Sankte Pers port står vidöppen - 5 dagar kvar
Vi räknar ned.
Efter 3-2 mot Bochum och nerverna hos Schalke och Bremen har portarna till paradiset öppnats och det planeras en fest i Stuttgart, som ingen någonsin sett maken till. På lördag går den av stapeln, den tyngsta av alla matcher- VfB Stuttgart - Energie Cottbus. Daimlerstadion kommer att rocka loss. Fullsatt med 56000 tondöva, sångstarka, segerkåta, rödvitmålade schwaber, som kommer att ösa på sitt VfB mot seger. "Sieg. Sieg. Sieg". Spelarna från Lausitz kommer att blåsas av planen när VfB dundrar igång segerspelet. Alla förutsättningar finns för en sprakande final. Väder, vind, fantastisk form och spelarna är tillbaka. Gomez och Meira är åter i spel. Ingan andra avstängningar och i sista matchen kan Veh för en gångs skull ställa upp med hela laget, ty vi ser inga skador överhuvudtaget.
Efter matchen mot Bochum var vi VfBare ganska lamslagna. Det som inte kunde hända, hände. Gomez klev in och kvitterade och Cacau var på sitt allra bästa humör och slog in 3-2. Sedan gjorde Timo Hildebrand en sådan fantastisk parad att man genast jämför med Günne Schäfers bicycleta på mållinjen i slutminuterna 1992. Om han inte gjort en akrobatisk övning där, hade titeln gått till Frankfurt istället. Hildebrand meddelade i en intervju att laget var euforiska men samlade efter matchen. Det gick en buss till Schwabenland med lyriska spelare. Man fattade inte vad son hänt, men skickade sina glada tankar till Hessen och till BVB, som gjorde sina plikter. Inte ens en öl gick dock ned på bussen, utan det blev vatten och så några hamburgare som hämtades in.
På lördag smäller det. Då skall "die Schale" hämtas. Då skall ett år slit förgyllas och Fernando Meira skall hämta priset ur Theo Zwanzigers hand. Det känns ganska obegripligt. Oförståeligt. VfB Stuttgart tyska mästare. Det är en riktig högoddsare. Efter att ha varit nia ifjol, så står de nu på toppen med endast en match kvar. Energie Cottbus. Fem dagar kvar. Fem...
