Summering av 2011: Ännu ett år är över
Ännu ett år är över, och då är det dags att kavla upp tröjärmarna och summera vårt älskade Sevillas år. 2011 var året då jag för första gången fick skåda mitt Sevilla FC på plats. 2011 var året då man för första gången på åtta år missade Europaspel. 2011 var året då såväl Renato som Luis Fabiano lämnade klubben. 2011 var året då man startade en nysatsningen i laget. Hösten 2011 var året då laget gjorde sin bästa inledning på 66 år. Det här är min summering av året 2011 för Sevilla Futbol Club!
2011 inleddes av en sjuhelvetes januari-månad, likt alla andra säsonger. Nio matcher inom loppet av 27 dagar. Fem la liga drabbningar och fyra Copa del Rey-matcher. Sevilla kom tillbaka från juluppehållet med en fruktansvärt oviss form, och jag var knappast ensam om osäkerheten kring vart laget stod. Trots detta så segrade man i den första matchen under året 2011, en match som utspelades på Ramon Sanchez Pizjuan där man tog emot ett än mer formsvagt Osasuna. Frederic Kanoute blev matchens enda målskytt i en match där Osasuna lika gärna kunde vunnit. Detta följde man upp med att krossa Malaga på la Romareda (3-0), spela ut Real Sociedad i Baskien (3-2) för att att efter detta ta en mycket stark pinne på el Madrigal i Copa del Reys kvartsfinal (3-3), detta efter att man vänt matchen likt en omelett från såväl 2-0 och 3-1. Stor matchhjälte Romaric!
3-0 i returen mot Villarreal, och avancemang till semifinal där Real Madrid dessvärre blev för tuffa. Den stora snackisen under det dubbelmötet blev dock likt allt för ofta domarna. På Sanchez Pizjuan blev Fabiano rånad på sitt kviteringsmål, och på Bernabeu så upprepade sig historien efter att Negredo blivit avblåst offside då hans iskalla avslut vobblat in över en chanslös Casillas. Bittert var ordet, men vad ska man ha för förväntningar i semifinal mot Real Madrid? Vi kunde gått till final, men inte ens 45000 ursinniga Sevillistas kunde ta våra vita krigare till ännu en Copa del Rey-final.
Till råga på detta så tappade vi helt den fina januariformen då vi gick in februarimånad. Två segrar på sju försök, och dessutom utslagna i sextondelsfinalen av Europa Leauge, efter förlust på borta mål mot FC Porto. Månadens stora utroppstecken tillägnas dock de två nyförvärven Ivan Rakitic (free transfer) och Gary Medel (7milj€). Två nya och pigga innermittfältare, som direkt satte sin prägel på laget, trots att den först nämnde presenterade sig genom ett självmål borta mot Racing Santander (2-3), en match som förövrigt innehöll det mesta. Två straffar, rött kort, distansmål från mittlinjen, missade straffar, mängder med superlägen och så då ett självmål från Ivan Rakitic.
Det var dock under Februaris sista match som Sevilla trappade upp tempot och började klättra upp mot Europacup platserna. 2-2 på Vicente Calderon, och en imponerande insats av los Nerviones som såg på nyttfödda ut. Man startade här en fin form och tog mängder med poäng. 1-1 hemma mot Barcelona, 1-0 borta mot Valencia och 3-2 hemma mot Villarreal är väl de mest minnesvärde poängen vi lyckades med att plocka. Dock så kan man likna Sevillas form med en framåtrusande formel-1 bil i poleposition som helt plötsligt tappar kontrollen och krashar rakt in i en betongvägg. Anledningen: Besök från Real Madrid och 2-6 i baken, ett historiskt dåligt resultat för andalusiens stolthet. 4 mål från fru Cristina, och en annars så stabil Javi Varas var chanslös. DOCK så måste man ändå framhäva våra fantastiska Biris Norte, som trots underläge vid 1-6 vrålade ungefär som att man ledde Champions League finalen med 3-0. Simplemente excellente! Nunca Se Rinde!
