Antiklimaktisk årsstämma för Sevilla FC
Under tisdagen skedde Sevilla F.C. S.A.D.:s årliga bolagsstämma, som blev allt annat än en nystart för klubben. Istället har en styrelse som fortfarande befinner sig i gungning efter del Nidos avgång stängt ute aktieägare tillika supportrar både juridiskt och bokstavligen.
José Castros mandatperiod som president för Sevilla Fútbol Club kunde inte börjat sämre. Castro hade stöd av samtliga grupperingar som inställde sig på den årliga bolagsstämma som höll hus igår på sedvanliga Hotel Meliã Los Lebreros i Nervión. Men den sittande styrelsen valde att inta rollen som paragrafryttare och försökte medvetet hålla aktieägare av avvikande åsikter utanför klubbens högst beslutande organ.
Vi tar det från början. För lite mindre än två veckor sedan blev president José María del Nidos överklagan mot sin fängelsedom avslagen, och hans avgång skedde några dagar senare. Vicepresident José ”Pepe” Castro blev tillförordnad president och många signaler från Castro indikterade att han tänkte göra sitt bästa för att skapa harmoni i klubben igen. Castro uttryckte öppet en möjlighet att få tillbaka den mycket omtyckta José María Cruz till klubbens styrelse, och att ge den stundande årsstämman mandatet att välja väg åt klubben. Hopp om att ena klubben ut i spetsarna tändes, men det visade sig, på nytt, att ord är luft.
Ännu består expresidenten José María del Nidos inflytande över klubben, och kommer fortsätta att göra det för överskådlig framtid, eftersom han är den enskilt näst största aktieägaren i klubben. Totalt förvaltar familjen del Nido 17 % av klubbens aktiekapital. Därtill har korruptionsdömda del Nido vänner i styrelsen som livnär sig på de arvoden och företagsmöjligheter som de får tillgång till via sina styrelsemandat. En av dessa är Manuel Vizcaíno.
Manuel Vizcaíno
Biträdande chef för organisation och ledning Manuel Vizcaíno Fernández är en företagare som kommit så långt som han gjort genom att ha varit del Nidos högra hand. Han trädde in i styrelsen tillsammans med del Nido 2002, och har sedermera växt till att vara en konstant nagel i ögat på hängivna supportrar. Vizcaíno är ordförande för minst två marknadsföringsfirmor som Sevilla FC har anlitat gång efter annan för sin egen marknadsföring. Bland annat var de opopulära men tack och lov kortvariga Oscar Meyer-varmkorvsbänkarna ett påfund av dessa firmor. Även avtalet med den nya tröjleverantören Warrior, och de sedermera enormt ouppskattade gulsvarta matchställen kan tillskrivas Vizcaínos inflytande. Mannen sitter helt enkelt på dubbla stolar och gör karriär på klubbens bekostnad.
Dessutom var de överdrivna säkerhetsåtgärderna mot Sánchez Pizjuáns norra läktare under förra säsongen, desamma som var orsaken till bojkotten från klubbens ultras och resten av klacken, Vizcaínos åtgärder. Språkrör för ultrasgruppen Biris Norte har låtit meddela att så varit fallet, och att det var just expresident del Nido och t.f. president Castro som medlade fram den kompromiss som såg till att atmosfären återvände till Sánchez Pizjuán. Vizcaíno har utöver detta stuvat om rejält i klubbens mediasektion SFC Medios. Väldigt respekterade radiokommentatorer har avskedats och ersatts av en stab som numera helt och hållet saknar åsikter och synpunkter som skiljer sig från styrelsens relativa sanningar. Det bör heta att klubbens språkrör har genomgått Kremlterapi.
