Svenskar i VfB Stuttgart del 1
Bo "Bosse" Larsson 1966-1969
En av våra riktigt stora utlandsproffs, Bosse Larsson, spenderade endast tre år utanför Allsvenskan under hela sin karriär. Desto mer remarkabelt är det att Bosse på denna korta tid gjorde sig ett namn som ännu idag omnämns med stor respekt i VfB-kretsar. 1965 vann Bosse med Malmö FF Allsvenskan, blev allsvensk skyttekung, fick guldbollen, blev bästa målskytt i både A- och dåtidens B-landslag. Allt detta endast 21 år gammal. Inte så märkligt att utländska klubbar fick upp ögonen för Bosse. VfB storsatsade 1966, med den tidens mått mätt, med en ny tränare, Rudi Gutendorf, som med sin livsgärning inom idrotten kräver en egen krönika, samt de två spektakulära nyförvärven, fransmannen Gilbert Gress från Racing Strasbourg och Bosse Larsson från Malmö FF. Bosse med familj flyttade in ett nybyggt hus i stadsdelen Obertürkhiem, belägen dryga 15 minuter från Cannstatter Wasen och det som då hette Neckarstadion. Satsningen fick en kil i maskineriet redan i december samma år då Gutendorf lämnade föreningen, ny tränare blev istället Albert Sing. Ett inte helt okontroversiellt beslut då Sing hade ett mångårigt förflutet som spelare och tränare i Stuttgarter Kickers.
I starten av säsongen rådde med de två klassvärvningarna en slags Beatlemania. I ärlighetens namn hade detta betydligt mindre att göra med Bosse Larsson utan snarare var det hans franske lagkamrat som stod för rubrikerna i boulevardtidningarna. Bosse med sin typiska malmöitiska trulighet var mer förberedd på de tyska tjuvnypen ute på plan. Om det är något som genomsyrar Bosses leverne är det hans lågmälda och nästan tillbakadragna leverne utanför plan. Hans gärningar på fotbollsplan var dock av en helt annan kaliber, Bosse tog för sig ordentligt när det behövdes.
Det blev en tuff start i den vit-röda tröjan, avsaknaden av Bosses eminente radarkamrat Lasse Granström märktes av. Ryktena på den tiden sa att VfB var ute efter Granström också men denne hamnade istället hos Baden-Württembergrivalerna Karlsruher SC. Tråkigt för VfB då de båda var ett fruktat anfallsvapen hemma i Sverige. Tränare Gutendorf hade inte ett helt gott öga till Bosse och det blev spel i reservlaget till en början, debuten i Bundesliga fick vänta ända fram till den 6:e omgången. Matchen blev en katastrof och VfB förlorade hemma 0-4 mot Eintracht Frankfurt. Bosse fick återvända till reservlaget fram till den 11:e omgången och matchen mot Borussia Dortmund. Bosse gjorde en bra match och fick dessutom göra sitt första mål för VfB. Succé trots att matchen slutade oavgjort 1-1. VfB:s berg och dalbanesäsong ledde till att Gutendorf fick sparken tidigt i december och in kom nämnde Albert Sing. På denna tiden var rivaliteten mellan VfB och Kickers så mycket större än vad den är idag och Sing fick en inte helt problemlös start. Det fanns motsättningar inom laget gentemot det faktum att en av "de blåa" nu skulle diktera villkoren på Cannstatter Wasen. Sing som 1954 ingick in de tyska världsmästarnas tränarstab var känd för sin schwäbiska mentalitet, enkelt kan den förklaras med att det är hårt arbete som gäller. Detta passade Bosse mycket bättre och framöver fick han den speltid han förtjänade.
Sing nyttjade Bosses spelgeni genom att dra ner honom ett hack i banan till en släpande anfallares roll. Bosses storhet genom karriären bestod i att han kunde spela vilken position som helst, en mer total fotbollsspelare har aldrig funnits i svensk fotbolls historia.
Under den första Bundesligasäsongen kom Bosse att spela 22 matcher och göra 7 mål.
Ett bra facit med tanke på den i övrigt knaggliga säsong VfB genomled. Det blev till en blygsam 12:e placering, endast 4 poäng från kvalplatsen. Albert Sing lämnade sitt jobb efter att VfB säkrat Bundesligakontraktet.