Man följde upp detta med att tappa en 2-1 ledning borta i Pamplona mot Osasuna, då man under de sista fyra minuterna tappade allt och förlorade med 3-2 efter två mål Lekic. Man var på väg att slarva bort allt man hade byggt upp under de sista månaderna, och nu krävdes det idel segrar i de två avslutande matcherna. Atletico de Madrid och Athletic Bilbao hade fått upp vittringen på Sevilla, och efter en mållös första halvlek hemma mot Real Sociedad så började paniken sprida sig i skallen. Väl när paniken kändes som värst så spred sig ett lugn kombinerat med en ursinnig adrenalin kick i kroppen. Frederic Kanoute pangade in 1-0, och det var knappt så att man hann med att återhämta sig från det första målet innan samma man la in ännu en boll i nätmaskorna. Sociedad fick in en reducering och det kändes åter igen löjligt nervöst, men med fem minuter kvar av matchen så klev Alvaro Negredo fram och bäddade ner oss under lugnets täcke med sitt distinka 3-1 mål.
Med en match kvar av säsongen, så stod tre lag på samma poäng. Sevilla, Bilbao och Atletico stod alla på 55 poäng, och det var i dåläget Atletico som stod på platsen utanför kval till Europa League. Den sista matchen blev en underbar tillställning där Kanoute och Negredo blev stora matchhjältar. Matchens största hyllningar gick dock till Espanyol-profilen Ivan de la Peña som gjorde sin sista match på proffissionell nivå. Mina tankar gick dock till Kanoute, och hans avlidne fader Sara Kanoute. Väljer att citera matchrapporten skriven av undertecknad;
”Huvudfokus låg dock på två gentlemän, som inför matchen hamnat i scenljuset. Ivan de la Peña hade inför matchen gått ut med att detta skulle bli hans sista match som fotbollsspelare. Hans tal lämnade ingen orörd, och La Liga kommer bli en legend mindre. Frederic Kanoute var den andra huvudrollsinnehavare, då han i veckan fick det tunga beskedet att hans far hade omkommit. Mitt i sörjandet, valde dock Kanoute att ta ett plan ner till Barcelona för att ansluta sig till truppen. Frederic kommer med största sannolikhet lämna klubben efter säsongen, och detta var sannerligen ett sätt att visa sin kärlek till klubben”
Säsongen 2010/2011 var därmed över och Sevilla slutade på en stark 5:e plats, en placering man knappast kunde trott på under slutet av 2010. Värvningarna av Rakitic och Medel är två av de stora anledningarna. Jag väljer nedan att i punktform summera de mest viktiga som skedde under säsongen 10/11.
* Romaric hade kanske sin livs form under sisodär 3 månader. Mängder med assister och helt matchavgörande gång på gång.
* Negredo blev den bästa spanske målskytten under året. Facitet blev 20 mål, och även Negredo var en av de stora anledningarna till 5:e platsen.
* Javi Varas fick sitt stora genombrott i Sevillas 1-0 seger på Mestalla. Ett 10-tal sinnessjuka parader och han var förstavalet på målvaktsfronten.
* Gregorio Manzano fick tillslut avgå som tränare för Sevilla FC, något som klubben smått idiotiskt klargjort för ett antal veckor innan ligaavslutningen.
* Fyra stycken legender i Sevilla lämnade under sommaren sina uppdrag i Sevilla FC, dessutom fyra spelare som tidigare visat upp stort hjärta för klubben
* Laget lyckades trots en värdelös höstsäsong spela upp sig och sluta 5:a i ligan.
Säsongen var slut och allting var gott än så länge. Sevilla följde detta med att rivstarta Silly Season. Legenderna Luis Fabiano och Renato lämnde Spanien för spel i hemlandet Brasilien. Även Ivica Dragutinovic hyllades stort efter att den serbiske hårdingen deklarerat att hans fotbollskarriär var över. Även Diego Capel, Alejandro Alfaro, Acosta, Romaric, Cala och Zokora lämnade klubben under sommaren. Dock så var det inte bara spelare som lämnade klubben under sommaren (tro det eller ej). Dragutinovic ersattes av den kanske ännu hårdare bosniske mittbacken Emir Spahic, ett nyförvärv som direkt gav gehör runt om i fotbollseuropa. Manu del Moral, Trochowski, Coke, Campaña samt den nye tränaren Marcelino var övriga spelare som värvades in i Sevilla FC. Detta skulle bli en nysatsning från Sevillas sida. Det dåliga och slitna materialet skulle bytas ut mot piggt och motiverad material med sikte på stora framgångar. För er som vill se hela Silly Season karusellen, kolla här.
