Nordbor i VfBs tröja
Jag knyter an till rötterna.
Vän av ordning funderar på hur många skandinaver som figurerat i VfBs vit-röda tröjor.
En spaning genom historien ger ett gäng. Se nedan.
Jan Olsson
1969-1971, 64 matcher, 20 mål
Under 60- och 70-talet var namnet Jan Olsson på var mans tunga. En viss Olsson rånade Norrmalmstorg och två spelade fotboll i landslagströja. En var ÅFF-Janne Olsson, en ettrig back, som undertecknad sjäkv haft som tränare, en annan var GAIS-Janne Olsson, en hårdhänt defensiv mittfältare av Roy-Keane-karaktär.
Janne var alla tränares dröm. Vältränad, stenhård, disciplinerad och mångsidig. Född 1944 i Kungshamn. Fiskarson. Upptäckt tidigt och hamnade naturligtvis hos Makrillarna/GAIS. 60-talets härliga GAIS-era var ett språng mot landslaget. Olsson var extremt vältränad. Värden visade att han inte var Hulån Larsson och Janne Stefansson efter vad gäller kondition. En 60-talets Mild med andra ord. Janne Olsson värvades efter några GAIS-år till VfB Stuttgart som mittfältare. hans markering av spelare var både känd och ökänd. Under Vm-turneringen 1970 raderade han ut Gigi Riva i Italien bland annat och lade aldrig några fingrar emellan. Han blev mycket populär som offensiv mittfältare och forward och visade sig vara väl värd investeringen. Sista säsongen spelade han alla matcherna och blev en av de stora idolerna i cannstatter Curve.
Dock ville han gärna hem igen och GAIS-fansen påbörjade operation insamling och till året 71/72 var Olsson tillbaka i makrillarnas färger.
Bo Larsson
1966-1969, 88 matcher, 21 mål
Geniet från Malmö FF gjorde tre säsonger i Schwaben och fann sig inte riktigt till rätta trots ett bra målsnitt och många matcher. Bosse Larsson var ett unikum och en av Sveriges största spegenier. Bosse läste spelet som ingen annan och mängden målpassningar var enorma. Hans bästa säsong var det sista; 68/69, då han gjorde nio mål på 33 matcher. Dock var VfB vid denna tid inte kända för sitt offensiva spel och laget var kanske inte rätt komponerat för att spela med Bosse Larsson, som behövde rätt omgivning för att lyckas.
Dan Corneliusson
1983/1984, 28 matcher, 12 mål
Efter UEFA-cup-guldet 1982 skingrades änglarna för vinden och den unge Dan Corneliusson prövade lyckan i Tyskland. Det blev ett lyckat år. Laget lyckades äntligen att knipa seriesegern och med regissören Sigurvinsson, målskyttarna Corneliusson och Allgöwer samt två stenhårda bröder Förster, så tog man titeln i näst sista omgången. Dan Corneliusson gjorde 12 mål på 28 matcher, vilket var mer än godkänt. hans första mål kom i andra matchen mot Kaiserslautern med Torbjörn Nilsson och hans andra var en riktig volleydelikatess i fjärde matchen.
Det blev dock bara en säsong och han flyttade till Italien och sedan Schweiz. I VfB ersattes han av Klinsmann.
Alexander Farnerud
Alex är ny för året i VfB och har mäktat med två matcher hittills. Värvad från Strasbourg för att sköta länken mellan mittfält och forward, så har han mestadels tillbringat tiden på kryckor och vid sidan av planen. Sjukdom och skador har gjort att han räknar med att vara borta i ytterligare nästan en månad innan han på allvar är med och konkurrerar om platserna.
Asgeir Sigurvinsson
1982-1990,194 matcher, 32 mål
Nämn namnet Sigurvinsson för en riktig VfBare och denne får något trolskt i blicken. Den sympatiske kortvuxne islänningen är en av de bästa utlänningarna som spelat i klubben. Mittfältsregissör och pådrivare. Inledde sin karriär i Standard Liège och värvades till Bayern München, där han dock nöta bänk innan VfB klev in och tog över honom till säsongen 1982/83. Direkt började det hända saker med det unga VfB, som hamnade trea detta året. Nästa år kom titeln och "Sigi" var den som ledde laget genom stormen. 12 mål blev det också på 31 matcher. Titeln bärgades och den andra av totalt 8 säsonger var i hamn.
