Inför VfB Stuttgart - Eintracht Frankfurt
Endräktens mästare till Stuttgart.
Bor det troll på Gottlieb-Daimler? Har elaka vättar kastat magisk sand på arenan eller är det en förbannelse som någon av mexikanerna har tagit med sig. MICTLANTECUHTLE hette bland annat en gud i gamla azteker-riket som känns inte helt tillfreds med tillvaron. Kan det vara hans förbannelse som vilar över Gottlieb-Daimler? Man undrar, ty VfB har fortfarande inte vunnit hemma i år. Spelat bra, jovisst, men förlorat med 0-3 och 1-3. Det har debatterats om man skall ändra på ritualerna inför match. Att byta om i motståndarnas omklädningsrum, sova på hotell inför matchen, simma naken i Neckar eller helt enkelt bara vara otrevliga mot varandra. Knyta upp varandras skosnören, klämma någons finnar, raka någons rygg eller kalla Horst Heldt för Anti-Heldt. Det har hursomhelst blivit förlust i tvp matcher och nu väntar Eintracht Frankfurt, endräktens mästare.
Eintracht Frankfurt
När jag fördrev min tid i Tyskland på nittiotalet iklädd ridstövlar och fjunmustasch , så var Frankfurt den staden man åkte till om man ville se på fotboll, ty den var närmast. Frankfurt på mitten av 90-talet var under Toppmöllers ledning. Den kedjerökande Klaus drev på sina spelare med Bein-Möller-Gaudino-Binz-Yeboah som en riktig Fünfeck. Ett tag hade man sprintat ifrån Bayern München inför slutstriden, så att Toppmöller sade de klassiska "Bye,bye Bayern" och blundade en stund bara för att se hur Bayern München kom som en raket och tog titeln. Toppmöller fick avgå.
1899 grundades två fotbollsföreningar i Frankfurt och 1920 gick dessa tillsammans med en fri-idrottsförening ihop till Eintracht Frankfurt. Förste kände spelaren i klubben var Alfred Pfaff, som vann VM 1954 med Tyskland. Laget blev tyska mästare 1959, vilket kvaificerade dem till Europacupen. Man gick rakt igenom till final, men fick däng med 7-3 mot den vita puman från Madrid. Finalen klassas än idag som den bästa genom tiderna. 10 mål. Oj. Det var som vitt puder flög omkring på arenan och de små yra tyskarna fick ledas av banan med gasmasker.
Lagets största framgång internationellt är annars UEFAcupsegern 1980, då man i en heltysk final slog Borrusia Mönchengladbach. Fred Schaub avgjorde i match 2.
1981 och 1988 vann man tyska cupen och närmast ligaseger var man 1992, då man egentligen bara var en bortdömd straff från mästartiteln. Domaren Berg vägrade att döma straff när Weber fälldes och titeln gick till VfB Stuttgart. Ett härligt år. Såg straffsituationen på TV och hur Berg kan missa denna är en gåta. Kanske för att Ralf Weber hade största håret i hela Bundesligas historia. Tillsammans med Breitner.
På senare tid har laget fört en berg-ochdalbane-upplevelse i ligan och efter att ha åkt upp och ned några säsonger, så hankade man sig kvar ifjol och kunde starta ett nybygge. man hamnade på 14.e plats, men förgyllde året med en cupfinal, som dock förlorades mot Bayern München.
Årets upplaga av Frankfurt består av ett hopplock av en mängd nationaliteter och av spelare som inte lyckas i storklubbarna.
Markus Pröll, - nej ingen slalomåkare- står i mål. Lovande, talangfull och som äntligen får vakta buren. Annars står Oka Nikolov, men han har sällan gjort någon glad.
Patrick Ochs, en ung f.d U21-landslagsspelare som varit i klubben sedan han gick i blöjor, marscherar på högerbacken. Denne gjorde mål i senaste matchen, då han slog in en retur.
Mittförsvaret hålls ihop av Marco Rehmer, numera 34 år gammal och med i VM-truppen 2002. Stor stark och bra på huvudet. Kommer från Hertha Berlin. Sedan finns greken Kyriakos,men denne är skadad. Marco Russ lär få spela istället. En ung kille, som blixtrade till under förra våren. På vänsterbacken finns schweizaren Christoph Spycher, som slåss med VfBs egen Magnin om landslagsplatsen i SwizzerNati.
På avrop finns bland annat den unge lovande Christopher Reinhard, som är mycket stark offensiv på sin vänsterbacksplats. Alexander Vasoski, som normalt sett spelat centralt är avstängd.
