Valencia - Real Madrid 2-3: Vilken jävla match!
En hyllning till fotbollen, så kallas matchen i spansk media idag. Mötet mellan Valencia och Real Madrid överträffade alla förväntningar och innehöll allt och lite till. En högoktanig match med fotbollsporr, kamp och spänning i 94 helintensiva minuter. Jag vet inte om jag riktigt hämtat mig än helt och hållet. Men jag konstaterar att Valencia är tillbaka, på allvar.
Vi bad tyst om en underhållande fotbollsmatch på förhand. Två lag som brukar bjuda upp till dans ställdes mot varandra nere på Mestallas gröna dansgolv i en viktig sexpoängsmatch i toppen av tabellen. Valencia jagade inte bara revansch för fjolårets 3-6-magplask utan man ville även få kontakt med toppduon på allvar, man ville visa att det skulle vara ett trekejsarslag den här säsongen, åtminstone en stund till. Vi fick det mesta vi på förhand förväntade oss, en sprakande fotbollsföreställning som levde i allra högsta grad hela vägen fram till de sista dramatiska sekunderna av matchen.
Match resumé
Första halvlek
Vi fick se en pigg inledning av Valencia som pressade gästerna hårt initialt, precis som väntat. Men sen hände något och los Ché föll tillbaka rejält samtidigt som man tillät Real Madrid ta över taktpinnen helt och hållet. Valencia fick svårt att skapa något eget spel, Real Madrid tilläts dominera och ett bortamål hängde i luften kändes det som. Det skulle också komma efter 19 minuter spel. Efter en snabb och smart slagen frispark av Alonso på mittplan kunde Benzema skickligt ge Madrid ledningen när Valenciaförsvaret stod och sov. Så här enkla mål får man helt enkelt inte bjuda ett lag som Real Madrid på. Samtidigt måste man applådera de individuella prestationerna vid målet, en passning från Alonso som höll Mendieta-klass, en mottagning med högran, avslut med vänstran av Benzema som höll högsta världsklass.
Valencia hade efter målet fortsatt svårt att få till något eget spel och lagets anfall blir väldigt korta, samtidigt som man har det jobbigt i försvarsspelet där Real Madrid har ett stort bollinnehav och faktiskt dikterar matchen precis som man vill i det här läget, dock utan att skapa några riktigt farliga målchanser. Efter 28 minuters spel får Valencia en hörna där kvällens första straffönskan kommer från publiken efter en nick av Rami, men där bollen förmodligen tar rakt i bröstet på Madrid-försvararen. Matchen går så sakta mot en efterlängtad pausvila och jag hinner tänka att underläge 0-1 i paus är helt ok med tanke hur dåliga vi faktiskt varit, i samma stund som tanken försvinner så kommer Ronaldo i ett friläge med Diego Alves. Brassen kommer dock ut fint och kan parera portugisens avslut. 0-2 där och matchen kunde varit död. Vi går till omklädningsrummen med ställning 0-1 på tavlan och en stor Real Madrid dominans.
Tankar i halvlek
Dani Parejo har inte haft många rätt, han slår bort enkla bollar och ligger ständigt fel i positionerna känns det som. Rostig visst, men det känns nästan som tjänstefel att spela en matchrostig spelare som Parjeo i en så pass viktig match. Överhuvudtaget har Valencia haft stora problem på innermittfältet där Real Madrid fått vandra fram helt ostört och dominera precis som man vill. Varken Tino eller Parejo når upp till en nivå som krävs en sådan här kväll. Ever Banega saknas rejält. Offensivt har vi svårt att hålla kvar bollen på offensiv planhalva och förlänga våra anfall. Kanske krävs förändringar av Emery redan i pausvilan.
Andra halvlek
Valencia kommer ut som ett pånyttfött lag i andra halvlek och vad Emery än sagt till spelarna i paus så verkar det fungera. Efter 49 minuters spel skapar hemmalaget en halvchans efter en fin nick fram av Soldado, men där Parejo misslyckas i mottagningen och chansen rinner ut. Valencia försöker få till mer eget spel och lyckas väl med detta, vilket gör att bollinnehavet börjar jämnas ut. En spelare som inleder andra halvlek piggt är landslagsmannen Jordi Alba som bland annat tunnlar en vilsen Arbeloa, som senare byts ut mot Raul Albiol. Valenciasonen Albiol som för övrigt tas emot med applåder av Mestallapubliken som även den börjar vakna till liv och vädra morgonluft efter Valencias pigga inledning.
Efter 50 minuter spel skapar Valencia en farlig hörna och behåller trycket mot Real Madrid. Minuten efter är det nära igen efter ett farligt inspel från Mathieu som går rakt igenom målområdet och där Soldado är en tånagel ifrån att nå bollen och kvittera. Det är klar Valenciadominans i inledningen av andra halvlek och en väldigt tydlig scenförändring jämfört med första halvlek. Matchen hettar samtidigt till mer och mer där såväl Özil, Marcelo som Ronaldo varnas hos gästerna under de första tio minuterna och serieledarna är nu under klar press.
