Brynäs - Mora5 - 2
Zaragoza-Valencia 0-1: Jordi Alba dödade Romaredaspöket
Efter en dåligt spelad men till slut ganska underhållande match klev Jordi Alba fram och gav Emery sin första seger någonsin på La Romareda.
Nervöst var det, speciellt för Emery som hade kallat matchen för ”En personlig utmaning”, då han ännu inte lyckats ta poäng på La Romareda. Men nervöst även för oss supportrar som sett vårt lag dala i formkurvan och ställt upp med långt ifrån godtagbart spel på sistone.
Coach valde att ställa upp med en förändrad startelva jämfört med matchen sist.
Något för mig överraskande var att Guaita återigen fick inta platsen mellan stolparna, och inte Alves som man hade hoppats på. Varför envisas Unai med att inte matcha brassen lika mycket som han förtjänar? Kändes som ett perfekt tillfälle att använda honom nu i ligamatch mitt i veckan, när han ändå får vila rätt mycket mellan Champions League-mötena.
I backlinjen ersatte Bruno Miguel, och Dealbert hoppade in istället för Costa som lämnats kvar hemma i Valencia. Debut för Dealbert i årets ligaspel alltså.
Till vänster Jordi Alba istället för Mathieu som fick vila.
Det defensiva mittfältet bestod återigen av Banega och Topal, där den förstnämnde var väldigt duktig mot Bilbao och definitivt förtjänade en startplats.
Piatti fick, logiskt nog, ersätta långtidsskadade Canales, och utgjorde tillsammans med rätt oprövade Parejo och Feghouli det offensiva mittfältet. Längst fram, som vanligt, kapten Soldado.
Första halvlek var otroligt dåligt utförd, av båda lagen. Chanserna lyste med sin frånvaro och något organiserat spel fanns knappt att se. Faktum är att det enda riktiga avslutet kom i fjärde minuten när Parejo sköt utanför stolpen.
Med andra ord, en enda lång pina…
Valencia saknade skärpa, även i andra halvlek. Hemmalaget likaså. Allt kändes som en typisk 0-0 match, och supportrarna på plats kan inte ha varit nöjda.
Det blev en viss förbättring när Jonas byttes in istället för Piatti och Parejo togs ut istället för Mathieu, men ändå inte tillräckligt bra för ett lag som ska slåss för Champions League-platser. Enligt Emery var bytet Parejo-Mathieu ”enbart taktiskt”.
Soldado verkar fortfarande inte ha tagit sig ur sin svacka, även om han som vanligt jobbade på och slet. Vi blev även bjudna på en otroligt snygg cykelspark efter inlägg från Feghouli, som sånär höll på att resultera i ett mål, men Roberto hade inte turen med sig där.
Den annars rätt duktige Dealbert var nära att sänka sitt lag genom en klumpig rensning som sånär höll på att gå i mål, liksom Ruiz’ kommunikationsmiss med Guaita resulterade i en indirekt frispark efter hemåtpass.
Visst kan man klaga på domaren för att han inte tog om den frisparken då två spelare verkade springa ut för tidigt, men undertecknad måste ändå ställa sig på domarens sida då situationen är oerhört bekant och jag vet hur pass jobbigt det är att hålla still spelare i en mur i ett sådant läge. Det blir aldrig perfekt, och visst fick Mathieu bevittna det gula kortet ändå. Frisparken tillsynes resultatlös.
Feghouli kämpade på, precis som mot Bilbao, och gjorde det i mitt tycke rätt bra, även om han var väldigt klumpig vid sitt friläge och istället snubblade på bollen som borde ha gått in.
Andra halvan av den andra halvleken var Valencias. Det var Emerys mannar som förde spelet, och hemmalaget som försökte försvara sig, men inte lyckades rensa bort bollarna i varken första-, andra- eller tredjeläget under en period.
Trots spelövertag, knappast några avgörande chanser för Valencia då det fattades udd på anfallsspelet, vilket istället gjorde att Zaragoza kunde kontra och mycket väl kunnat stänka in ett mål.
Men det var gästerna som skulle ta tag i saken ändå, då Bruno med en genialisk lobb, rätt turligt hittade fram till Jordi Alba av alla spelare, som lyckades peta bollen förbi Roberto i hemmamålet och 0-1 var ett faktum.
Stor glädje bland Valenciaspelarna, lika stor frustration bland de vitklädda. Helt förståeligt då målet kanske inte varit helt rättvist och de kände att de förtjänade minst en poäng.
Det hade nu utvecklats till en klumpig, men underhållande match. Händelser åt alla håll, ett flertal frisparkar åt båda håll, kamp och känslor. Mathieu kunde punktera matchen genom att ta sina monsterkliv in i straffområdet men tråkigt nog lyckades skjuta över mål.
0-1 stod sig tiden ut och Valencia inkasserade tre efterlängtade, och väldigt viktiga poäng.
Efter matchen gick det att ta på missnöjet bland hemmalagets spelare, tränare och supportrar, som hade hoppats på minst en poäng. Och visst, oavgjort hade antagligen speglat matchens utgång, så självklart känns det orättvist. Men sen när är fotbollen rättvist på det sättet? Oräkneliga är de gånger Valencia blivit av med poäng på samma sätt, så jag kan bara säga att vi vet hur det känns!
Vi hade turen att dra det längsta strået idag, trots nästan katastrofalt spel, lika dåligt som Zaragozas spel, minst.
Det går dock inte att förbise att det var Valencia som förde spelet de sista tjugo minuterna, och var även närmast ett ledningsmål.
Självklart, domaren vill man kanske sätta i fokus igen, men sämre insatser har man sett, och generellt sett var hans beslut likadana åt båda håll. En tröjdragning hit, en spark dit, inga grova saker som utspelade sig på plan, och långt ifrån några beslut som påverkade matchens utgång. Måste bara påpeka, det vi ser på TV-skärmen är långt ifrån det domaren ser på plan. Zaragozasupportrarna ville se utvisning på Guaita efter maskning, Valenciasupportrarna vill se utvisning på den spelare som höll på att halshugga Mathieu (?) med sina dobbar.
Vi tackar och tar emot de tre poängen med öppna armar, då de kommer bli väldigt viktiga i kampen om att hålla sig kvar i toppen. Nu landar vi på 18 poäng, tre efter Barcelona och en före Sevilla. Helt okej läge som förhoppningsvis kombinerat med ett mycket bättre spel ger oss stabilitet i tabellen efter lördagsmatchen mot Getafe.
Amunt Valencia!
