Lagbanner
Vad fan händer Valencia CF?!
När en bild säger mer än tusen ord.

Vad fan händer Valencia CF?!

Efter en mer eller mindre misslyckad inledning av ligaspelet hade Valencia möjlighet till viss upprättelse och att vända den negativa trenden när Swansea kom på besök i Europa League-premiären. Istället blev det precis tvärtom och krisen är nu total nere på Mestalla.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja eller vad jag ska säga. Jag tror att de flesta som tagit sig så här långt för att läsa denna text redan vet vad som händer igår så någon direkt detaljbeskrivning av förnedringen på Mestalla igårkväll tänkte jag därför undvika. Framförallt för att bespara såväl er som mig själv det lidandet ännu en gång. För lika dåligt som det var igår såg vi i helgen mot Betis, det här var ingen engångsförteelse.
 
Jag är arg, upprörd, sårad, besviken men även förvånad. Valencia hade under fjolårssäsongen en väldigt tung höst med Pellegrino vid rodret, men det lyckades man få rätsida på genom Ernesto Valverdes intåg i klubben. Vad man under sommaren, när det stod klart att Valverde inte skulle fortsätta, hoppades på var att klubben nu skulle förstå att arbeta vidare med det som Valverde byggt upp och inte påbörja ett nytt skakigt, osäkert projekt igen. Den första månaden av den här säsongen visar att man gjorde precis tvärtom.
Jag väljer att citera legendaren och Valenciaikonen Mario Kempes som igår befann sig på Mestalla:
- Man kan förlora matcher, men inte på det här viset. Det här var en skam för en institution och anrik förening som Valencia CF.
 
De där raderna säger ganska så mycket faktiskt. För oavsett hur mycket Djukic pratat om inställning, hjärta och att ha elva hungriga lejon ute på planen så är det motsatsen vi har fått se ute på planen. Valencia under Djukic fortsätter att vara ett lag utan själ eller identitet. Vad som oroar mig mest är att det ser ut som om ingen bryr sig, man verkar sakna heder och hjärtat att spela för klubbmärke, för fansen som faktiskt är Valencia CF. Vad har egentligen hänt under sommarmånaderna? Vad har hänt med det Valencia som under våren uppträdde som ett av  ligans bästa lag och som ett Valencia CF vi alla kunde vara stolta över och presterade på den nivån som vi kan begära. För i ärlighetens namn så har vi inte tappat så många spelare i startelvan att förvandlingen ska vara så här brutal. Men samtidigt så kan inte all börda läggas på Djukic, det här laget har gamla problem som Valverde kanske tillfälligt lyckades sminka över. Laget saknar naturliga ledare och spelare som går i bräschen när det blåser snålt eller generalen som går i täten när det nalkas strid. Det är här det största problemet ligger när det handlar om spelartruppen. Då spelar det mindre roll att Djukic står passionerad vi sidlinjen och försöker mana på och inbringa mod i sina spelare.
 
Var ligger då det största problemet och var finns lösningen? Den uppenbara verkligheten är att Miroslav Djukic inte har spelarna med sig vilket är oerhört alarmerande efter endast några veckor av säsongen. I mångt och mycket så är vi tillbaka på ruta ett och på exakt samma ställe som vi var förra hösten med Pellegrino. Visst vi kan prata om att ge tränare tid och så vidare, men det minsta man kan begära då är att åtminstone en del signaler som sänds ut från laget är positiva. Inte en enda tävlingsmatch den här säsongen har varit bra. Knappt ens en enda halvlek den här säsongen har varit godkänd. Ifjol såg vi vad Valverde på kort tid kunde göra med samma material som Pellegrino misslyckades med. Jag sa det tidigt i våras att det viktigaste för Valencia såväl då som på lite längre sikt var att säkra upp med Valverde för en fortsättning som tränare, men här misslyckandes man fatalt och den interna maktkampen på presidentnivå blev viktigare och Valverde gick vidare. Men man ska samtidigt vara oerhört försiktigt och eftertänksam när man byter tränare mitt i säsongen, lika väl som det slog ut med Valverde, lika illa slog det ut med Koeman några år tidigare. Vi såg Pellegrino (tog 42% av poängen under sin period) misslyckas, vi såg Unai (43% av poängen under sina 16 sista matcher) under sista delen av sin epok misslyckas och vi ser nu Djukic misslyckas - kanske var då endast Valverdes (68% av möjliga poäng) era i Valencia att ses som undantaget som bekräftar regeln? För tränarna har i stort sett haft liknande trupper att arbeta med även om en del spelare bytts ut mellan åren. Vad jag menar är att en stor del av ansvaret också måste hamna hos ledningen högre upp och sportchefen i synnerhet som är den som scoutar såväl spelare som tränare till klubben.
 
Som vanligt är det såklart alltid enklare att byta ut en tränare än att byta ut 10-15 spelare. För oavsett Djukic brister som tränare är det långtifrån accetabelt att spelartruppen presterade så oerhört svagt och uppvisar en total avsaknad av moral och hjärta. Valencia befinner sig idag i fritt fall känns det som och ingen vet riktigt hur man ska dämpa fallet. Laget har släppt in tre mål eller fler fyra matcher i rad, något som inte hänt sedan 1954. Då ska vi komma ihåg att när Djukic utnämndes så sade man att nu får offensiven lida litegrann och vi ska bygga bakifrån med en stabil defensiv. Det krävs ingen raketforskare för att kunna konstatera att man misslyckats fatalt här.
 
Jag skulle vilja ställa spelare mot väggen, jag skulle vilja diskutera med Djukic, jag skulle vilja få en handlingsplan för lösning presenterad av ledningen i klubben. Men detta kommer såklart inte att ske. Det är frustrerande att vara supporter, det är ett fysiskt lidande att sitta hemma i Sverige och se Valencia uppträda så här och känna den fysiska smärtan som alla fansen på Mestalla måste känna. Hur naivt det än låter så får vi inte lägga oss ner dö nu, det är nu vårt stöd behövs som mest, det är lägen som detta som våran lojalitet testas på allvar. Spelare, tränare, presidenter och sportchefer kommer och går. Titlar, framgångsrika säsonger och framgångar varar inte för evigt. Men passionen, intresset och den kravlösa kärleken till klubben Valencia CF är evig. Det är i motvind som draken lyfter, det är ur askan som fågeln Fenix reste sig – det är dags för Valencia att nu göra detsamma, oavsett vad som krävs för att få till denna förändringen.
 
Amunt Valencia!

Niklas Hermansson@Nikche2013-09-20 09:30:00
Author

Fler artiklar om Valencia