Så kommer vi till mittfältet, där schweizaren Benjamin Hüggel och så den forne VFBaren Michael Fink brukar husera. Hüggel är ett känt namn, då han i TV sparkade en turkisk funktionär efter den skandalösa VM-kvalmatchen i vintras. Han blev avstängd från VM. Som nback-up finsn normalt sett Chris, en brasilianare och lagets store mittfältsstjärna Jermaine Jones,men dessa båda är skadade. Nu får man hålla sig till Alex Huber och Daniel Cimen som back-up.
I den offensiva delen finns gamle HSVaren Alex Meier och den omdiskuterade Albert Streit, som ibland är rumän och ibland inte. Nu är han tysk. Meier är den som skall leda anfallen. Här finns också österrikaren Weissenberger, tyske Köhler, Christoph Preuss och Dominic Stroh-Engel(trodde det hette StrohRom?)att tillgå.
Anfallet är intressant. Här spelar nämligen Michael Thurk. "Ich werde ihn treten", skriker Hüggel på håll, innan man förklarar att han bara heter Thurk. Thurk kommer från Mainz och är en utpräglad målskytt. Straffområdesräv som cirklar och petar in bollar. Bra på skallen också. Till detta finns grekiske landslagsmannen Amanatidis, som också varit i VfB en gång i tiden och så Naohiro Nakahara, vars största framgång är två mål mot Tyskland i en träningsmatch i våras. Han är japan.
Laget tränas av Friedhelm Funkel och är i form. Sex raka matcher utan förlust och tre raka segrar, där 4-0 i UEFA.cupen mot Bröndby imponerar storligen. Laget har sex poäng, precis som VfB, men ännu ingen förlust. Amanatidis har gjort två mål.
VfB Stuttgart
Förbannelsen skall brytas. Aztekiska gudar, småtroll och misantroper skall jagas bort. Horst Heldt har setts med slangbella för att skjuta bort korpar, asgamar och en och annan liten mås, som är på genomresa. Eintracht Frankfurt måste slås hemma för att VfB återigen skall slippa diskussioner om "kris" "tränarbyte", "forwardsproblem" "misär" . Ifjol blev det 0-2. Likadant har det blivit vid två andra tillfällen de senaste 8 gångerna, annars har VfB vunnit. Av alla matcher i Schwaben har VfB 24 segrar av 38 matcher.
Det är dock ett lag med glatt humör som kliver ut på lördagen. Man har tränat bra och man har haft en träningsmatch mot Sandhausen som man har vunnit. Det känns som om Veh har angenäma problem, även fast Fernando Meira, backlippan är skadad. Silvio Meissner, med sitt riv och slit är åter i spelartruppen och på håll väntar Andreas Beck, som
snart är tillbaka från sin skenbensskada. Det har blivit krig im en del platser i laget och det är bra.
Främst kanske på fyra platser, där vi ser en ökad kamp;
* Vänsterbacksplatsen
Arthur Boka eller Ludovic Magnin?
Ivorianen har spelat med frejd, frenesi och spelglädje. Lite bollkär men redan en publikfavorit. Magnin har haft svårt att lyckas och att övertyga. I VM var han strålande, men har det svårt med samspelet i VfB. Fördel; Boka
* Vänster mittfält
Daniel Bierofka eller Thomas Hitzlsperger?
Vill Veh ha en bredd och en som slickar linjen, så väljer han Bierofka, som är en naturlig vänstermittfältare med fart, dribblingar och inlägg. Vill han ha en som täpper till och gör mittfältet mindre, så tar han in Hitz. Den senare har också en rejäl slägga, som dock bara träffar målet en gång varje skottår. Fördel: Bierofka
* Höger mittfält
Roberto Hilbert eller Christian Gentner
Samma gäller för höger mittfält, där Hilbert gärna tar ett snack med linjedomare och linjen, medan gentner använder sin kraft för att ta sig inåt i planen. Känns som att Veh förordrar den snabbe Hilbert än så länge. Fördel: Hilbert
*Forwardsplatsen bredvid Cacau
Jon Dahl Tomasson eller Mario Gomez?
Att Jeronimo Cacau skulle vara säker på topp var en högoddsare, men Cacau har gjort tre bra matcher. Tomasson och Gomez ger två alternativ. Tomasson är mer rörlig och tar mer avslut, medan Gomez är vad man på tyska kallar "Abstauber", dvs en som petar in bollar och rör sig i boxen. Gomez gjorde mål mot Bremen och kan ta för sig mot Rehmer i luften. Fördel: Gomez
Laget således
Hildebrand-Osorio,Tasci,Delpierre,Boka-Bierofka,da Silva,Pardo,Hilbert-Cacau,Gomez
Matchen är 15h30 på Gottlieb-Daimler i Stuttgart. Auf geht's VfB!