57:e minuten och en hörvariant Valencia som sånär resulterar men Tinos skott går inte igenom Reals försvarsmur. Mestallastämningen vibrerar nu och det går inte att sitta still i soffan. Jonas kommer in istället för Parejo som haft en väldigt svag afton, bra med tidigt byte Emery även om jag gärna sett det redan i paus. En rörig situation efter 60 minuter där Diarra rullar runt som en hund på agility skapar en del gruff mellan spelarna och domaren håller på att tappa greppet om matchen. Özil kunde och borde kanske blivit utvisad i sekvensen senare men ingen åtgärd från domaren som är under tuff press just nu, precis som de rödklädda gästerna. Till och med Mourinho börjar bli nervös vid bänken och börjar diskutera med Albelda vid en avblåsning.
Minut 66 och en fin framstörtning av Victor Ruiz från sin mittbacksplats, men där Mathieu väljer att ta skott långt utifrån och ett bra läge går om intet. Fortfarande är det klart Valencia som har det största bollinnehavet och taktpinnen, även om pressen från inledningen mattats av något, mycket beroende på att domaren tappat kontrollen av matchen och där det efter i stort sett varje duell är dispyter och diskussioner just nu. 20 minuter kvar och på förhand kunde man inte föreställa sig vilken dramatik som väntade oss.
Vi börjar i den 71:a minuten. Kalldusch för Valencia och Mestallapubliken och otroligt orättvist när Serigo Ramos nickar in 0-2 på en hörna. Bedrövlig markering från hemmaförsvaret och bollen studsar retligt enkelt förbi Alves in i burgaveln, på nytt bjuder vi på ett baklängesmål. Under all kritik och helt matchavgörande. Så stod det i mina matchanteckningar, dålig markering var det men helt matchavgörande var kanske att ta i.
Det var väldigt tungt för Valencia just då, man var klart på väg mot ett kvitteringsmål och hade under hela andra halvlek satt en rejäl press på Real Madrid som så långt varit helt ofarliga offensivt. Men det blir väldigt tydligt dels hur små marginalerna är på den här nivån men även hur hårt straffade man blir om man slarvar med detaljerna i försvarsspelet.
Pablo Hernandez bytts kort efter målet in istället för Feghouli som varit hyfsat anonym den här matchen. Pablo har inte varit på planen länge när han blir inblandad i reduceringsmålet. En fin löpning av PH och fint anfall av Valencia, där Jonas pass skär igenom Madrid-försvaret till en sopren PH som missar sitt friläge men där Soldado oerhört distinkt dunkar dit reduceringen och matchen lever i allra högsta grad! Mestallapubliken bär fram sina hjältar.
Valencia får åter ny energin och får tryck på Real Madrid. Fem minuter efter reduceringen så kommer Mathieu runt på kanten, hittar med ett fint inspel till Soldado som sånär gör 2-2 men där Marcelo täcker till hörna med centimetrar tillgodo. Hörnan blir dåligt slagen och istället så kan de rödklädda Los Blancos ställa om. En långboll mot Ronaldo i djupled där Alves hamnar på mellis och portugisen kan därefter enkelt placera in 1-3 i tom kasse. På nytt ett alldeles för billigt mål och egentligen helt ologiskt sett till matchbilden just nu. Men samtidigt äckligt effektivt av Real Madrid i sin sylvassa kontringar. Ridå ner trodde nog de flesta med tvåmålsunderläge och endast 9 minuter kvar att spela.
Men så i den 83:e minuten ställer vi oss frågan (för vilken gång i ordningen denna kväll?) - vad händer!? Pablo Hernandez jagar en boll som ser hopplös ut och där Marcelo räknar med att den ska rinna ut till inspark, men Pablo hinner upp den och hittar Soldado i straffområdet som styr in 2-3. Hay partido otra vez!
Sju minuter kvar och full fart framåt för Valencia som nu desperat jagar det där kvitteringsmålet man är så väl värda. Aduriz som kommit in för Jordi Alba testar skott utifrån men Casillas sträcker ut och räddar. Tiden går nu alldeles för snabbt och börjar rinna ut för los Ché som gjort en heroisk insats i andra halvlek. Tyvärr ger det inga bonuspoäng.
Minut 88 Adil Rami avancerar fram och provar skott från mittlinjen mer eller mindre, något övermodigt kanske. Återigen så kommer tanken att Madrid har varit äckligt effektiva vid sina lägen, som dock Valencia bjudit på alltför givmilt i huvudet och det känns för jävligt att vi förlorar denna match.
