Valencia – Barcelona 2-2: Eldupphör!

Vi fick precis den matchen vi ville ha. Valencia stod upp och spelade stundtals ut Barcelona hemma på Mestalla i den första halvleken. Katalanerna kom dock tillbaka starkt efter paus och lagen delade till slut broderligt på poängen efter en otroligt häftig och underhållande fotbollsmatch!

Första halvlek är Valencia bästa 45 minuter så här långt den här säsongen, kanske de bästa på flera år. Laget var ständigt synkat i defensiven, man växlade mellan bollinnehav när Barcelona var samlat och snabba omställningar när de låg utspridda för att straffa Blaugrana. Att Emery redan lyckats få ihop det nya Valencia så här bra på så kort tid är otrolig imponerande! Med hög press och anfallsspel över hela banan så spelar vi ut ett Barcelona som sin vana trogen mest försöker spela kvadraten på mittplan. Det blev omgående ganska tydligt att Valencia ville anfalla snabbt längs med kanterna. Guardiola chansade med en 3-4-3 uppställning inledningsvis, något som Emery utnyttjade maximalt genom att låta Mathieu och Alba växelköra längs vänsterkanten och gång på gång sätt Mascherano i bekymmer.

Efter tolv minuter sprintar Mathieu förbi längs vänsterflanken, avancerar in i straffområdet och söker med ett hårt inspel Soldado i bortre delen. Först på bollen hinner dock Abidal som olyckligt styr bollen in i eget mål, 1-0 och ett exploderande Mestalla är ett faktum. Dock så skulle Valencias glädje och ledning inte vara särskilt länge. Två minuter senare hittar nämligen Messi fram till Pedro som säkert sätter bollen intill första stolpe och kvitterar. För övrigt Barcelonas enda riktiga målchans under första halvlek.

Men Valencia låter inte sig nedslås av detta, snarare tvärtom. Ever Banega och Albelda tar åter tag i taktpinnen och Valencias höga press sätter ständigt Barcelona i bekymmer när man inte får spela det spelet man vill och är vana vid. Mathieu fortsätter att utmana ute till vänster och efter 22 minuter spel är det dags för genombrott igen. Identiskt som vid 1-0 målet bryter han i straffområdet och söker Soldado, som i kamp med Abidal inte får tag i bollen. Istället hamnar den framför fötterna på Pablo Hernandez som behärskat placerar in 2-1 och los Ché återtar rättvist ledningen.

Strax innan pausvilan får vi ännu en patenterad Mathieu löpning och genombrott. Den här gången serveras Soldado öppet mål, men Goldado lyckas denna gången få bollen utanför målramen. På reprisen ser man ett en liten touch på Valdes ställer Soldado något, men självklart borde vi ha haft 3-1 där.

I paus tvingas Albelda utgå och in kommer istället Tino Costa som inte riktigt är samma spelartyp som Albelda, vilket också blir tydligt under den andra halvleken där los Ché får problem på innermittfältet. Valencia inleder dock bra och är ytterst nära att utöka ledningen när Pablo H kommit loss på högerflanken och sökte Canales/Soldado i straffområdet men där ingen av anfallsspelarna riktigt får träff på bollen.

Allt eftersom så märker man att Valencias presspel från första halvlek börjar mattas av och man sjunker omedvetet allt längre bak i banan, vilket gör att anfallen blir väldigt korta och Soldado samtidigt väldigt isolerad längst fram i anfallet. Lite deja vú känslor från matchen på Camp Nou förra hösten där Valencia var klart bäst innan paus, hade ledningen med 0-1 som kunde varit större, men där man sedan tappade allt i andra halvlek och förlorade med 2-1.

Barcelona fick ett allt större bollinnehav, men hade ovanligt svårt att omsätta detta till klara målchanser. Valencia såg under större delen av halvleken väldigt strukturerade ut och kontrollerade matchen. De lägen som dök var närmast mer eller mindre bjudningar av Valencia när man inte riktigt låg synkade och i linjen med backlinjen. Först är det Messi som får ett friläge, men där Rami otroligt nog hinner tillbaka och störa tillräckligt för att Guatia ska kunna greppa bollen. Med kvarten kvar hittar Messi en djupledslöpande Fabregas, där Miguel ligger alldeles för långt ner och upphäver offsiden. Den forne Arsenalspelaren gör inget misstag utan rullar säkert in 2-2. En kalldusch för Valencia samtidigt som det hängde litegrann i luften. Det är alltid en kalkylerad risk att försöka ligga högt med backlinjen mot ett lag som Barcelona och idag blev man tyvärr straffade vid några tillfällen, samtidigt som Barcaspelarna många gånger blev avvinkade i offsidepositioner.

Slutskedet av matchen blir något dramatiskt. Först så hittar linjemannen ett rött kort på Jordi Alba (han ska ha sagt ”Me cago en tu puta madre” rakt ut i luften och inte direkt till någon domare) vilket sätter Valencia i bekymmer att avsluta matchen med en man mindre och Barcelona skulle få en sista möjlighet. Som om det var en avslutning regisserad med ett blytungt slut serverades David Villa bollen helt fri i straffområdet och för några sekunder så slutar världen utanför att existera för min del. Inte fan skulle Barcelona få vinna den här matchen med ett mål på övertid, av självaste MaraVilla, på Mestalla?!
Vicente Guatia visade istället varför han är förstemålvakt i Valencia och stod för en enastående enhandsräddning och Valencia kunde rida ut stormen som uppstod på slutet.