Med Silly Season ur vägen så kunde klubben sätta sikte på den nya säsongen. Försäsongen gick alldeles galant och laget såg åter ut som en enad enhet. Efter seger mot såväl Xerez och Cordoba så fick vi vittna mitt största minne under försäsongen. Under sommaren var jag nämligen ute på en episk "Eurotrip", varpå jag och tre polare tågade oss igenom halva Europa längs tågrälsen. Efter några underbara dagar i Benidorm så tog jag initiativet och hoppade på en buss som gick i riktning mot Alicante, där jag sedan i en spårad hetta klev på ett tåg med riktning mot vårt vackra Sevilla. Efter drygt 10 timmars ursinnig hetta så var jag framme i Sevilla. Jag måste dock framhäva det underbara landskapet som vi slingrade oss igenom, helt fantastiskt, och otroligt nog något som alla borde uppleva. Tack vare Paco och med hjälp av Johannes Johnsson så kunde jag under hela min vistelse i Sevilla bo hos Juanma, en Sevillista ända in i själen. Han bjöd mig in i hans hem och visade upp en enorm genorisitet! För er som vill läsa hela resekrönikan så klickar ni in er här! eterno 16, puerta siempre campeon!
Som vanligt så presenterades en ny tröjkollektion inför säsongen, men nytt för i år var att man gick från Joma, till koreanska Li ning. Resultatet blev enligt många, samt mig själv, en stor succé. De tidigare kollektionerna som presenterats av Joma såg år ut och år in allmänt tråkiga eller rent ut sagt plojjiga ut, men årets bidrag från Li-Ning var ett stilrent ställ, med en proffsig look. Äntligen ett ställ att vara riktigt nöjd över med andra ord! Man gick dessutom ut ganska kaxigt och la kollektionen under sloganen Mucho Mas que un Camiseta.
Sevillas 5:e plats i ligan ledde till en kvalplats till Europa League. Lottningen blev dock en svår uppgift på pappret, men det skulle bli än värre än så. Man inledde i Hannover, där man inför ca 50 000 galna tyskar fick se Jan Schlaudrup sänka los Nerviones två gånger om. Två otroligt vackra mål av tysken ledde till en bitter, men ändå på något sätt "okej" förlust. Nu hade vi allt i egna händer. Seger var ett måste. Men returen i Sevilla kunde knappt inletts sämre. Norske Abdellaoui la retfullt in 0-1 redan i den 23:e minuten, och helt plötsligt gled ett eventuellt vidare-avancemang längre och längre ifrån oss. Något som pappret borde varit en relativt enkelt resa, hade nu förvandlats in till en betydligt tuffare sådan. I slutet av första åkte tyskarna på ett självmål genom tjeckiske Pogatetz, men närmare än så kom man inte. Tyskarna täppte igen bakåt, och stod för en briljant insats, taktiskt sett, och nu var debaclet ett faktum. Sevilla hade för första gången på åtta år missat att kvalificera sig för europaspel, och nu haglade kritikerna ner över nybygget Sevilla FC. Hade man förstärkt truppen rätt? Hade man gjort sig av med rätt spelare? Var det rätt tränare man hade anställt? Utbudet på frågor var många, men på tok för få svar fanns att hämta.
Några av svaren besvarades dock under ligans första match, då Alvaro Negredo gjorde Sevillas bägge mål i lagets 2-1 seger hemma mot Malaga CF. Negredo stod för en dominant insats, och borde gjort betydligt fler än de två målen han gjorde. Nybygget Malaga fick visserligen lite luft under vingarna då nyförvärvet Cazorla vackert slog in en frispark i slutet av matchen, men närmare än så var man aldrig.
