Analys: Trapattoni
En mästare har lämnat oss.
Så lämnade han oss. Giovanni Trapattoni. En legend lämnar ligan igen. Hban misslyckades dock hos VfB. Det blev inget lyckat äktenskap och han blev sparkad. Det var inte mycket annat att vänta. Staudt gick dock ut så sent som i onsdags och sade att Trap skulle stanna. På torsdagskvällen togs så beslutet. På fredagen stod Veh och väntade. Jag tror inte Staudt agerat speciellt moraliskt, men det är inte första dygden hos en tysk fotbollsklubbspresident. Moral och tysk fotboll går sällan ihop. Jag ger inte så mycket för Staudt än så länge och kråkmonstret Heribert Briem verkar inte ha jättekollen heller. Jag är lätt sarkastisk i mina uttalanden om VfBs ledning ibland, men det finns en del att bevisa. Hanteringen av Trapattoni är ett nytt kapitel i denna historia. Jag har själv varit kritisk till den italienske demontränaren. Plötsligt försvann glädjen i laget och många nyckelspelare började undeprestera något enormt. Grönkjaer var virrig, Tomasson gjorde helt plötsligt inte mål längre och Hitzlsperger var så dålig att han inte hade tagit plats i ett Curlinglag. Hinkel bänkades och den trogne Silvio Meissner fick finna sig i att vara andra val. Det blev pojkar som talade ut i pressen och kände sig osäkra. Trapattonis regi var hård och brutal och fann man sig inte däri, så var det bänken eller vila. Den enda som mopsade upp sig något var Hildebrand. han kunde göra det, för att Heinen som alternativt inte var gott nog.
Det som dock förföljde Trapattoni var bristen på vinster. Han slog istället världsrekord i att spela oavgjort. Laget kunde inte avgöra, man tappade poäng till toppen och efter tre matcher utan vinster efter nyår, så drog Staudt ur proppen och släppte ur Trapattoni med badvattnet. In med Armin Veh.
Men vad har han åstadkommit, den gamle. Var det bara misär och illasinnade handlingar?
Vi har analyserat vad som fick honom på fall;
* Trapattonis disciplin
Trapattoni kommer med en historia från Bayern München, där käftandet är enormt och disciplinära åtgärder är vanliga som snärtar med handdukar duschen. han körde järnhård disciplin även hos VfB och när stjärnorna kom till tals så sattes de på bänk eller på läktaren. Det var diskussioner med Hildebrand, Hinkel, Hitzsperger. Det funkar inte alltid. Hos VfB inte.
* Underpresterande stjärnor
Han lyckades inte att få igång de stora spelarna. Både Jesper Grönkjaer, Jon Dahl Tomasson, Thomas Hitzlsperger, Silvio Meissner och Andreas Hinkel har gjort en sämre säsong än väntat. Jag tror naturligtvis detta har att göra med både rotation, prat med stjärnorna etc..
* Rotation
Jag har sagt det förut. Kontinuitet brukar vara en hörnsten i framgångar. Trapattoni roterade dock gubbarna så att osäkerhet och missförstånd uppstod. det var först efter femton matcher, som en någorlunda kontinuitet uppstod. Att konstant växla spelare bara för att man gjort en dålig match bygger inget självförtroende.
* Förutsägbarhet
VfBs spel har varit väldigt förutsägbart. Tittar man på lagets prestation, så har 17 mål gjorts av forwards. Inget backmål och bara ett fåtal från mittfältet. Man har gjort tre mål på fasta situationer. Enkelt alltså. Stäng av passningarna till forwards, så är detta självlösande.
* Åtagande från nyckelspelarna
Hänvisning till underprestation och disciplin, så har jag fått känslan av att laget inte ställt upp bakom sin tränare. Han har ifrågasatts och nyckelspelarna har inte klivit fram. Detta påverkar naturligtvis helheten. Samtidigt har Trap kommit med ett väldokumenterat CV och man har kanske förväntat sig mer av honom.
* avsaknaden av "spielmacher"
Man lyckades inte att ersätta Alexander Hleb. Fjorton assist ifjol. En tänkare på mitten som kan slå passningar som ställer hela motståndarförsvaret. Nej, man satsade på kraft istället och kamp. Utan en Spielmacher på mitten har Traps lag varit på tok för lättläst och det har saknats någon som kan stika ut hakan och göra det lilla extra.
Fast det har väl inte bara varit till ondo. Vi har hittat ett par positiva grejor i lådorna också.
* Framryckningen av de unga spelarna
Trapattoni har alltid varit en man som fostrat de unga spelarna och likaså hos VfB. Under hans teorier och matcher har de yngre spelarna fått kliva fram och det är glädjande att se hur Christian Tiffert, Christian Gentner, Mathieu Delpierre och Mario Gomez har fått så mycket speltid. Delpierre var väl det stora utropstecknet under hösten.
* Skapandet av försvarsmuren
med Hinkel(Stranzl),Delpierre,Meira, Magnin framför Hildebrand, så stod en av Bundesligas främsta försvar. Väldigt oigenomträngligt och svårforcerat.
Jag är fullständigt medveten om att det finns mer godis att hämta, men vi stannar där och tackar Trap för den tiden som varit.Själv tror jag nog att han hade kunnat uträtta mer än vad han gjorde, men med inriktningen att komma till Champions League, så är insatserna hittills för dåliga.
Nu riktar vi in oss på Armin Veh.