Minut 89 och Soldado gör 3-3!! Döms dock bort för offside. Helt korrekt kan vi se på reprisen, men den där tiondelssekunden innan man upptäcker flaggan – obeskrivbart glädjerus. Domaren visar ännu en gång upp sin bristande förmåga att leda den här typen av matcher när RM lyckas ta en minut på sig vid en inspark. Asi asi, asi gana el Madrid ekar över Mestalla som just nu kokar.
93:e minuten, frispark på mittplan för Valencia, sista chansen? Lyftning av Tino som nickas bort. Dock så vaskar man fram en ny frispark nere vid kortlinjen, nu eller aldrig Tino Costa. Bollen lyft in perfekt, nick av Rami (?) via Casillas fingertoppar i ribban, på returen räddar en liggande Higuain på mållinjen med armen, ingen åtgärd domarteamet. En videosekvens från Higuains räddning finns här: http://www.youtube.com/watch?v=i-Ccfj-D_i0&feature=youtube_gdata_player
Sekunderna senare blåser domaren av matchen som slutar 2-3. Helt jävla otroligt! Mestalla är i upplösningstillstånd.
Analys
Så mycket känslor, blandade känslor självklart. Det är så här en fotbollsmatch ska vara. Alltid. Spänning in i det sista och man sitter där helt genomsvettig med en puls på närmare 500 när domaren blåser av matchen. Den här matchen hade väl ändå allt man kan önska sig med många fina mål, kamp, känslor, svängningar fram och tillbaka samt ett kontroversiellt slut. Först och främst vill jag säga tack för matchen till Real Madrid som tydligt bjuder upp på dans och ser till att vi får en sprakande fotbollsmatch som lever i 94 minuter. Laget är inne i en formtopp med elva raka segrar vilket självklart är imponerad, då har man också de små marginalerna på sin sida med domsluten. Detta är inget vi kan eller ska klandra Real Madrid för. Men det hindrar inte mig från att känna att mitt Valencia förtjänade minst en poäng efter den här holmgången.
Valencia gör en andra halvlek som gör mig oerhört stolt, man står upp som ett lag, dominerar mot ett formtoppat Real Madrid och förtjänar minst en poäng. Ett domarteam som inte pallar trycket och egna misstag i försvarsspelet förstör den här annars magiska kvällen och helt fantastiska matchen. LFP ska ha sig en rejäl känga här också, hur kan man utnämna en så pass orutinerad domare till ett sånt här uppdrag? I en så viktig match på Mestalla där det är allmänt känt att påtryckningen från publiken är stor, då förstör man för fotbollen genom att ge matchen till en domare som tappade kontrollen tidigt i andra halvlek. En domare som på övertid kanske gör på sig i byxorna och inte vågar blåsa den straff som Valencia borde fått. Varför ska den här typen av matcher alltid avslutas och i efterhand handla om ett tveksamt domslut? Jag blir så trött. Den här matchen förtjänar så mycket mer än så, men ändå är det detta som man bär med sig på näthinnan direkt efter matchen. Bitterheten når en ny lägstanivå.
Det var längesen jag såg Valencia gör en så pass bra halvlek som den andra idag. Man gör det dessutom mot kanske världens bästa lag just nu, detta bär vi med oss, detta ska vi vara stolta över. Men vi går återigen lottlösa ur den här typen av matcher, Emery fortsätter att misslyckas med att besegra något av de största lagen. Idag får Unai ta på sig en del av skulden, att starta med Parejo visade sig vara helt fel och den första halvlek var man totalt underlägsna Real Madrid taktiskt sett. Ett plus för de förändringar som kom till i pausvilan och de byten som han gjorde i andra halvlek som faktiskt såg till att matchen fick liv igen.
Sammanfattningsvis var det stor fotbollsunderhållning vi bjöds på, Mestalla vibrerade som aldrig förr och hyllade sina hjältar efter matchen när man tillfälligt släppte det kontroversiella domslutet. Det var med gåshud man såg Valenciaspelarna hyllas efter matchen av den fantastiska hemmapubliken, man hade verkligen gett alltför laget och gav aldrig upp. Man förtjänade så mycket mer i den här matchen än vad man fick med sig rent poängmässigt. Förhoppningsvis så kan vi bära med oss den här känslan och ta med oss den andra halvleken till framtiden. Vi har återigen visat att vi är med där uppe, vi är tillbaka på allvar. Detta var en match där jag som Valencianista satt och var oerhört stolt över laget som jag stöttar helhjärtat. Det var en match som tydligt visade för mig varför jag älskar detta Valencia.
A por ellos oeee!
Matchfakta
Mål: 0-1 min 19, Benzema; 0-2 min 71, Ramos; 1-2 min 74, Soldado; 1-3 min 78, Ronaldo; 2-3 min 83, Soldado
Bollinnehav: 56-44 %
Avslut: 14-12
Hörnor: 5-2
Varningar: 2-7
Domare: Vitienes Teixeira, får betyget 6/10 i madridbaserade Marca