Säsongen 1967/68, med åter igen ny tränare Gunter Baumann, fick Bosse spela 33 matcher av 36 och gjorde 4 mål. En lägre målproduktion alltså men Bosse var navet i VfB:s mittfält.
Den mest minnesvärda matchen under säsongen som får klassas som ytterligare ett mellanår var mot arvfienden från München, FC Bayern 20 april 1968. VfB har inget med toppstriden att göra men mot Bayern finns chansen att visa publiken vad VfB på en bra dag kan åstadkomma. Ny juniormålvakt i kassen, Gerahard Heinze, en 24-årig oerfaren back vid namn Hans-Dieter Koch som skall punktmarkera "Bomber der Nation" Gerd Müller. Dryga 45 000 får hjärtat i halsgropen redan i den andra minuten då Müller får ett friläge som Heinze gör en idioträddning på. Efter denna inledning växer dock tuppkammen på Stuttgartspelarna och med en kämpainsats utöver det vanliga krossar VfB Bayern med 3-0. Bosse gör inget mål men är en av planens giganter. Alla är överens om att Bosse överglänst Bayerns landslag denna dag.
Kuriost nog kom resultatet att bli detsamma säsongen 1968/69 när lagen möttes på Neckarstadion. Omgången är den 26:e och VfB låg tvåa efter just Bayern och matchen var således en seriefinal. 74 700 åskådare fanns på plats och dåvarande presidenten Dr. Fritz Walter sa att VfB kunde sålt 30-40 000 biljetter till, sådan kunde efterfrågan vara redan på den tiden. Över 90 fantastiska minuter kämpar och demonterar VfB Bayern fullständigt. Gerd Menne gör mål efter redan 8 minuter, en brilliant Bosse stänker in tvåan efter 44 minuter, dagen fulländas efter Horst Haugs 3-0 i den 78:e minuten. Stuttgart är i ett rus och man drömmer om ett nytt mästerskap. Tyvärr rasar VfB:s spel sönder och samman efter denna urladdning och utav säsongens sista åtta matcher vinner man endast en.
Bosse har gjort sin bästa säsong för VfB, spelade 33 matcher och gjorde 9 mål. Klubben ville förlänga men Bosse hade fått nog och ville lämna Stuttgart. Presidenten Dr. Walter utnämner Bosse till säsongens bästa spelare, staden Stuttgart utnämner Bosse till årets idrottsman.
Den härligaste komplimangen fick Bosse av tränaren Gunter Baumann "Om jag spelar Larsson i anfallet fattas han till 100% på mittfältet och gör jag tvärtom blir det likadant i anfallet.
Det vore fantastiskt om jag hade två Bosse Larsson" Under Baumann fick Bosse spela så pass offensivt att han klassades som anfallare igen. Otroligt pålitlig som spelare, makalöst ödmjuk inför sin uppgift och en stor tillgång som människa, det är ord som sammanfattar en av Sveriges största under hans tid hos VfB.
Bosses spelsinne och klass kom att jämföras med Franz Beckenbauers, i ett land som kallar sin bäste fotbollsspelare genom tiderna "Der Kaiser" är det en gudabenådad ynnest.
En personlig betraktelse är att jag än idag kan träffa VfB-fans och när jag berättar var jag kommer ifrån är det otroligt många, gammal som ung, som utbrister "Aah, Malmö, Bo Larsson". Det gick till och med så långt att den dåvarande tyska förbundskaptenen uttryckte önskemål om att Bosse skulle bli tysk medborgare så att han kunde användas i landslaget.
Detta i ett tidevarv då fotbollsspelare verkligen inte bytte medborgarskap som om det vore vilket enkelt litet klubbyte som helst. Bosse var och är en backapåg ( person född eller uppvuxen i Kirseberg, Malmö), malmöit, skånepåg, svensk stor grabb, ungefär i den ordningen. Häri ligger den allra enklaste förklaringen till att Bosses äventyr i VfB blev så kort, familjen var så otroligt rotade i det "enkla" liv som fanns hemma i Malmö. Där fanns familjen, vännerna, tryggheten. Bosse valde sin familj, det var det viktiga, utan fru och barn var han ingenting. När de inte fann sig tillrätta i Stuttgart fanns det inget annat än att återvända "him te Malmö" igen.
Matcher Mål
Säsongen 66/67 22 7
Säsongen 67/68 33 4
Säsongen 68/69 33 9