Laget trummade vidare, och kanske var det ändå så att ledningen hade tagit rätt beslut. Poängen flödade in, och man lyckades med ett antal bravader, innan man åter for rakt in i betongmurrn. Denna gång i form av nykomlingen och jumbon Granada CF, med en storspelade Roberto i målet. Dessförinnan hade laget lyckats plocka poäng borta mot såväl Barcelona som Atletico. Man hade dessutom lyckats spöa Valencia hemma trots två utvisningar. Vid den här tidpunkten så kändes det fruktansvärt bra. Laget var väldigt sammanspelt och slet förvarandra match in och match ut. Mot Barcelona så lyckades man tack vare Javi Varas få med sig en pinne, detta trots straff i 95:e minuten och två utvisningar. Mot Valencia så var det samma sak, straff emot sig och två utvisningar, men trots det 3 pinnar. Det såg ruskigt bra ut, och Javi Varas spelade på toppen av sin nivå.
Under den här perioden så kan man väl även tillägga att Sevilla valde att sponsra UNICEF och "hjälpa" de svältande barnen i Etiopien genom att ha trycket Reto SFC 28028 centrerat på bröstet. På den officiella hemsidan skrev man följande;
"Sevilla FC kommer att arbeta med Unicef för att bekämpa svält och förbätra vården för de drygt 300 000 barnen med svår akut undernäring i Etiopien. I kontraktet står det att UNICEF Challenge logotyp ska finnas på Sevillas trjöarmar, samt att sloganen RETOSFC ska finnas på bröstet. Tanken är att man genom att skicka ett sms med texten RETOSFC till 28 028 ska skänka pengar och mat till de svältande barnen i Etiopien. Sevilla FC har bidragit till UNICEF sedan 2004, men tar nu ett steg längre genom att osjälviskt ge bort sin egen sponsring för en ädel utmaning, snarare än solidaritet."
Sen kom den där klassiska dippen, som vi alla vant oss vid att Sevilla åker på när det går bra för laget. Det började med att man bara fick 2-2 hemma mot Racing efter att Manu del Moral prickat in kvitteringen i den sista minuten. Detta följdes upp av att man tappade 1-0 ledning hemma mot Granada till 1-2, detta trots att man hade ett tjugotal avslut mot Roberto i Granadamålet. 0-0 borta på Mallorca, och sedan ännu en förlust på hemmaplan, den här gången mot Athletic Bilbao. Laget såg ut att åter gå mot en bedrövlig vinter. De offensiva spelet syntes inte till och vi fick helt enkelt in bollen i målet.
Dippen tog dock ett tillfälligt avbrott då laget besegrade Real Zaragoza med 1-0 på la Romareda, något man följde man upp en imponerade 3-0 seger hemma mot Getafe 'Team Dubai'/'Team Burger King'. Laget slet sig upp i tabellen och möjligheterna för en fin avslutning av året låg framför fötterna på los Nervioneses, men så föll man av rälsen igen och åkte på en bedrövlig förlust borta mot Levate UD. Säsongens skräll-lag kombinerade flyt med sin defensiva mentalitet, och utnyttja lagets enda chans i matchen. En chans som Varas och Negredo för övrigt bjöd Nano på. Seger i det första mötet med San Roque de Lepe, och optimismen var åter tillbaka.
Dessvärre så fick vi skåda en riktigt patetisk insats på Sanchez Pizjuan då Real Madrid kom på besök. Ett sanslöst effektivt Real Madrid i kombination med en topptrimmad Casillas säkrade säsongens andra 2-6 seger på Sanchez Pizjuan. Åter igen så fick vi dessutom skåda en "formtoppad" Cristiano Ronaldo sänka ett hat-trick, och i detta läge så fanns det inte mycket positivt att finna i Sevillalägret. Toppa detta med att den skandalomsusade Sevillapresidenten José Maria Del Nido åter igen hamnade i fokus för sitt fiffel i Casa Minutos. "Sevillapresidenten dömd till 7.5 års fängelse". Rubrikerna kunde sett bättre ut i Sevilla.
Året avslutades på Estadio Ramon Sanchez Pizjuan, där man tog emot division 3 laget San Roque de Lepe i Spanska cupen. Efter en lysande insats av Frederic Kanoute så hade Sevilla säkrat vidare avancemanget i cupen, och året avslutades åtminstone med en seger. Ännu ett år var därmed över för Sevilla FC, och nu är det bara att börja tagga för den kommande vårsäsongen. Många frågor finns i Sevillalägret, många frågor som måste lösas av Sevillaledningen.
