VCF 3-1 Sevilla: Rånade på finalplats trots mäktig prestation
Livet är inte alltid rättvist och fotboll är inte alltid rättvist. Det räckte inte med att visa hjärta och vända underläget mot Sevilla med en makalös och, framförallt, regelrätt insats. Från att ha gått emot orättvisan så ändrades scenariot på en sekund – i den sista sekunden av matchen.
Det kändes som att Valencia spelade emot både Sevilla och UEFA inför att det andra utslagsmötet skulle slå igång i Europa Leagues seminfinal. Los Ché hade ett spektatulärt ”go” med sig tack vare de otroliga hemmafansen som dök upp för att bära laget vidare till en drömfinal.
När domaren väl drog igång matchen kunde man se eld i spelarnas ögon. De visste att det krävdes en världsinsats för att gå vidare. Inget annat fanns på kartan.
Efter 13 minuter fullkomligt exploderade Mestalla när Feghouli oerhört snyggt kombinerade sig igenom Sevillaförsvaret tillsammans med Vargas innan han skottfintade sig in i planen och dunkade in den bakom Beto med vänsterfoten. Det tidiga målet var precis vad Valencia hade eftersökt och nu var öppnades matchen med ett riktigt golazo. Målet gav Valencia, och framförallt målskytten Feghouli, extrem medvind. Sevillaförsvaret fick helt plötsligt ett extremt självsäkert Valenciaanfall emot sig och riktigt farliga chanser skapades.
Feghouli snurrade upp försvarare efter försvarare. Mathieu lämnade sin mittbacksplats då och då för att hänga med i anfall som den kvicke ytterback han en gång var. Det var dock den, nästan bortglömde, anfallstjärnan Jonas som klev fram härnäst. Bernats inlägg hittade pannan på brassen som pressade in den bakom Beto som inte hade studsen med sig när bollen letade sig in via stolpe, ribba och nacke. Om Mestalla exploderade vid 1-0, så var det en atombomb som detonerade vid 2-0, tack vare ”O Detonador”.
I den 35:e minuten fick Sevilla sitt första jätteläge genom Reyes efter en klack från Bacca. Spanjoren var helt själv framför ett relativt öppet mål men Diego Alves gjorde en spektakulär räddning och offrade sig framför Reyes.
Sevilla fortsatte med att visa initiativ men Valencia var fortfarande farligast i chansskapandet. Beto fick mycket att jobba med. De tidigare målskyttarna, Feghouli och Jonas, såg ständigt farliga ut framåt för hemmalagets del och var ett konstant orosmoment för den andalusiska klubben.
Efter en jakt fylld med blod, svett och tårar fick fansen på Mestalla se magi när Mathieu satte trean på en hörna. Först hade fransosen fått bollen högt över sig och missat nicken, men med en studs var bollen tillbaka hos honom och han tryckte upp den i nättaket från nära håll. Målet innebar många vackra saker. Inte bara hade Valencia kämpat sig tillbaka från ett extremt svårt underläge framför hemmafansen som så gärna velat se det. Man hade dessutom börjar besegra orättvisan som hade inneburit ett godkänt offisdemål från första mötet samt en totalt felaktig avstängning på Paco Alcácer.
Fotbollen hade segrat!
Men det hela gick från en hjältesaga till en tragedi.
Pizzi hade hanterat sina byten perfekt och börjat ställa om till försvar. Tilläggstiden kom och man kunde nästan ta på flygbiljetterna till Turin. Då hände det sannolika och orättvisa. Ett inkast letade sig fram till M’Bia som svävade upp och nickade in bollen bakom Diego Alves. Ingen kunde tro att det var sant. Sevilla hade inte spelat bra nog för att förtjäna ett mål, men som vi alla vet sedan tidigare är fotboll sällan logiskt. Valenciaspelarna sjönk ihop. De visste att bortamålet gav Sevilla vinst och därmed avancemang till finalen.
Den bittra känslan gick inte att beskriva. Man ville rikta ilska och irritation åt alla håll, men inget gick att göra. Det stolta fartyget från östkusten hade blivit sänkt tillslut. Men en sak är säker. Man gick ner med flaggan i topp.
Matchfakta
Bollinnehav: 57 – 43 %
Avslut: 7 – 6
Hörnor: 4 – 3
Offsides: 1 - 2
Amunt València!
