-
Valencia vill återta fästningen Mestalla
Sist Djukic stod med sitt lag på hemmagräset slutade det med en vilt visslande och näsduksviftande publik som krävde förändring. Nu kommer man tillbaka till sin hemmaborg med två raka segrar och en sparkad sportchef, och förhoppningsvis ett lag som vill återbetala Mestallapubliken för de katastrofala insatser de fått bevittna tidigare.
För första gången sen Miroslav Djukic kom till den spanska östkusten som tränare ställs han nu mot sitt gamla lag, det Real Valladolid som han tränade under två säsonger innan han återvände till den stad han tidigare spelat i.
Förra omgången tog sig hans lag upp på fötter igen, när Getafe välbehövligt kunde besegras, och i torsdags togs en svettig 2-3-seger i Schweiz när St. Gallen med en man mindre till slut tvingades kapitulera mot spanjorerna. En enmålsseger som är en rejäl underprestation jämfört med det förkrossande målkalaset man ställde till med mot samma lag hemma på Mestalla omgången innan. Att Valencia inte höll någon EL-slutspelsnivå var tydligt, och än så länge är jag inte den som verkligen ser fram emot utslagsrundorna, då laget fortfarande har enormt mycket att jobba med innan man är redo.
Ett steg mot detta är morgondagens match, där motståndarna inte gjort särskilt bra ifrån sig i ligan, och för närvarande ligger strax över nedflyttningsstrecket med endast elva inspelade poäng (f.ö. endast fem efter Valencia).
Tränare Juan Martínez behöver en seger lika mycket som Djukic, dock för att undvika att bli omsprungen av de tre lagen under honom, inte för att som Valencia leva på hoppet om att kämpa för Champions Leagueplatserna.
Sist förödmjukades man i och med 1-0 förlusten borta mot Almería, och nu är man sugna på revansch även om man vet att Los Ché kanske inte är det bästa laget att hoppas på att ta poäng mot. Vi som följer Valencia har dock lärt oss att underprestation inte är någon högoddsare, vilket både Real Sociedad och Almería fått veta.
För oss nordbor kan det vara lite extra intressant att se Daniel Larsson i den Valladolianska tröjan, då han tagits ut i den artonmannatrupp Martínez tagit med sig.
Djukic tampas med en hel del skadeproblem, då Alves, Pereira, Guardado, Fede och Feghouli drabbats av skador och inte kan delta. Guaita har inte fått särskilt mycket speltid då han mest fått agera bänkvärmare för Alves, och har sen sitt inhopp på Coliseum Alfonso Pérez släppt in två mål (båda mot St. Gallen). Pereira och Fede ses annars som de största avbräcken.
Två spelare som på sistone gjort bra ifrån sig, och högst troligt spelat till sig en startplats, är Canales och Piatti, där den senare antagligen tar Fedes tomma plats.
Att just dessa två har spelat upp sig på sistone och verkar ha följt samma progressiva kurva har sina förklaringar. De här tre åren tillsammans i klubben har skapat en vänskap som fått de båda att stötta varandra till max både på och utanför planen.
När klubben tryckte på för en försäljning av argentinaren Piatti vägrade han lämna, och Sergio Canales fanns där och stöttade hans beslut och kamp för att komma tillbaka och återta en plats i truppen. Detta kunde i många Valencianos ögon verka lite konstigt med tanke på det bristande förtroende den lille mittfältaren fått av både Valverde och Djukic, då han lämnades hemma under lagets USA-turné.
När Canales tidigare förra året skadade sig illa ännu en gång och tvingades vara borta från fotbollen i ett flertal månader var kompisen en starkt bidragande orsak till att spanjoren kunde komma tillbaka till fotbollsplanen starkare än tidigare.
De båda gjorde i Schweiz sin kanske bästa match någonsin i Valenciatröjan, och tog ännu ett stort kliv mot en startplats. Canales är den spelare som deltagit i flest matcher den här säsongen, hela 17 stycken, men endast sju av dessa som startspelare. Ytterligare två-tre väl utförda insatser och jag kan sätta mina sparpengar på att han regelbundet kommer börja stå med på plan under inmarschen.
De båda vännerna var stora bidragande orsaker till att laget lyckades plocka hem tre poäng, placera sig som gruppetta och i princip bli klara för slutspelsrundan. En liknande insats håller vi tummarna för imorgon då poängen i ligan måste börja rulla in igen.
Ska Valencia bli något annat än ett mediokert mittenlag krävs segrar, och Valladolid ska då utan några större problem besegras.
Möjliga startuppställningar imorgon:
Valencia: Guaita, Barragán, Ricardo Costa, Mathieu, Bernat; Javi Fuego, Banega, Parejo; Canales, Piatti, Alcácer.
Valladolid: Mariño; Rukavina, Rueda, Valiente, Peña; Omar, Rubio, Rossi, Rama; Larsson, Guerra.
Domare: Delgado Ferreiro
Plats: Mestalla.
Tidpunkt: 17.00.
Amunt Valencia!
