Söndagsutflykt i de lägre divisionerna.
TB Untertürkheim-SG Untertürkheim, visst låter det som en tvättäkta nagelbitare. En soldränkt söndag passade utmärkt för ett laddat gräsrotsderby.
Inget land i Europa har fler aktiva fotbollsspelare än Tyskland, bara Stuttgart har 96 föreningar som håller 147 lag igång i de olika lokala serierna. Till det kommer svindlande 664 ungdomslag, killar och tjejer sammanräknade. Det är alltså inte bara Bundesliga som räknas, finns väldigt mycket mer än så. Vissa lag i lägre divisioner drar bra med folk, ta till exempel Eintracht Braunschweig som när de spelade i fjärde divisionen snittade runt 20 000 per match. Lillebror i Stuttgart, Kickers som just nu faktiskt toppar Regionalliga Süd har uppemot 3000 åskådare när de spelar uppe på Waldau i Degerloch. En siffra Trelleborgs FF drömmer vått om.
Åter till denna fantastiska tidiga höstdag som i själva verket bjöd på sommarvärme. TBU och SGU, Untertürkheims stoltheter, främst de senare, möttes i ett rejält lokalderby. Cirka 500 åskådare fanns på plats, grillen var på och ölen flödade. Förståligt med tanke på en kyld flaska kostade 2,50 €. Som ni säkert kan gissa fanns det även vin till utskänkning, allt annat vore märkligt med tanke på Untertürkheims andra största näring efter att bygga bilar, vinmakeriet. Det händer inte alltför ofta att dessa båda föreningar möts då de genom historien tillbringat tid i olika delar av seriesystemet. SGU, vars klubbfärger är gult och blått, är min släkts gamla lag både som spelare och ledare har alltid varit den bättre fotbollsklubben medan TBU traditionellt varit duktigare på friidrott och kraftsporter såsom brottning och boxning. Senaste mötet skedde 2009 och då vann SGU rekordstort 9-2. I SGU fanns då en spelare vid namn Daniel Kaufmann som gjorde fyra mål, just denna söndag återfanns Kaufmann paradoxalt i TBU:s vitröda ställ.
SGU började matchen som serieledare och TBU som nionde lag vilket verkligen inte märktes. Det vore fel att skriva att något lag var spelförande, som sig bör på denna nivån var felpassningarna bisarrt många och bollen bytte sida likt i en tennismatch. Något som slog mig var hur fruktansvärt ojämn och hård den optiskt fina planen var. Höjdbollar slutade aldrig studsa och långbollarna verkade bara ta mer och mer fart. Konditionen var märkbart varierande och efter tio minuters spel började gissningarna om vilka spelare skulle ta slut innan halvtid.
De få målchanser som vi fick se var frukten av slumpartade lycka till bollar och klumpiga försvarare. Matchens spelare fanns hos SGU, målvakten Tokan Yildirim gjorde några häftiga räddningar. En invigd läktargranne lät mig förstå att Yildirim har erfarenhet av spel i betydligt högre divisioner. Dråpligt nog blev Yildirim utvisad i andra halvlek då han i ett friläge kapade en motståndare precis utanför straffområdet vilket räddade SGU från att få en straff emot sig. Upprinnelsen var en katastrofal bakåtpassning från sidlinjen trettio meter utanför mål. Keepern var minst sagt förgrymmad och det med all rätt. I den första halvleken blev han utsatt för en liknande situation, bakåtpassen från samma back! TBU-spelaren Ott hann emellan och rundade målvakten. Passningen in framför mål gick till en fri Rauhut (Råhatt, vilket namn!) som fick bollen i höjd med straffområdespunkten. På mållinjen parkerade SGU-försvararen Awale och Rauhut hade bara att välja vilket hörn att slå bollen i. Hans tränare sa efter matchen, " Rauhut hade tid att dricka en kopp kaffe, pumpa bollen och fortfarande lätt och ledigt kunnat slå den i mål". Ni ser vart det barkar, givetvis snubblade Rauhut på bollen som sakta rullade in i stolpen, ett ögonblick dansade den på mållinjen innan Awale fick ordning på sina skånkar och tjongade ut på bollen på de intilliggande tenisbanorna.
Åkern till plan skördade sina offer och jag har sällan sett så många fotbollsspelare snubbla över sina egna ben som den dagen. En till och med så illa att han fick utgå på grund av muskelbristning! Ställningskriget på mitten blev alltmer hektiskt i takt med att bensinen tog slut för allt fler spelare. Likt stridstuppar kämpade man vidare, ibland vare sig bollen var i närheten eller inte. Domaren fick att göra medan jag funderade på hur den utannonserade efterfesten skulle te sig. Så kom den där utvisningen på SGU:s målvakt, på läktaren spreds frågan om huruvida man plockat med en reservmålvakt eller inte. Nähä sa någon, den killen är skadad. Fast visst ställde sig en rätt kort kille så småningom mellan stolparna, 17-årige Kögan från A-Jugendlaget. Det första han gjorde var att knipa den efterföljande frisparken nere vid stolproten och som andra insats några minuter senare en farlig möjlighet mitt framför mål. Hyfsad a-lagsdebut får man säga.
SGU samlade ihop till en stor möjlighet under hela matchen, efter diverse flipperstudsar fick Zappadka överraskande bollen vid fötterna helt fri cirka sexton meter från motståndarmålet. Skottet blev taffligt och gick rakt på målvakten. Att slutresultatet skrevs till 0-0 kändes fullt logiskt och efter de krampaktiga nittiofem minuterna plockades ölbackarna ut i solen. Där satt de båda lagens spelare tillsammans med de närmast sörjande tills att dagen övergick till kväll. Byfesten slutade inte förrän sent om natten men det är som det brukar heta, en helt annan historia.
Uppe till höger ser ni stadsdelen Rotenberg. I ett av de vita husen längst till vänster bor VfB:s Christian Gentner.
Sportplatz Gehrenwald ligger idylliskt mellan vinbergen Kappelberg, Rotenberg och Mönchsberg.
Vy mot Rotenberg efter att lugnet lagt sig över slagfältet.