Tränarkommentarer efter matchen

Unai Emery:
”- Vi gjorde en storartad match och heroisk insats. Tyvärr lyckades vi dock inte ge våra supportrar den segern vi ansåg att de liksom vi förtjänade ikväll .”

Pep Guardiola:
”- Om vi kikar på slutet av matchen, de sista 20 minuterna, så kunde vi vunnit matchen. Men innan dess var Valencia bättre laget och gav oss ständigt bekymmer, framför allt längs vänsterkanten.”

Nycklar i matchen

Franskt längs flanken

Jeremy Mathieu! Som han skojade med den blåröda backlinjen i första halvlek. Gång på gång löpte han med sina patenterade älgakliv förbi stackars Mascherano och låg bakom båda Valencias mål i den här matchen, vi minns även serveringen till Soldado. Att han dessutom hjälpte Jordi Alba i defensiven förstärker fransmannen betyg ytterligare. Mathieu gjorde utan tvekan en högst matchavgörande insats den här kvällen.

Krigare som mattades

Matchens första 45-60 minuter orkade Valencia med sina höga press och tvingade då Barcelona att spela på ett sätt som man varken är vana vid eller trivs särskilt bra med. Los Ché vågade och orkade anfalla med hela laget och man vårdade bollen väl när man väl hade den. Då hade man Barca i klar brygga och ledningen i pausvilan både kunde och borde varit minst ett mål större. I den andra halvleken mattades Valencia samtidigt som Barcelona satsade allt framåt. Med lite flyt kunde man kanske lyckats lite bättre i någon spelvändning, men Barcas tryck gjorde att det hängde ett kvitteringsmål i luften.

Soldados tunga afton

Roberto Soldado har inlett säsongen strålande med fem mål på de första tre matcherna. Mot Barcelona hade han en något tyngre kväll. Han fick inte riktigt samma flyt i bollbehandlingen och den där killerinstinkt vi vant oss vid saknades när de heta lägen dök upp. I den första halvleken lyckas den gode Roberto missa öppet mål och i inledningen av den andra får han inte riktigt träff på Pablos inspel. Hade Valencia fått 3-1 är jag övertygad om att vi drygat ut serieledningen ytterligare.

Slutligen

Ligan är död, länge leve ligan! Så har det hetat i debatten kring den Spanska Ligan. Gårdagskvällen var tänkt som en vågdelare, skulle Valencia fortsatt kunna ”överraska” eller skulle Barca ”återställa ordningen” i ligatoppen? Alla som såg matchen fick se ett Valencia som var klart överlägsna Barcelona i 60 minuter. Vi fick se en första halvlek där Valencia skulle avgjort den här matchen. Vi fick se ett vilt kämpande, nästan aningen desperat Barcelona slita till sig en poäng på Mestalla. Valencia ska va stolta över sin insats, men trots detta fick los Ché ”bara” en poäng med sig från matchen, medan Blaugrana ska glädja sig åt den poängen som åkte med trunken hem till Katalonien.

Det är lätt att känna bitterhet efter en sån här match. Med all rätt, för vi ska inte vara nöjda med en poäng såsom den här matchen utvecklades. Var något lag värd samtliga poäng så var det Valencia, sett över 90 minuter. Vi visade att vi är minst lika bra som utomjordiska-historiens-bästa-lag-nånsin Barcelona. Det ska vi ta med oss. Med en backlinje som var i stort sett helt ny och en anfallsduo som så smått börjar lära känna varandra så spelade vi ut Barcelona långa stunder. Vi borde ha avgjort matchen i första halvleken. Men å andra sidan, vilken jävla insats av ett heroiskt Valencia! Banega var återigen fantastisk på mittfältet, Ruiz-Rami är omutbara som mittlås, Mathieus löpningar på kanten rev upp stora sår i Barcelona. Det här laget kommer att växa ytterligare under säsongen och med den här inställningen och moralen som verkar finnas inom truppen kan det räcka långt. Känslan från Mestalla förmedlades igår genom TV-rutan och man satt med gåshud på armarna och puls på närmare 200 och upplevde ett Valencia vi inte sett på många år, utan respekt, ett Valencia som visade att Mestalla es nuestra casa! Spelar ingen roll om motståndarna heter Fabregas, Messi eller David Villa– här bestämmer vi. Bienvenido a Mestalla, cabrones!
Det känns verkligen som om vi är tillbaka!

Det var en match och en poäng som gav mersmak för framtiden. Vi visade att vi blir att räkna med, vi visade att ligan lever i allra högsta grad.
Kom ihåg att Vi är fortsatt serieledare. De jagar oss.
Vi är på väg.

Matchinfo

Mål: 1-0 min 12, Självmål; 1-1 min 14, Pedro; 2-1 min 21, Pablo H; 2-2 min 77, Fabregas.
Varningar/Utvisning: Rami, Soldado och Jonas i Valencia. Rött kort direkt till Jordi Alba. Mascherano varnad i Barcelona.
Avslut mot mål: 9-9
Hörnor: 4-3
Frisparkar: 5-13
Bollinnehav: 38-62 % Totalt (första halvlek 45-55 %)
Publik: 50 000 åskådare på Mestalla
Domare: Velasco Carballo, en av planens sämsta aktörer den här kvällen. Får betyget 3/10 i Marca.

Källor: superdeporte.es, marca.com, valenciacf.com