Valencia 1-1 Barcelona: Magisk inraming och delad pott
Positiva känslor har återvänt till Valencia efter en alltför lång frånvaro och ligaettan Barcelona fick erfara vilket effekt ett taggat Mestalla kan ha på hemmalaget.
Ett fullsatt Mestalla. En nyanställd tränare. En magisk Voro tillfälligt vid rodret.
Den tunga perioden efter Nuno verkar gå mot sitt slut. Trots Barcelonas spelövertag visade Valenciaspelarna en enorm glöd och ett glänsande engagemang när världens kanske bästa lag, med världens bästa fronttrio, besökte den vackraste delen av Spaniens östkust.
Skadeläget inför matchen såg hemskt ut. Diego Alves, Cancelo, Barragán, Negredo, André Gomes, Feghouli, Javi Fuego, Rodrigo och Mustafi var några av namnen som Voro skulle få klara sig utan inför säsongens största utmaning. Istället presenterades en startelva med en snittålder på ca 22 år där Gayá, Santi Mina, Paco Alcácer, Danilo, Ruben Vezo och De Paul började på gräset. De Paul som varit utfryst av Nuno under månader klev in och visade stundtals sin tekniska briljans. Danilo såg pånyttfödd ut och gjorde troligtvis sin bästa match i Valencia. Även Mina vågade uttrycka sig mer än förut och Paco gjorde ett hästarbete på egen hand i anfallet.
Precis som väntat styrde Barcelona spelet och försökte låsa fast Valencia vid eget straffområde. Messi, Suarez och Neymar fann varandra bra vid fler tillfällen och den sistnämnda gjorde livet riktigt surt för Vezo – som vikarierade på högerbacken. Däremot dröjde det till den 25 minuten innan Jaume i målet fick en boll på sig, denna gången testade Messi ett avslut i straffområdet. Barcelona hade en mängd chanser att ta ledningen på i första halvlek, men felträffar och marginaler höll nere siffrorna för tillfället. Den första halvleken slutade mållös.
I den 60:e minuten blev Suarez frispelad, höll undan för Abdennour och sköt in bollen i mål mellan Jaume och stolpen. Repriserna på målet bekräftade vad man kände redan första gången situationen utspelade sig – Suarez var offside när passen slogs. Inte nog med detta, minuter tidigare hade uruguayanen finslipat ytterligare på sitt goda rykte med ett par välplacerade stämplingar på Abdennour och vissa frågade sig om Suarez verkligen skulle varit kvar på planen.
0-1 var i alla fall ett faktum och Valencia var fortsatt hårt under press. Anfallen som man lyckats få till i den första halvleken var svåra att göra om och de flesta anfallsförsök bröts relativt tidigt. Det var inte förrän den 86:e minuten då Paco Alcácer högg på en djupledsboll, sög ner den och höll undan för både Pique och Mascherano innan han iskallt serverade Santi Mina som dunkade in kvitteringen bakom Bravo. Mestalla exploderade och detta gav Valencia nybliven energi. Man började jaga ett ledningsmål, men Bravo var vaken på bland annat ett välplacerat skott från Danilo. 1-1 stod sig matchen ut och publiken var tydliga med att uppskatta lagets insats.
Tankar inför framtiden:
Spelarna har verkligen rest sig efter Nunos ”avsked” och med mer offensiva instruktioner, med hög press, vågade individuella spelare uttrycka sig mer. Nunos taktik hämmade många spelare - utnyttjade lagets svagheter istället för styrkorna. Hans idéer hade uppenbarligen tagit slut och den enda lösningen var att låta honom gå.
Stämningen i truppen verkade vara mycket bättre än tidigare. Spelare körde ofta high-fives när de neutraliserat ett offensivt hot från Barcelona eller efter att missförstånd inträffat och löst sig. Det var ett inspirerande lag som var på planen. Fortsättningsvis borde Gary Neville bygga vidare på och utveckla det vi fick se mot Barcelona. Hög och intensiv press, full fart i anfallen och modet att uttrycka sig som individuell spelare. Gör han detta så kommer Valencia nå nya höjder och genast återvända till kampen om CL-platserna.
Matchfakta:
Bollinnehav: 28,5 – 71,5 %
Totalt antal skott: 10 – 16
Skott på mål: 3 – 6
Hörnor: 0 – 6
Amunt València!
