Cheltenham - Yeovil
Villarreal-Valencia: Slaget om Comunidad Valenciana
Valencia CF åker sex mil norrut för att ta sig an den största lokalkonkurrenten, ”lillebrorsan”, ubåten Villarreal på lilla El Madrigal. Det är en av de största matcherna hittills, för båda lagen, och även ett viktigt steg mot fortsatt kontakt till övriga lag i toppstriden. Valencia är väldigt skadedrabbat samtidigt som hemmalaget i princip intakt, vilket gör det till en tuffare match för oss än det kunnat vara.
På lördagskvällen har vi alltså ett högintressant möte att se fram emot. Det är återigen dags för matchen då stora brodern från staden tar på sig finkläderna och åker ut på landet för att möta sin mindre, yngre och mindre rutinerade lillebror i en som alltid lika intressant match.
Vid det här laget vet nog de flesta som är hyfsat insatta att trots att Valencia är den mer meriterade och större parten så har vi haft det förvånansvärt svårt i mötena med Villarreal. På Madrigal har vi inte segrat sen 2006, samtidigt som få glömmer den sällan skådade dundersegern som togs hemma på Mestalla förra säsongen. Så visst spökar statistiken för Emery, även med tanke på att han aldrig lyckats vinna mot större lag med Valencia (Ja, Villarreal får väl betraktas som ett av de bättre lagen i ligan). Fast som vår käre lagkapten Navarro uttalade sig för några veckor sedan: Statistik är till för att brytas.
Inför denna omgång kommer Villarreal med en förlust i bagaget, då Barcelona blev för svåra förra helgen, trots bra spel från ubåtarna. Valencia i sin tur tog en säker seger hemma mot Getafe och har i och med den förhoppningsvis vänt sin negativa formkurva uppåt på väg till samma nivå de hade i början av säsongen.
Det som spökar rejält på Valencias vind nu är självklart alla skador som drabbat fem av våra nyckelspelare. Det tuffaste är målvakten Césars fortsatta skada vilket gör att han återigen missar en match, ytterst olyckligt då hans rutin och fantastiska kvalité hade behövts imorgon. Men vad spelar det för roll? Han är ju tydligen ändå inte ens i närheten lika bra som motståndarnas Diego Lopez…
Topal är även han fortfarande skadad sen matchen mot Sevilla då han i läget han blev utvisad fick en smäll på benet. Duktige ytterbacken Mathieu , hårdjobbande Fernandes samt Mata är andra namn på listan. I vanliga fall hade vi inte behövt oroa oss då fantastiske ynglingen Jordi Alba varit en enormt pålitlig ersättare för fransmannen, men tyvärr så kommer även han missa matchen p.g.a. sjukdom.
Som vanligt har lillebror vissa hängivna anhängare som stuckit upp huvudet ur jorden och börjat sprida smädelser utan någon som helst grund, och tydligen missat att vår David Albelda, som med dubbelt så många matcher som Cazorla i landslaget (51) –tydligen inte har bidragit med någonting annat än inkompetens i landslaget, är avstängd i morgondagens match efter fem ihopsamlade gula kort. Antar att det är bitterheten över att dom under utlåningen till just VIllarreal inte lyckades göra honom till den storspelare han senare blev som river upp känslor.
Emerys uttagna lag:
Målvakter: Moyà och Guaita.
Försvarare: Miguel, Bruno, Navarro, Maduro, Ricardo Costa, Stankevicius och Dealbert.
Mittfältare: Ever Banega, Pablo, Joaquín, Tino Costa, Vicente, Domínguez och Feghouli.
Anfallare: Soldado , Aduriz och Isco
Hemmalaget däremot behöver inte slåss med problem av denna sort då de inte har några spelare på skadelistan. De har därmed en stor fördel och mycket mindre huvudvärk för tränare Garrido.
Hemmalaget:
Målvakter: Diego López och Juan Carlos.
Försvarare: Ángel, Gonzalo, Marchena, Musacchio, Capdevila och Catalá.
Mittfältare: Bruno, Borja Valero, Senna, Matilla, Cazorla och Cani.
Anfallare: Rossi, Nilmar, Marco Ruben och Altidore.
Ytterst intressant blir det att se vår gamle lagkapten Marchena i den gula tröjan. Inför säsongen tyckte jag, förutom att se David Villa i Barcelona, att just Marchena i den gula tröjan var en mycket konstig syn. Detta hatobjekt nr. 1 som alla avskydde så fruktansvärt mycket gick till de som kanske hatade honom mest av alla. Vissa fick äta upp sina ord då och försöka förstå att de just skulle bli tvungna att tampas med den person de minst av allt velat se i sitt egna lag. Självklart har Carlos redan bjudit på show flera gånger med sina filmningar och speciella humör, och det ska bli kul att se hur han beter sig imorgon. Förhoppningsvis, och troligtvis kommer han visa lite karaktär och inte smutsa ner sitt namn mot sina forna lagkamrater. Det är nu det kommer uppdagas om det var rätt av Llorente att sälja sin kapten till lokalkonkurrenten eller ej.
Förutsättningarna är klara, nu gäller det bara att vänta på matchen och se denna ”Fest á la Comunidad Valenciana” vilket var vad både Los Chés president Manuel Llorente och Villarreals Fernando Roig kallade det när de träffades för att skåla tillsammans häromdagen.