Hoppet om att man kunde tvinga fram ett avsked eller en avgång från Manuel Vizcaíno fanns också. Det har även talats om en schism mellan Vizcaíno och José María Cruz som ska ha legat bakom den senares avgång under förra hösten. Således skulle Cruz återvändo möjligtvis bero på Vizcaínos vara eller icke vara. Men det ska mycket till att del Nidos vänner ska gå utan bröd. Del Nido tillhör grupperingen Sevillistas de Nervión som även expresidenten Roberto Alés, del Nidos föregångare, samt en José Gómez Miñán, t.f. president José Castro samt dennes svåger Francisco Guijarro tillhör. Samtliga medlemmar disponerar stora aktieposter i klubben, totalt kontrollerar de 23 % av Sevillas aktiekapital. Därutöver har Sevillistas de Nervión allierade i form av två expresidenter; Rafael Carrión, den enskilt största aktieägaren, och José María González de Caldas, varav bägge har släktingar invalda styrelsen. Tillsammans är man så inflytelserika att man i teorin kan driva klubben alldeles själva, vilket de numera verkar göra. Den makt man får i och med att vara i styrelsen av en av Spaniens stora fotbollsklubbar är inte att underskatta, inte minst i den societetskultur de lever i.
”Oppositionen”, den opposition som överhuvudtaget återstår, består främst av ultrasgruppen Biris Norte samt corporate governance-grupperingarna Voz del Sevillismo (Sevillas Röst) och Asociación de Pequeños Accionistas (samlingsgrupp för aktieägare med mindre aktieposter), och Federación de Peñas Sevillistas San Fernando (förbundet av officiella supporterklubbar, dit vår Peña Sevillista de Escandinavia är ansluten). Den sistnämnda gruppen är nästan att räkna till makthavarna numera, då den konsekvent tagit klubbstyrelsens sida i de sentida konflikter med supportrar som uppstått.
Med ett enda dygns varsel så meddelade klubben att man infört nya ackrediteringsregler för aktieägare som skickat ombud som representanter, vilket många av dem som ställt sig bakom Biris Norte, Asociación de Pequeños Accionistas och Voz del Sevillismo gjort. De tidigare reglerna hade varit kutym i decennier, men med ett dygns varsel meddelade styrelsen att dessa ombud måste kunna presentera fotokopior på legitimationer och aktiebevisen. Det hade alldeles uppenbart att göra med att sittande makthavare ville reducera ”hotet” från oppositionen.
Som tidigare nämnt var det ingen med inflytande som tänkte motsätta sig att José Castro blir ordinarie president. Det var i princip bara en person som supportrarna ville ha bort; Manuel Vizcaíno. Men styrelsen resonerade att antingen så faller ingen, eller så faller alla. Det var det enda ”hotet”. Ekonomin visade ett positivt resultat, en vinst på 2,8 miljoner euro före skatt, vilket är att jämföra med en förlust i 15 miljonereurosklassen förra året. Laget är obesegrat i åtta raka tävlingsmatcher och slåss om Europaplatserna igen. Harmoni fanns inom räckhåll, men makthavarna var inte intresserade av att få styra en harmonisk klubb eftersom det skulle kännas i plånböckerna.
Som ett resultat av styrelsens demokratiförhindrande åtgärder saknade 35 % av klubbens aktier representation under årsstämman. Men det slutade inte där; trots alla uttalanden om att årsstämman ska välja väg för klubben så gavs stämman överhuvudtaget inget mandat förutom den obligatoriska ansvarsfriheten för räkenskaper. Det tillkännagavs att Pepe Castros presidenttitel istället kommer ratificeras av styrelsen i nästa sammanträde, då även José María Cruz möjliga återkomst till styrelsen ska beslutas. Det skedde överhuvudtaget inga omval kring sittande ledamoter. Vizcaíno, som tillsammans med del Nido och Pepe Castro valdes om till och med 2018 under förra årets stämma, sitter kvar trots att han fick motta svidande kritik och avgångskrav av i princip samtliga aktieägare som kom till tals. Dessa aktieägare förordade även en extrautlyst bolagsstämma i hopp om att man kan avsätta styrelsen. Oppositionsgrupperna kommer hädanefter tveklöst att utreda möjligheterna för detta. Den osäkerhet kring framtiden som man ville upplösa lär därmed bestå i ett bra tag.
Istället för att anförtro sig åt årsstämman, som han tidigare givit sken av att vilja göra, om än enbart symboliskt, har t.f. president José Castro med tillhörande styrelse valt att knäppa supportrar på näsan och frånta dem även ceremoniell makt. Resultatet kommer naturligtvis att vara fortsatta konflikter mellan supportrar och styrelse och fortsatt avsaknad av förtroende för klubbens makthavare.
