Ché, men en sällan skådad ineffektivitet hindrar det skrala målprotokollet från att utökas. Att missa öppet mål och så många skott borde inte vara tillåtet, men är heller inte någon ny företeelse för detta Valencia upplaga hösten 2013.
Ska Djukic ryka nu? Kan väl tycka att om han inte rök efter Swansea-, La Real- eller Villarrealförlusterna så ska han nog inte ryka nu. Med en månad kvar till vinteruppehållet lär det inte finnas mycket att göra annorlunda med det här laget.
Visst kan vi citera styrelsen efter senaste mötet: ”Djukic skjuter inte straffarna”, och skylla dagens nya förlust på spelarnas pinsamma effektivitetsgrad, men vem är det egentligen som skapar lugnet och inger förtroende hos spelarna? Vem är det som ska få truppen att tänka positivt och sluta bete sig som juniorprimadonnor på planen?
Självklart måste laget breddas med åtminstone tre klasspelare i januari, varav en anfallare med åtminstone potential till att utveckla ett målsinne, men med det materialet som finns idag SKALL en elfteplats med 17 inspelade poäng på 14 matcher inte vara acceptabelt för ett lag som Valencia.
Varför jag inte tror eller tycker att Djukic ska sparkas nu är för att det är för sent. Fortsätter den dåliga formen (den som tror något annat räcker upp en hand), fram till vinteruppehållet är saker och ting självklart annorlunda. Har coach då inte beslutat sig för att göra det rätta och avgå själv bör han åka ut direkt, utan tvekan.
Förhoppningarna på detta sjunkande skepp denna säsong är nu lägre än Maldivernas höjd över vattenytan, så jag tänker inte avsluta med något uppmuntrande i stil med ”dags att ladda om för EL”, utan tänker bara go with the flow och sätta punkt innan jag råkar få någon ynka förväntning igen.