Detta är en match av lokalderbykaraktär, egentligen ingen riktigt intensiv hatmatch som vissa år efter år vill få det till. Dessa lag har en väldigt god relation till varandra, och det är väldigt onödigt att försöka förstöra detta med en inbillad rivalitet.
Visst är det en viss prestige det handlar om, men det är långt ifrån samma rivalitet som mellan Real och Barcelona, eller ens som mellan Barcelona och Espanyol!
Just nu handlar det mest om Villarreal ska kunna dryga ut sitt tre poängs försprång eller om Los Ché kommer komma ikapp. Nilmar och Garrido har båda sagt att de verkligen vill vinna, först och främst för att dryga ut försprånget i tabellen och ta ett steg mot att vara ”det lag som representerar Comunidad Valenciana i Champions League kommande säsong”.
Nilmar går även steget längre och säger att ”imorgon kommer vi se vem som är bäst”, samtidigt som han höjer ett varningens finger för sina motståndare som ”fått tillbaka sitt självförtroende efter att ha vunnit sin sista match”.
Förhoppningsvis, men mindre troligt, har de gula lite sämre självförtroende från Barcelonaförlusten, samtidigt som Valencia går in på plan med inget annat än seger i blicken, vilket Emery har försäkrat att så redan är fallet.
Nycklar till vinst
Egentligen skulle man här kunna ta upp alla spelare på alla positioner, men jag har valt ut ett par punkter:
Målvakten: Nu har ju vår käre César inte lyckats rehabilitera sin skada och kommer därmed olyckligt nog missa matchen, vilket gör att Miguel Moyá kommer stå i mål istället, med Guaita på bänken. För att Valencia ska ha någon chans att ta tre poäng krävs en perfekt insats från vår unge andremålvakt, det är en förutsättning, speciellt nu när många ordinarie i backlinjen kommer missa matchen.
Hemmalaget har inte dessa problem då ordinarie Diego López som vanligt är skadefri och kommer spela. En bra målvakt i klass med César som normalt sett brukar vara lika stabil som vår burväktare.
Mittfältet: Ett starkt mittfält är allt som oftast skillnaden mellan en väl eller dåligt utförd match. Ubåtarna kommer ställa upp med sin ordinarie mittfältslinje bestående av Borja, Senna, Bruno och Cazorla. Ett mittfält som på pappret inte inger någon särskilt stor ”wow”-effekt, men oftast brukar de stå för en stabil insats, dock inte världsklass.
För Valencias del är det självklart en del bortfall, då pratar jag om viktiga spelare som Fernandes, Topal och Mata som alla med stor säkerhet hade fått starta om de kunnat. Men med den bredd Los Ché besitter så lider vi egentligen ingen nöd då vi har minst en hel uppsättning till med klasspelare som kan kliva in. Otroligt glädjande är det att Joaquin är redo för spel, och vi alla vet att han på egen hand kan vinna en match, så Villarreals backlinje är härmed varnad om vad som komma skall. När han är på spelhumör är det inte många som har särskilt mycket att sätta emot, speciellt inte lillabrorsan.
Viktigt är även att Banega återfunnit sin matchform då han kommer få gå in och agera general i det så viktiga defensiva mittfältsarbetet, tillsammans med en på sistone fantastisk Tino Costa som förhoppningsvis får till minst en rökare rätt in i López kryss. Till vänster har vi ännu en spelare i världsklass –Vicente. Kantspelet ser jag redan som vunnet av Valencia, med hästlängder, samtidigt som mitten kommer bli väldigt jämn.
Målglädjen:
Att våra anfallare Aduriz och Soldado är på topphumör är en förutsättning för att vinna. Det duger inte att någon av dom är tafatt eller inte tar tillvara på de få chanser som kommer ges, de måste vara extremt alerta och fokuserade. Vi vet hur farliga båda kan vara med huvud och fötter, nu gäller det att visa det. Hemmalaget har två anfallare i hög klass –Nilmar och Rossi. Dessa två herrar kan ställa till mycket problem, och därför måste vår backlinje avskärma dom från spelet så gott det går. Är någon av dessa bortmarkerad under större delen av matchen blir det svårt för småbröderna att göra mål, då har vi genast en väldigt stor fördel.
Alltså, en väldigt intressant match vi har att se, en match där det gäller att med publikens stöd kriga tills slutsignalen ljuder och inte ge upp, oavsett hur det går.
Personligen, om jag ska följa min skalle och läget som det är känns ett oavgjort resultat som mest troligt, och en matchbild som ser ut som så att Valencia i och med många spelare borta kommer få spela en del på kontringar. På så sätt kommer Villarreals backlinje överrumplas då de tagit sig för stora friheter och pressat för högt upp i banan efter sitt ledningsmål.
Hjärtat säger dock en annan sak, och det är att Valencia gör en kanonmatch och efter mycket kamp i första halvlek tar en komfortabel bortaseger med 1-3 efter mål av Joaquin, Soldado och Aduriz.
Upp till bevis för Unai Emery och vad han kan göra med sitt lag trots alla bortfall. Upp till bevis för Soldao och Aduriz, om de är de vinnarskallar Valencia behöver. Upp till bevis för Moyá om han klarar pressen. Upp till bevis för vilka som är Comunidad Valencianas bästa lag!
Amunt Valencia!