* Kommer Del Nido sitta kvar som president året ut?
* Vad ska man göra för att få ordning på anfallsfronten?
* Vad ska man göra åt den bristande ekonomin?
etc.etc.
Sevilla Futbol Club XI 2011;
Javi Varas: Han gör sitt livs bästa år, och lyckades med det som många ansett omöjligt, nämligen att peta bort Palop från målvaktstronen.
Sergio Sanchez: Kom tillbaka från hjärtproblem, och gjorde det hur bra som helst. Första månaderna såg det snarare som att han inte gjort något annat än att spela fotboll under sin frånvaro. Lämnade klubben under sommaren.
Martin Caceres: Lagets bästa försvarare! Martin har kapacitet att bli hur bra som helst. Skolad som högerback men kan även lira centralt!
Emir Spahic: Anslöt till laget under sommaren och har redan funnit en regelbunden plats i startelvan. Rutinerad och hur säker som helst.
Fernando Navarro: Sliter för jämnan i bakgrunden och får allt för lite cred för sitt slit. En riktig kämpe, och utan tvivel vår bästa vänsterback sedan David lämnade klubben.
Jesus Navas: Självskriven år in och år ut. Navas är för alltid en legend i Sevilla, och finner en solklar plats i Sevillas bästa lag 2011.
Ivan Rakitic: Kom tillsammans med Gary Medel under vintern på free transfer. Fruktansvärt känslig högerfot och en av de stora orsakerna till femteplatsen 10/11.
Gary Medel: El Pitbull är en sann krigare, och ger alltid sitt allt när han får chansen. Solklar i laget när han är tillgänglig.
Diego Perotti: Har sina bra dagar och sina dåliga dagar. På en bra dag så är han en av fotbollseuropas bästa wingers.
Frederic Kanoute: Grande Fredi kommer för alltid att vara Sevillista, gör ett bra år. Maliern visar trots åldern att han än kan.
Alvaro Negredo: Spaniens kanske bästa anfallare med David Villa. Gör sitt bästa år som proffs, och har en självskriven plats i laget!
Los mejores goles del año 2011
Som vanligt så finns det ett gäng fruktansvärt vackra mål som vi har fått se under året. Istället för att lista fram en vinnare, så har jag istället sammanställt mina sex favoritmål som skett under året 2011. Tryck bara på bilderna för att komma till målen.
Vilket tycker ni är årets vackraste Sevillamål? Något av dessa, eller kanske en personlig favorit? Kommentera gärna och länka i så fall!
Matcher (spelade / vunna / förlorade)
Totalt antal matcher: 54 / 26 / 13
Liga BBVA: 38 / 18 / 10
Copa del Rey: 7 / 4 / 2
Träningsmatch: 5 / 4 / 0
Mål (framåt / bakåt)
Totalt antal mål: 90 / 66
Europaspel: 4 / 5
Copa del Rey: 12 / 1
Träningsmatch: 15 / 3
Resultat (bästa / sämsta)
Totalt resultat: 5-0 Espanyol (h) / 2-6 Real Madrid (h), 2-6 Real Madrid (h)
Liga BBVA: 4-1 Levante (h) / 2-6 Real Madrid (h)
Europaspel: 1-0 FC Porto (b) / 1-2 FC Porto (h)
Copa del Rey: 3-0 Villarreal (h) / 0-2 Real Madrid (b)
Träningsmatch: 5-0 Espanyol (h) / 1-1 Deportivo (b)
Målskyttar
Bäste målskytt totalt: Alvaro Negredo 23 goles
Liga BBVA: Alvaro Negredo 20 goles
Europaspel: Frederic Kanoute 2 goles
Copa del Rey: Frederic Kanoute 4 goles
Träningsmatch: Frederic Kanoute 6 goles
Det var allt för den här gången, året är summerat och mer finns inte att säga, åtminstone från min sida. 2011 har varit ett relativt bra år, men mycket kunde varit bättre. Nu blickar vi istället framåt mot nästa år, ett år som förhoppningvis kommer bli precis lika spännande, lyckat, fullt av galna matcher, innehålla mängder med mål och sensationella ögonblick.
