Svenskar i VfB del 2
Dan Corneliusson 1983-1984
I Sverige är han fortfarande välkänd även om fotbollskarriären tynade ut ganska rejält mot slutet. Många i Stuttgart har nog lite svårt att minnas denna blonda yngling som, med IFK Göteborg, 21 år gammal slog igenom med dunder och brak 1982. SM-guld, UEFA-cupseger, tillika vinnare av den allsvenska skytteligan och debut i landslaget. Det hände mycket på en gång och Europas storklubbar ville göra affärer. Någon sådan blev det inte förrän till säsongen 1983-1984 och då var det något överraskande VfB som höll sig framme i kamp med bland annat AS Monaco. Född i Trollhättan, uppvuxen på Hönö utanför Göteborg och nu blev nästa adress alltså Cannstatter Wasen. Prislappen låg på 1,2 miljoner D-mark, då cirka 4,5 miljoner svenska kronor, inga svindlande summor således.
Förväntningarna var höga och försäsongsträningen lovade mycket gott, VfB hade ett bra lag på gång med Helmut Roleder längst bak, bröderna Förster, legenderna Günther Schäfer, Karl Allgöwer, Asgeir Sigurvinsson, Peter Reichert, Guido Buchwald, Walter Kelsch, Hermann Ohlicher och tränarna Helmut Benthaus och Willi Entenmann.
Som den MFF-fantast jag var och är hade jag mina dubier om en IFK Göteborgsspelare i den vitröda tröjan men tyckte ändå det var lite häftigt med en svensk i laget. Den sommaren träffade jag Corneliusson på en träning och fick stapplat fram några taffliga frågor, så som bara en fotbollstokig 12-åring kan. Det visade sig vara en hygglig prick och jag kände att det skulle gå bra för honom i Schwabenland. Är än idag lite lack på att alla dom där autograferna och idolbilderna från den säsongen sedan länge är försvunna, de hade varit högvilt idag!.
Säsongen tog sin början och Corneliusson fick spela på topp tillsammans med Peter Reichert i premiärmatchen mot Eintracht Braunschweig hemma. Klar seger med 3-0, showen stals av åldermannen Ohlicher, två mål och Reichert ett. I andra matchen mot Kaiserlautern borta på Betzenberg var det så dags för svensken att presentera sig. Med ett kanonmål i den 15 minuten kvitterade Corneliusson Kaiserslauterns tidiga ledning och till slut kämpade man sig fram till ett 2-2 resultat. Nästa mål följde borta mot Borussia Dortmund i den fjärde omgången, VfB vann klart med 3-0. Det riktiga genombrottet följde i nästa match hemma mot nedflyttningskandidaten VfL Bochum. Seger med 4-2 och Cornieliusson stod för tre av målen.
Bochum stretade emot ordentligt och det var svensken förtjänst att segern kunde bärgas.
I nästa match kom så säsongens första förlust borta mot Bayer 05 Uerdingen. Enda positiva var att Corneliusson på nytt nätade, facit så här långt sex mål på lika många matcher vilket var full godkänt. Sedan följde lite sämre resultat under ett par omgångar och även det faktum att Corneliusson drog på sig skador. Comebacken dröjde fram till den 14 omgången då VfB genom bortasger mot Kickers Offenbach tog ledningen i Bundesliga. Under svenskens frånvaro hade VfB spelat bra och bland annat vunnit mot Bayern München hemma och utklassat Nürnberg med 7-0. Det blev bara en match, sen ny skada och vila. Tillbaka igen var Corneliusson till mötet med Werder Bremen i den 16 omgången, seger med 3-0 men inga mål av svensken. Nästa uppgift gällde bortamatch mot storfavoriten Hamburger SV. Minns att jag satt framför min radio och lyssnade på NDR på mellanvåg och att jag inte trodde mina öron när reportern annonserade Corneliussons 0-1 mål i den 68 minuten. Allgöwer gjorde allting klart i den 88 minuten med sitt 0-2 mål, VfB hade gjort säsongens bästa match och knäckt Hamburgs svit på 43 raka hemmamatcher utan förlust. Denna match nämns som Corneliussons bästa i VfB-tröjan.
I den 19 omgången var det dags för ett sk doppelpack av Corneliusson, två mål i hemmamötet med Kaiserslautern, seger 5-1. Noterbart att Ronnie Hellström stod i mål för Kaiserslautern.
Även i det följande Baden-Württembergderbyt borta mot Waldhof Mannheim blev det nätkänning för svensken. Matcchen slutade dock oavgjort 2-2 efter underläge 0-2.
VfB fortsatte rada upp bra resultat och hängde envist kvar i tabelltoppen. För Corneliusson dröjde det fram till omgång 23 och hemmamatch mot Bauer Uerdingen innan det blev målfabrikation igen. Seger med klara 4-0 och svensken gjorde 3-0 målet. Nu följde några mindre bra matcher, en förlust och två oavgjorda och den hetare målgöraren var nu Peter Reichert. I den 28 omgången dags för bortamatch mot Bayern München, alltid en av säsongens hetaste matcher. VfB gjorde en av sina bättre matcher och kämpade sig till 2-2 genom ett sent mål av den en gång av Bayern ratade Asgeir Sigurvinsson.
VfB kom nu in i ett målstimm, det följde segrar med 6-0 mot Nürnberg respektive Düsseldorf, 5-1 mot Offenbach, Osannolika 17-1 på tre matcher men tråkigt nog utan att Corneliusson gjorde något av målen. Det hade börjar gå rykten om att svensken inte trivdes och det började gå ut över fotbollen. Det blev inte fler mål för Corneliusson även om han starkt bidrog spelmässigt till att VfB inte förlorade fler matcher under säsongen och överraskande säkrade mästartiteln i näst sista omgången borta mot Werder Bremen. Stor hjälte blev istället gamle Hermann Ohlicher som avgjorde matchen med sitt 2-1 mål.
Facit för Corneliusson blev 12 mål på 28 matcher. Med det blev han delad tvåa i i den interna skytteligan tillsammans med Allgöwer, Sigurvinsson. Bästa målskytt blev anfallskollegan Peter Reichert med 13 mål.
Omställningen till det tyska proffslivet blev nog lite för mycket efter alla fina år på Kamratgården i Göteborg. Om detta var rent personligt eller om klubben inte tog hand om sina utländska spelare på ett bra sätt vet bara de som var inblandade då. Uppstickaren AC Como i Italien la ett bud som Corneliusson inte kunde motstå och han lämnade VfB efter denna unika mästarsäsong. Fem år i Como tyder på att han trivdes mycket bättre i Italien och jag hittade detta lilla Youtubeklipp som torde bevisa att Dan Corneliusson gjorde ett gott intryck där nere.
http://www.youtube.com/watch?v=6Ok1X6-G1J0http
Bortse gärna från det suspekta musikvalet.
För mig kommer han vara för evigt förknippad med mästarsäsongen 83-84 och två minst sagt tveksamma säsonger i Malmö FF 1990-1991 men det är som man säger en helt annan historia.
http://www.youtube.com/watch?v=TWqPIXgImpk&feature=related
