Filip Wollin: ”en klubb där supportrarna alltid kommer först”
Eisern Redaktion har tidigare bett svenske Unionsupportern Erik Jullander att definiera klubben. Nu gör vi detsamma med någon som varken brinner eller blöder för Union.
Den gode Filip Wollin levererades ett antal frågor av oss och tog sig vänligen tiden att besvara dem. Han har själv bott i ”helveteshålan” Berlin och vet vad det innebär att behöva trotsa vädergudarnas bestraffningar för att ta sig till Stadion An der Alten Försterei.
Du håller på HSV och är därtill allmän Tysklandsredaktör på Svenska Fans. Vad med tysk fotboll är det som attraherar dig så mycket? Berätta om dina känslor inför Deutscher Fußball.
- Oj, var ska man börja... Supporterkulturen är ju den största anledningen till att mitt intresse växt sig så stort. Fullsatta läktare, elektrisk stämning och en allmän atmosfär som inte kan beskrivas som något annat än underbar. I min värld finns det inget bättre land att se fotboll i än Tyskland och det är verkligen en sport för folket. Sedan har själva fotbollen också en tendens att vara underhållande där överraskningarna duggar tätt. Allt som oftast brukar det spelas en frejdig fotboll där det bjuds på rikligt med målchanser, så det är ytterst sällan man lämnar en arena och känner sig blåst på konfekten. Och det ska sägas att detta inte bara gäller Bundesliga, utan även andra- och tredjeligan där det finns flertalet älskvärda klubbar.
Vad är Union Berlin för ett slags klubb enligt dig?
- Det första jag tänker på är att det är en arbetarklassklubb där fokus ligger på fotbollen och inte allt det kommersiella som vi i dag tvingats vänja oss vid med den moderna fotbollen. En klubb där supportrarna alltid kommer först och som följer sitt lag oavsett vad, där det särklass viktigaste är att man får behålla sin identitet och stå för autenticitet.
Vilken är din bild av Unions supportrar, främst i Tyskland och runt matcher?
- Jag har överlag stor respekt för Union Berlins supportrar och anser att de gör ett utomordentligt jobb för att skapa en fantastisk stämning på sina matcher. Man ska ju komma ihåg att Stadion An der Alten Försterei inte tar in mer än 22 000 åskådare, men ändå får man det alltid att låta som det är fler på plats. Sedan är det ju fantastiskt häftigt att 80 procent av arenans kapacitet är ståplatser, och det är ett sant föredöme.
Vad skiljer Union från andra klubbar, både i Tyskland och övriga Europa?
- Att Union Berlin är en på många sätt och vis speciell förening går ju inte att förneka. Jag skulle främst säga att supportrarnas enorma inflytande gör att man sticker ut. Det känns knappt som att styrelsen vågar ta ett beslut utan att först prata med kärngrupperingarna på läktarna för att höra så det är okej. Förmodligen en smula överdrivet, men nog är det viktigt att fansen inte känner sig överkörda och förbisedda.
Vad har du som supporter till ett annat tyskt lag för personlig relation till Union?
- HSV och Union Berlin har ju sannerligen ingen lång historik, utan ställdes mot varandra två gånger säsongen efter att HSV åkt ur Bundesliga. Det är inga matcher jag minns med glädje, men Union var helt enkelt bättre och tog ju också steget upp till den tyska fotbollens finrum det året – vilket var både kul och högst välförtjänt.
Har du något speciellt minne som innefattar Union Berlin? Någon speciell händelse eller information som du bär med dig?
- I början av februari 2017 flyttade jag ner till Berlin och bodde då i stadens östra delar. Att åka och se en match med Union Berlin kändes givet, så det gjorde jag när Arminia Bielefeld kom på besök. Jag minns att det var fruktansvärt kallt och att det tog fokus från själva matchen. Men efteråt intervjuade jag Simon Hedlund som då spelade i klubben och fick hans tröja. Så det är ett kärt minne och jag måste säga att tröjan är extremt snygg.
Vilken spelare är din favorit i Union just nu, och varför?
- Finns en del fina lirare i årets upplaga av Union. Max Kruse är ju en spelare det är svårt att inte tycka om, även om han i mångas ögon är kontroversiell. Även Christian Gentner har jag alltid haft ett gott öga till sedan tiden i Stuttgart. Men ska jag välja en blir det Joel Pohjanpalo, som är en minst sagt fascinerande fotbollsspelare. Det spelar ingen roll hur många skador han åker på, han lyckas alltid ta sig tillbaka och leverera. Drömmen vore ju att han återvänder till HSV i sommar för en andra sejour nu när Terodde kommer lämna oss.
Vad är bäst med Union?
- Utan tvekan hymnen. Det finns många tyska klubbar med bra hymner, men ”Eisern Union” är i en klass för sig själv.
Vad är värst med Union?
- Jag har egentligen inget ont att säga om föreningen, men det skulle i så fall vara att man kommer från skitstaden Berlin. Aldrig tyckt om den helveteshålan och förstår fortfarande inte hur jag kunde vara så dum att jag bosatte mig där ett kvartal när det fortfarande var vinter. Mitt livs största misstag.