"Sigi" var en av de få som trodde på att laget skulle kunna hålla sin standard i många får framöver och kände inte att man behövde förstärka med stjärnspelare. islänningen styrde mittfältet i många år och spelade i klubben fram till han var 35 år gammal, då han lade skorna på den berömda hyllan.
Han går till VfBs historia som en gudabenådad regissör och står högt i kurs hos VfBs trogna. En av de stora trots att han inte var speciellt lång.
Eyjölfur Sverrisson
1989-1994,110 matcher, 10 mål
"Sigi" låg bakom värvningen av den unge Eyjölfur Sverrisson, som kom från isländska UMF 1989. med ett svåruttalat namn så blev det som sig bör; det blev ett nytt "Jolly". Den glade islänningen gjorde ett intryck i Schwaben. Som snabb yttermittfältare och senare spelskicklig central defensiv mittfältare så spelade sig Jolly till en stark position i VfB. Säsongen 91/92 spelade han 31 matcher och låg bakom mycket av VfBs speluppbyggna med sitt riv och slit. Det blev ett mästerskap.
Han gjorde två säsonger till med goda insatser innan han behövde en nytändning och lämnade klubben för Besiktas och sedan Hertha Berlin, där han gjorde sju säsonger till.
Numera är Sverrisson förbundskapten för island, där han efterträdde Asgeir Sigurvinsson.
Jesper Grönkjaer
2005/2006, 25 matcher
Kärleken mellan Grönkjaer och VfB varade ett år och tillhör ingen rolig parentes i Jeppes liv. Någonstans har hans karriär stannat av. Så fantastiskt lovande i Ajax. Sedan kom Chelsea och Atletico madrid och VfB Stuttgart och succén har uteblivit för den vindsnabbe och irrationelle dansken. När han kom till VfB under förra sommaren var han ditplockad av Mathias Sammer, som fick kicken. In med Trapattoni som valde att rotera spelarna ordentligt och Grönkjaer hamnade ofta på bänk, ofta på fel kant och i ett spelsystem som inte funkade i Grönkjaers värld. Sedan kom Veh och diskussionerna fortsatte. under våren såg det bättre ut och tre-fyra matcher i rad gjorde Grönkjaer lysande insatser, men så kom sommaren och nyförvärven och spelsystemet började sättas och Grönkjaer valde att gå till FC Köpenhamn.
JonDahl Tomasson
2005- , 27 matcher, 8 mål
Hur länge varar då kärleken mellan JonDahl och VfB? Dansk fotbolls storskytt har inte lyckats i VfB. Det såg så lovande ut inledningsvis med 6 snabba mål. Sedan dröjde det fem månader innan nästa kom. Det är svårt att hitta JonDahls roll i dagens VfB. Skall han vara targetspelare eller målskytt.Skall han agera som "10" eller skall han hovra i boxen. När Veh sedan väljer att spela cacau/Gomez så hamnar tomasson på bänken. Till detta de skador han har haft. Tomassons framtid i klubben är högst oklar. Han måste spela, annars misstäker jag ett byte under juluppehållet.
Peter Rasmussen
1989-1991, 16 matcher, 1 mål
Den första dansken i klubben var Peter Rasmussen, som värvades från AAB Ålborg. Han gjorde två säsonger i klubben, men lyckades aldrig ta en ordentlig plats bredvid Fritz Walter-Maurizio Gaudio och andra i anfallet. Rasmussen låg alltid och lurade kring straffområdesgränsen och hade ett starkt namn i danska ligan, där han spelade för flera klubbar. Till detta 13 landskamper och två mål.
Till året 91/92 lämnade han klubben för AaB igen.
Helgi Sigurdsson
1994-1996, 2 matcher
När VfB värvade en ny islänning 1994, vid namn Helgi Sigursson, hoppades fansen på en ny storhetstid. Den gänglige forwarden kom med gott rykte från den isländska ligan och Fram, men det blev inte mycket ljuspunkter i VfB. Långsam och ofarlig lät bedömningen inledningsvis och han skickades efter endast två matcher till Tennis Borussia Berlin. Dock för Sigurdsson så har karriären fortsatt och den idag 32årige forwarden har gjort mycket mål i landslag och för olika klubblag. I VfBs historia har han dock endast gått med 2 matcher.
Det var en sammanställning av de nordbor som figurerat i VfBs Bundesligakarriär(från 1963 och framåt). Islänningar, danskar och svenskar. Norrmän och finnar går ej att finna, men de kanske kommer.
